Principen om alla arters rätt att fortleva i vårt land har
fastslagits av riksdagen. Vidare har fastslagits i samband
med beslutet om den nyligen ikraftträdda skogsvårdslagen
(prop. l992/93:226) att miljömålet skall jämställas med
produktionsmålet i skogen. I denna prop. samt i prop.
l993/94:30 ''Strategi för biologisk mångfald'', s. 45, anger
jordbruks- och miljöministrarna beträffande arealmålet för
reservatsavsättningarna ''att ett mål på 5 % skyddad mark
inom skogsekosystemen nedanför skogsodlingsgränsen inte
är uteslutet''.
En viktig del av miljömålet i skogen är att bevara
sällsynta och hotade arter, som är beroende av en
urskogsliknande miljö. En skogsmiljö som inte är påverkad
av det moderna skogsbrukets metoder.
De flesta av dessa arter är beroende av grova, gamla
och/eller döda träd. Sådana fanns både i de delar av
urskogen som brann och markpartier som ej brändes av --
s.k. brandrefugier. De arter som är beroende av
brandrefugier har dessutom krav på skugga eller mörker,
hög och jämn luftfuktighet, små och långsamma
temperaturväxlingar, ständigt skyddande mosstäcke och
tillgång till grov död ved.
Riksdagen har fastslagit att artbevarandemålet skall
uppfyllas dels genom hänsyn på den brukade arealen, dels
genom reservatbildning. Proportionerna mellan dessa
bägge metoder skall fastställas när man vet mer om
resultatet av de hänsynsregler, som nu tillämpas.
Naturvårdsverket har emellertid angivit att 5 % av den
produktiva skogen måste vara i reservat inom 15 år för att
artbevarandemålet skall kunna uppnås, även om hänsynen
på den brukade arealen är stor. Om hänsynen visar sig vara
mindre, behöver en större andel skyddas i reservat.
I skog som brukas för virkesproduktion är det svårt eller
omöjligt att åstadkomma alla de ovan nämnda
miljöfaktorer, som krävs för överlevnad av framför allt de
uttorkningskänsliga organismerna.
För att bibehålla ett fuktigt och ljusfattigt lokalklimat
fordras att skogsarealer på åtminstone några tiotal hektar
undantas från avverkning. Så stora undantag kan man inte
vänta sig ens i de mest hänsynsfulla brukningsformer. För
att bevara dessa arter krävs avsättning av naturreservat.
De goda ambitioner som Stora skog AB visar i
Grangärde och Domän AB i Särna omfattar
reservatbildning på ca 1 % av arealen och kvarlämnande av
skog i kantzoner och korridorer samt överhållning
(senareläggning av avverkning) på ytterligare bortåt l0 % av
arealen. Reservat-andelen är alltså låg.
Dessa forskningsprojekt kommer att ge ytterligare
kunskap om vilka arter man kan klara genom utvidgad
hänsyn. Redan nu kan dock sägas, att vitryggig hackspett,
ringlav, långskägg och blackticka är beroende av reservat.
Grangärde- och Särnaprojekten omfattar endast ca
50 000 ha. Det tar lång tid innan de får efterföljare på all
bolagsmark. Bolagsmarken omfattar endast 43 % av den
svenska skogen. Privatskogsbruket, som omfattar 49 %,
ligger långt efter Stora och Domän i utformningen och
genomförandet av sin naturvårdsstrategi. Skogar med
extremt höga naturvärden står inför akuta hot om
avverkning.
Det är alltså nödvändigt att i större utsträckning satsa på
reservatbildning. Statens naturvårdsverk har redan nu långa
kölistor med angelägna objekt med mycket stora
naturvärden, som väntar på inköp eller intrångsersättning.
Dessa listor blir ändå längre om SNV:s eget mål skall
uppfyllas, 5 % av skogen i reservat inom 15 år, ett mål som
regeringen i princip ansluter sig till. Det målet kan inte
uppnås om inte dagens anslag på 190 miljoner kronor per år
multipliceras med en faktor omkring 20.
