Riksdagen har fastslagit principen om alla arters rätt att fortleva i vårt land (prop 1990/91:90). Riksdagen har också i samband med beslutet om den nyligen i kraft trädda skogsvårdslagen (prop 1992/93:226) fastslagit att miljömålet skall jämställas med produktionsmålet i skogen. I denna proposition och i prop 1993/94:30 ''Strategi för biologisk mångfald'' anges om arealmålet för reservatavsättningarna ''att ett mål på 5 % skyddad mark inom skogsekosystemen nedanför skogsodlingsgränsen inte är uteslutet''.
En viktig del av miljömålet i skogen är att bevara sällsynta och hotade arter, som är beroende av en miljö som liknar den i vilken de en gång genom evolutionen utformades, urskogen. De flesta av dessa arter är beroende av grova och gamla träd. Sådana fanns både i de delar av urskogen som brann och i de delar som skonades, brandrefugierna. De arter som är beroende av brandrefugier har dessutom krav på skugga eller mörker, hög och jämn luftfuktighet, små och långsamma temperaturväxlingar, ständigt skyddande mosstäcke och ständigt tillgång till grov död ved.
Riksdagen har fastslagit att artbevarandemålet skall uppfyllas dels genom hänsynstagande på den brukade arealen, dels genom reservatbildning. Proportionerna mellan dessa bägge metoder skall fastställas, när man vet mer om resultatet av de hänsynsregler, som nu tillämpas. Naturvårdsverket har emellertid angivit att 5 % av den produktiva skogen måste vara i reservat inom 15 år för att artbevarandemålet skall kunna uppnås, även om hänsynen på den brukade arealen är stor. Om hänsynen visar sig vara mindre, behöver en större andel skyddas i reservat.
I skog, som brukas för virkesproduktion, är det svårt eller omöjligt att åstadkomma alla de ovan nämnda miljöfaktorer, som krävs för överlevnad av framför allt de uttorkningskänsliga organismerna. För att bibehålla ett fuktigt och ljusfattigt lokalklimat fordras att skogsarealer på åtminstone några tiotal hektar undantas från avverkning. Så stora undantag kan man inte vänta sig ens i de mest hänsynsfulla brukningsformer. För att tillgodose dessa organismers behov fordras avsättning av naturreservat.
De goda ambitioner som Stora skog AB visar i Grangärde och Domän AB i Särna omfattar reservatbildning på ca 1 % av arealen och kvarlämnande av virket i kantzoner och korridorer samt överhållning (senareläggning av avverkning) på ytterligare bortåt 10 % av arealen. Reservatandelen är alltså låg. Dessa forskningsprojekt kommer att ge ytterligare kunskap om vilka arter man kan klara genom utvidgad hänsyn. Redan nu kan dock sägas, att vitryggig hackspett, ringlav, långskägg och blackticka är beroende av reservat.
Grangärde- och Särnaprojekten omfattar endast ca 50 000 hektar. Det tar lång tid innan de får efterföljare på all bolagsmark. Bolagsmarken omfattar endast 43 % av den svenska skogen. Privatskogsbruket, som omfattar 49 %, ligger långt efter Stora och Domän i utformningen och genomförandet av sin naturvårdsstrategi. Skogar med extremt höga naturvärden står inför akuta hot om avverkning.
Det är alltså nödvändigt att i större utsträckning satsa på reservatbildning. Statens naturvårdsverk har redan nu långa kölistor med angelägna objekt med mycket stora naturvärden, som väntar på inköp eller intrångsersättning. Dessa listor blir ändå längre om naturvårdsverkets eget mål skall uppfyllas, 5 % av skogen i reservat inom 15 år, ett mål som regeringen i princip ansluter sig till. Det målet kan inte uppnås om inte dagens anslag på 190 miljoner kronor per år kan höjas rejält. Regeringen måste därför väsentligt höja sin ambitionsnivå inför budgetåret 1995/96 och riksdagen bör samtidigt uttala att ambitionen skall vara att säkerställa 5 % av arealen inom 15 år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att anslaget för investeringar inom miljöområdet höjs inför budgetåret 1995/96,
2. att riksdagen fastställer målet om säkerställande av 5 % av den produktiva skogen i reservat inom 15 år.
Stockholm den 24 januari 1994 Lennart Rohdin (fp)