Riksdagen har fastslagit principen om alla arters rätt att
fortleva i vårt land (prop 1990/91:90). Riksdagen har också
i samband med beslutet om den nyligen i kraft trädda
skogsvårdslagen (prop 1992/93:226) fastslagit att miljömålet
skall jämställas med produktionsmålet i skogen. I denna
proposition och i prop 1993/94:30 ''Strategi för biologisk
mångfald'' anges om arealmålet för reservatavsättningarna
''att ett mål på 5 % skyddad mark inom skogsekosystemen
nedanför skogsodlingsgränsen inte är uteslutet''.
En viktig del av miljömålet i skogen är att bevara
sällsynta och hotade arter, som är beroende av en miljö som
liknar den i vilken de en gång genom evolutionen
utformades, urskogen. De flesta av dessa arter är beroende
av grova och gamla träd. Sådana fanns både i de delar av
urskogen som brann och i de delar som skonades,
brandrefugierna. De arter som är beroende av
brandrefugier har dessutom krav på skugga eller mörker,
hög och jämn luftfuktighet, små och långsamma
temperaturväxlingar, ständigt skyddande mosstäcke och
ständigt tillgång till grov död ved.
Riksdagen har fastslagit att artbevarandemålet skall
uppfyllas dels genom hänsynstagande på den brukade
arealen, dels genom reservatbildning. Proportionerna
mellan dessa bägge metoder skall fastställas, när man vet
mer om resultatet av de hänsynsregler, som nu tillämpas.
Naturvårdsverket har emellertid angivit att 5 % av den
produktiva skogen måste vara i reservat inom 15 år för att
artbevarandemålet skall kunna uppnås, även om hänsynen
på den brukade arealen är stor. Om hänsynen visar sig vara
mindre, behöver en större andel skyddas i reservat.
I skog, som brukas för virkesproduktion, är det svårt
eller omöjligt att åstadkomma alla de ovan nämnda
miljöfaktorer, som krävs för överlevnad av framför allt de
uttorkningskänsliga organismerna. För att bibehålla ett
fuktigt och ljusfattigt lokalklimat fordras att skogsarealer på
åtminstone några tiotal hektar undantas från avverkning. Så
stora undantag kan man inte vänta sig ens i de mest
hänsynsfulla brukningsformer. För att tillgodose dessa
organismers behov fordras avsättning av naturreservat.
De goda ambitioner som Stora skog AB visar i
Grangärde och Domän AB i Särna omfattar
reservatbildning på ca 1 % av arealen och kvarlämnande av
virket i kantzoner och korridorer samt överhållning
(senareläggning av avverkning) på ytterligare bortåt 10 %
av arealen. Reservatandelen är alltså låg. Dessa
forskningsprojekt kommer att ge ytterligare kunskap om
vilka arter man kan klara genom utvidgad hänsyn. Redan
nu kan dock sägas, att vitryggig hackspett, ringlav,
långskägg och blackticka är beroende av reservat.
Grangärde- och Särnaprojekten omfattar endast ca 50
000 hektar. Det tar lång tid innan de får efterföljare på all
bolagsmark. Bolagsmarken omfattar endast 43 % av den
svenska skogen. Privatskogsbruket, som omfattar 49 %,
ligger långt efter Stora och Domän i utformningen och
genomförandet av sin naturvårdsstrategi. Skogar med
extremt höga naturvärden står inför akuta hot om
avverkning.
Det är alltså nödvändigt att i större utsträckning satsa på
reservatbildning. Statens naturvårdsverk har redan nu långa
kölistor med angelägna objekt med mycket stora
naturvärden, som väntar på inköp eller intrångsersättning.
Dessa listor blir ändå längre om naturvårdsverkets eget mål
skall uppfyllas, 5 % av skogen i reservat inom 15 år, ett mål
som regeringen i princip ansluter sig till. Det målet kan inte
uppnås om inte dagens anslag på 190 miljoner kronor per år
kan höjas rejält. Regeringen måste därför väsentligt höja
sin ambitionsnivå inför budgetåret 1995/96 och riksdagen
bör samtidigt uttala att ambitionen skall vara att säkerställa
5 % av arealen inom 15 år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att anslaget för
investeringar inom miljöområdet höjs inför budgetåret
1995/96,
2. att riksdagen fastställer målet om säkerställande av 5
% av den produktiva skogen i reservat inom 15 år.