Övergödningen av kust- och inlandsvatten är fortfarande ett stort problem framför allt i våra jordbruksområden. Tillförseln av kväve och fosfor till vattendragen måste därför minska kraftigt.
Föroreningskällorna är flera men läckaget från åkermark, bl.a. genom erosion är dominerande. I Älvsborgs län har länsstyrelsen beräknat att drygt 40 procent av den mänskliga fosfortillförseln kommer från åkermarken (då är inte det naturliga bidraget medräknat). Motsvarande siffra för kväve är drygt 30 procent.
Ett stort och viktigt steg mot minskat läckage av näringsämnen från jordbruket är de bestämmelser som införts i skötsellagen bl.a. om vintergrön mark och förbud mot gödsling vintertid. Det finns emellertid ytterligare en mycket viktig strategisk åtgärd -- nämligen att skapa skyddszoner och våtmarker vid särskilt belastade vattendrag. Forskning har visat att en 10 meter bred skyddszon efter ett vattendrag kan minska fosforbelastningen med 70 procent. Våtmarker kan vara effektiva ''naturliga reningsverk'' för kväve. Exempelvis har en studie i Laholmsbuktens tillrinningsområde visat att kvävebelastningen kunde minskas med 430 ton/år genom att anlägga 5 kvadratkilometer våtmarker. Detta till en kostnad av endast 4 kr/kg reducerat kväve.
1989 infördes det s.k. NYLA-bidraget (NYLA=Nya inslag i odlingslandskapet) med syfte att stimulera en ökad variation i jordbrukslandskapet. NYLA-bidraget användes bl.a. till för att skapa skyddszoner och våtmarker. I Älvborgs län skapades skyddszoner och våtmarker för 0,8 miljoner kronor under 1991/92 längs Valboån som rinner ut i Gullmaren och i ett av Antens tillflöden. Trots att skyddszonerna ännu inte är färdigutvecklade visar preliminära resultat på en förbättrad vattenkvalité. I samband med att omställningsstödet infördes avskaffades NYLA-bidraget varvid arbetet med att skapa skyddszoner i det närmaste avstannade.
Förutom effekter på vattenkvalitén har skyddszoner och våtmarker en positiv effekt på odlingslandskapets flora och fauna och den biologiska mångfalden.
Ett ersättningssystem bör därför införas i särskilt miljökänsliga områden för att stimulera lantbrukare att anlägga skyddszoner med mera vid vattendrag och sjöar för att minska näringsläckaget från åkermark.
Detta bör ske genom att reglerna för omställnings- och anläggningsstöd inom jordbruket ändras så att stödet kan styras till områden där en omställning gör stor miljövårdsnytta. Detta kan exempelvis ske genom att en högre ersättning utgår i de områden som av respektive länsstyrelse utpekas som särskilt angelägna.
Alternativt kan ett nytt bidragssystem, vilket i huvudsak utformas i enlighet med det tidigare NYLA-bidraget, införas. Finansiering bör även i detta fall ske genom en omfördelning av medel från stödet till jordbrukets omställning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ersättningssystem som stimulerar lantbrukare att anlägga skyddszoner vid vattendrag och sjöar för att minska näringsläckaget från åkermark.
Stockholm den 24 januari 1994 Stig Bertilsson (m)