Övergödningen av kust- och inlandsvatten är fortfarande
ett stort problem framför allt i våra jordbruksområden.
Tillförseln av kväve och fosfor till vattendragen måste
därför minska kraftigt.
Föroreningskällorna är flera men läckaget från
åkermark, bl.a. genom erosion är dominerande. I
Älvsborgs län har länsstyrelsen beräknat att drygt 40
procent av den mänskliga fosfortillförseln kommer från
åkermarken (då är inte det naturliga bidraget medräknat).
Motsvarande siffra för kväve är drygt 30 procent.
Ett stort och viktigt steg mot minskat läckage av
näringsämnen från jordbruket är de bestämmelser som
införts i skötsellagen bl.a. om vintergrön mark och förbud
mot gödsling vintertid. Det finns emellertid ytterligare en
mycket viktig strategisk åtgärd -- nämligen att skapa
skyddszoner och våtmarker vid särskilt belastade
vattendrag. Forskning har visat att en 10 meter bred
skyddszon efter ett vattendrag kan minska
fosforbelastningen med 70 procent. Våtmarker kan vara
effektiva ''naturliga reningsverk'' för kväve. Exempelvis har
en studie i Laholmsbuktens tillrinningsområde visat att
kvävebelastningen kunde minskas med 430 ton/år genom
att anlägga 5 kvadratkilometer våtmarker. Detta till en
kostnad av endast 4 kr/kg reducerat kväve.
1989 infördes det s.k. NYLA-bidraget (NYLA=Nya
inslag i odlingslandskapet) med syfte att stimulera en ökad
variation i jordbrukslandskapet. NYLA-bidraget användes
bl.a. till för att skapa skyddszoner och våtmarker. I
Älvborgs län skapades skyddszoner och våtmarker för 0,8
miljoner kronor under 1991/92 längs Valboån som rinner ut
i Gullmaren och i ett av Antens tillflöden. Trots att
skyddszonerna ännu inte är färdigutvecklade visar
preliminära resultat på en förbättrad vattenkvalité. I
samband med att omställningsstödet infördes avskaffades
NYLA-bidraget varvid arbetet med att skapa skyddszoner
i det närmaste avstannade.
Förutom effekter på vattenkvalitén har skyddszoner och
våtmarker en positiv effekt på odlingslandskapets flora och
fauna och den biologiska mångfalden.
Ett ersättningssystem bör därför införas i särskilt
miljökänsliga områden för att stimulera lantbrukare att
anlägga skyddszoner med mera vid vattendrag och sjöar för
att minska näringsläckaget från åkermark.
Detta bör ske genom att reglerna för omställnings- och
anläggningsstöd inom jordbruket ändras så att stödet kan
styras till områden där en omställning gör stor
miljövårdsnytta. Detta kan exempelvis ske genom att en
högre ersättning utgår i de områden som av respektive
länsstyrelse utpekas som särskilt angelägna.
Alternativt kan ett nytt bidragssystem, vilket i huvudsak
utformas i enlighet med det tidigare NYLA-bidraget,
införas. Finansiering bör även i detta fall ske genom en
omfördelning av medel från stödet till jordbrukets
omställning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett ersättningssystem som
stimulerar lantbrukare att anlägga skyddszoner vid
vattendrag och sjöar för att minska näringsläckaget från
åkermark.