Bromsvallsberget
Som ett litet exempel av många vill vi nämna
Bromsvallsbergets naturskog i Ilsbo, Hudiksvalls kommun.
På Bromsvallsberget finns ett ca 10 ha stort skogsområde
med enastående naturvärden. Inte någonstans inom två mil
från Hälsinglands kust finns dess like.
Det är en skog med ovanligt stora mängder av sällsynta
och hotade arter som är beroende av gammal skog och död
ved. En skogsvårdskonsulent såg området och tyckte det
såg ovanligt ut. Han insåg naturvärdena och föreslog att
avverkningen skulle skjutas upp, så att man kunde utreda
vilka möjligheter som fanns att ge naturvärdena ett lämpligt
skydd.
Naturskyddsföreningen har inventerat området och
funnit en mängd arter av lavar och svampar, som var och för
sig motiverar att skogen får stå kvar i sin helhet.
På granlågorna (döda stammar av gran) finns en av
Hälsinglands rikaste förekomst av rosenticka, där finns
också stjärntagging, doftskinn, ullticka och gränsticka.
Samtliga dessa visar att skogen har urskogskvaliteter.
Lavfloran är också artrik. På de gamla granarna finns en
mycket rik förekomst av den i Hälsingland sällsynta och till
gamla naturskogar knutna kattfotslaven. På aspar i
granskogen växer lunglav, skinnlav och korallblylav, alla
beroende av skuggiga och fuktiga skogsmiljöer och alltså
kraftigt minskande p.g.a. avverkningar.
Hur hanterar då Sverige en sådan naturklenod som
skogen på Bromsvallsberget? Det är en tvåhundradels
procent av skogen i Hudiksvalls kommun och knappt en
tusendels procent av skogen i Gävleborgs län.
Markägaren är positiv till att låta skogen vara i fred, men
vill ha ersättning av allmänna medel. Länsstyrelsen har
funnit hela området så värdefullt att reservat borde bildas
och vänt sig till Naturvårdsverket för att få pengar.
Naturvårdsverket instämmer angående naturvärdena,
men har inte pengar till detta lilla område. Det vill hellre
satsa på stora objekt och har inte pengar till mer än en
bråkdel av de angelägna objekten.
Skogsvårdsstyrelsen har bett Skogsstyrelsen att ordna
pengar ur de medel som där finns för bevarande av
nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen erbjuder ett belopp som
räcker till bevarande av två hektar. Resten kommer alltså
enligt deras ''hjälpplan'' att avverkas, troligen i februari.
Vems är felet om denna för många skogsarter extremt
värdefulla skog kommer att avverkas i februari i år?
Felet är i sista hand regeringens som i årets
budgetproposition föreslår samma låga nivå på anslaget till
inköp av nationalparker och naturreservat under 1994/95
som under l993/94.
Vänsterpartiet anger i sin partimotion till riksdagen om
miljön att anslagen till reservatbildning skall öka. Ovan
nämnda exempel är ett typiskt och mycket angeläget
projekt som dessa medel ska användas till.
Vänsterpartiet föreslår att ökningar av anslaget skall
finansieras med hjälp av en naturvårdsavgift på
skogsprodukter. På så sätt bidrar vi alla till att bevara våra
sista rester av sällsynta naturskogar. Den stora volymen på
skogsproduktionen gör att avgiften kan vara så låg att den
knappt märks i konsumentledet.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att öka skogsreservatbildningen och
skydda våra sista rester av naturskog.
Riksdagen bör också ge regeringen till känna vikten av
att skyndsamt säkerställa reservatbildning av naturskogen
på Bromsvallsberget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka skogsreservatbildningen
och skydda våra sista rester av naturskog,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skyndsamt inrätta
naturreservat på Bromsvallsberget.
Stockholm den 23 januari 1994
Bertil Måbrink (v)
Jan Jennehag (v)