Principen om alla arters rätt att fortleva i vårt land har fastslagits av riksdagen. Vidare har fastslagits i samband med beslutet om den nyligen ikraftträdda skogsvårdslagen (prop. l992/93:226) att miljömålet skall jämställas med produktionsmålet i skogen. I denna prop. samt i prop. l993/94:30 ''Strategi för biologisk mångfald'', s. 45, anger jordbruks- och miljöministrarna beträffande arealmålet för reservatsavsättningarna ''att ett mål på 5 % skyddad mark inom skogsekosystemen nedanför skogsodlingsgränsen inte är uteslutet''.
En viktig del av miljömålet i skogen är att bevara sällsynta och hotade arter, som är beroende av en urskogsliknande miljö. En skogsmiljö som inte är påverkad av det moderna skogsbrukets metoder.
De flesta av dessa arter är beroende av grova, gamla och/eller döda träd. Sådana fanns både i de delar av urskogen som brann och markpartier som ej brändes av -- s.k. brandrefugier. De arter som är beroende av brandrefugier har dessutom krav på skugga eller mörker, hög och jämn luftfuktighet, små och långsamma temperaturväxlingar, ständigt skyddande mosstäcke och tillgång till grov död ved.
Riksdagen har fastslagit att artbevarandemålet skall uppfyllas dels genom hänsyn på den brukade arealen, dels genom reservatbildning. Proportionerna mellan dessa bägge metoder skall fastställas när man vet mer om resultatet av de hänsynsregler, som nu tillämpas.
Naturvårdsverket har emellertid angivit att 5 % av den produktiva skogen måste vara i reservat inom 15 år för att artbevarandemålet skall kunna uppnås, även om hänsynen på den brukade arealen är stor. Om hänsynen visar sig vara mindre, behöver en större andel skyddas i reservat.
I skog som brukas för virkesproduktion är det svårt eller omöjligt att åstadkomma alla de ovan nämnda miljöfaktorer, som krävs för överlevnad av framför allt de uttorkningskänsliga organismerna.
För att bibehålla ett fuktigt och ljusfattigt lokalklimat fordras att skogsarealer på åtminstone några tiotal hektar undantas från avverkning. Så stora undantag kan man inte vänta sig ens i de mest hänsynsfulla brukningsformer. För att bevara dessa arter krävs avsättning av naturreservat.
De goda ambitioner som Stora skog AB visar i Grangärde och Domän AB i Särna omfattar reservatbildning på ca 1 % av arealen och kvarlämnande av skog i kantzoner och korridorer samt överhållning (senareläggning av avverkning) på ytterligare bortåt l0 % av arealen. Reservat-andelen är alltså låg.
Dessa forskningsprojekt kommer att ge ytterligare kunskap om vilka arter man kan klara genom utvidgad hänsyn. Redan nu kan dock sägas, att vitryggig hackspett, ringlav, långskägg och blackticka är beroende av reservat.
Grangärde- och Särnaprojekten omfattar endast ca 50 000 ha. Det tar lång tid innan de får efterföljare på all bolagsmark. Bolagsmarken omfattar endast 43 % av den svenska skogen. Privatskogsbruket, som omfattar 49 %, ligger långt efter Stora och Domän i utformningen och genomförandet av sin naturvårdsstrategi. Skogar med extremt höga naturvärden står inför akuta hot om avverkning.
Det är alltså nödvändigt att i större utsträckning satsa på reservatbildning. Statens naturvårdsverk har redan nu långa kölistor med angelägna objekt med mycket stora naturvärden, som väntar på inköp eller intrångsersättning.
Dessa listor blir ändå längre om SNV:s eget mål skall uppfyllas, 5 % av skogen i reservat inom 15 år, ett mål som regeringen i princip ansluter sig till. Det målet kan inte uppnås om inte dagens anslag på 190 miljoner kronor per år multipliceras med en faktor omkring 20.
Bromsvallsberget
Som ett litet exempel av många vill vi nämna Bromsvallsbergets naturskog i Ilsbo, Hudiksvalls kommun. På Bromsvallsberget finns ett ca 10 ha stort skogsområde med enastående naturvärden. Inte någonstans inom två mil från Hälsinglands kust finns dess like.
Det är en skog med ovanligt stora mängder av sällsynta och hotade arter som är beroende av gammal skog och död ved. En skogsvårdskonsulent såg området och tyckte det såg ovanligt ut. Han insåg naturvärdena och föreslog att avverkningen skulle skjutas upp, så att man kunde utreda vilka möjligheter som fanns att ge naturvärdena ett lämpligt skydd.
Naturskyddsföreningen har inventerat området och funnit en mängd arter av lavar och svampar, som var och för sig motiverar att skogen får stå kvar i sin helhet.
På granlågorna (döda stammar av gran) finns en av Hälsinglands rikaste förekomst av rosenticka, där finns också stjärntagging, doftskinn, ullticka och gränsticka. Samtliga dessa visar att skogen har urskogskvaliteter.
Lavfloran är också artrik. På de gamla granarna finns en mycket rik förekomst av den i Hälsingland sällsynta och till gamla naturskogar knutna kattfotslaven. På aspar i granskogen växer lunglav, skinnlav och korallblylav, alla beroende av skuggiga och fuktiga skogsmiljöer och alltså kraftigt minskande p.g.a. avverkningar.
Hur hanterar då Sverige en sådan naturklenod som skogen på Bromsvallsberget? Det är en tvåhundradels procent av skogen i Hudiksvalls kommun och knappt en tusendels procent av skogen i Gävleborgs län.
Markägaren är positiv till att låta skogen vara i fred, men vill ha ersättning av allmänna medel. Länsstyrelsen har funnit hela området så värdefullt att reservat borde bildas och vänt sig till Naturvårdsverket för att få pengar.
Naturvårdsverket instämmer angående naturvärdena, men har inte pengar till detta lilla område. Det vill hellre satsa på stora objekt och har inte pengar till mer än en bråkdel av de angelägna objekten.
Skogsvårdsstyrelsen har bett Skogsstyrelsen att ordna pengar ur de medel som där finns för bevarande av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen erbjuder ett belopp som räcker till bevarande av två hektar. Resten kommer alltså enligt deras ''hjälpplan'' att avverkas, troligen i februari.
Vems är felet om denna för många skogsarter extremt värdefulla skog kommer att avverkas i februari i år?
Felet är i sista hand regeringens som i årets budgetproposition föreslår samma låga nivå på anslaget till inköp av nationalparker och naturreservat under 1994/95 som under l993/94.
Vänsterpartiet anger i sin partimotion till riksdagen om miljön att anslagen till reservatbildning skall öka. Ovan nämnda exempel är ett typiskt och mycket angeläget projekt som dessa medel ska användas till.
Vänsterpartiet föreslår att ökningar av anslaget skall finansieras med hjälp av en naturvårdsavgift på skogsprodukter. På så sätt bidrar vi alla till att bevara våra sista rester av sällsynta naturskogar. Den stora volymen på skogsproduktionen gör att avgiften kan vara så låg att den knappt märks i konsumentledet.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om att öka skogsreservatbildningen och skydda våra sista rester av naturskog.
Riksdagen bör också ge regeringen till känna vikten av att skyndsamt säkerställa reservatbildning av naturskogen på Bromsvallsberget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka skogsreservatbildningen och skydda våra sista rester av naturskog,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt inrätta naturreservat på Bromsvallsberget.
Stockholm den 23 januari 1994 Bertil Måbrink (v) Jan Jennehag (v)