Tillgången till god miljö och oförstörda naturtillgångar
och attraktiva boendemöjligheter blir allt viktigare för en
regions framtid. Det skånska landskapet med det allestädes
närvarande havet har konkurrensfördelar gentemot andra
regioner. Samtidigt är miljöbelastningen i regionen redan
idag för stor. Vattenföroreningar i Öresund och
luftföroreningar i regionen -- både utifrån och från
trafiken -- är större än vad vi accepterar enligt de miljömål
som är beslutade.
Luftföroreningar och markförsurning
Luftföroreningarna i Skåne har blivit allt allvarligare
under de senaste åren. Stora arealer skånsk skogsmark bär
djupa spår av miljöförstöringen. Mark- och skogsskadorna
i Skåne har nu nått en nivå som allvarligt hotar skogs- och
jordbruk.
Under 1991 har det gjorts en inventering av skogsskador
i Skåne samt en analys av skadeutvecklingen mellan 1986
och 1991. De trädslag som inventerats är tall och gran. Det
har skett en mycket kraftig ökning av barrförlusterna hos
både gran och tall.
I de sydsvenska skogarna är det sannolikt att flera olika
luftföroreningar och dessas effekter samverkar och
eventuellt förstärker varandra. För svenskt vidkommande
är det främst ozon som i stora geografiska områden kan
förväntas orsaka direkta skador på barr. Ozonhalter över de
nivåer som ger skador på barrträd registreras regelmässigt i
Skåne och Västsverige.
Markförsurningen, speciellt i kombination med en ökad
kvävedeposition, har tidigt diskuterats som en förklaring till
observerade skogsskador. Snabba reduktioner av
depositionen av svavel och kväve i den omfattning som
krävs kommer knappast att kunna genomföras på grund av
alltför stor politisk, teknisk och ekonomisk tröghet.
I väntan på tillräcklig emissionsreduktion måste
markkalkning med kompensationsgödsling tillgripas som
övergångsstrategi för mycket omfattande arealer, sannolikt
för huvuddelen, av den skånska skogsmarken. Idag är
kompenserande mineraltillförsel i praktiken obefintlig.
Det behövs både internationella och lokala svenska
åtgärder för att minska försurningsskadorna. De viktigaste
är fortsatt kalkning av sjöar och vattendrag, kalkning och
gödsling av skogsmark och miljöanpassade
skogsbruksåtgärder.
Våtmarker
Det är viktigt att våtmarker som tidigare dikats ut i det
skånska landskapet återskapas och nyanläggs. Sjöar, kärr
och myrar är effektiva kvävefällor. På så vis kan på ett
ekonomiskt fördelaktigt sätt kväveutsläppen i sjöar,
vattendrag och hav minska. Vi måste också komma ihåg
vilken stor betydelse som våtmarkerna har för
odlingslandskapets flora och fauna.
Även dikningsverksamheten i jordbruket och
skogsbruket måste radikalt minskas då den hotar stora
naturvärden och skapar risk för ökat kväveläckage.
Naturvårdsverket och Jordbruksverket anser att all
dikning av värdefulla våtmarker, som hör till klass 1 och 2 i
den svenska våtmarksinventeringen, ska förbjudas i Skåne.
Fr.o.m. den 1 januari 1994 gäller förbud mot ny dikning
inom skogs- och jordbruket i Skåne.
Vi liberaler i Skåne vill uttala vår tillfredsställelse över
att denna viktiga bestämmelse nu trätt i kraft.
Kväveläckaget från skogs- och jordbruksmark är totalt
sett den största kvävekällan. Skogsmarksläckaget ökar
dessutom kontinuerligt. Genom tidigare dränering och
torrläggning av våtmarker transporteras idag vattnet och
dess närsalter snabbt och effektivt mot kusten. Genom
torrläggningen har också våtmarkernas funktion som
naturens egna biologiska reningsverk gått förlorade. Idag
inser vi att våtmarkernas (dvs. bakteriernas) förmåga att
reducera kvävehalten (denitrifikation) kan vara ett mycket
kostnadseffektivt sätt att rena vattnet.
Många kommuner i Skåne har påbörjat projekt för att
anlägga skyddszoner och återskapa våtmarker utmed
vattendragen för att därigenom både kunna vidta
vattenrenande åtgärder och samtidigt kunna vinna
värdefulla natur- och rekreationsområden. För att kunna
genomföra större projekt, särskilt i starkt uppodlade
områden, krävs trots allt stora ekonomiska investeringar.
Detta leder till att planerna inte kan eller endast delvis kan
genomföras. Sammanfattningsvis kan konstateras att redan
idag angelägna miljövårdsprojekt försenas i brist på medel.
För att stimulera och påskynda arbetet med att anlägga
skyddszoner och återskapa våtmarker bör det finnas statliga
bidrag som kan utgå till kommuner och vattenvårdsförbund
för ovannämnda miljövårdande ändamål. Det är viktigt att
både kust- och inlandskommunernas miljövårdsarbete
stimuleras så att kustkommunerna kan få den hjälp som
oundgängligen krävs för att miljömålen i form av
produktiva och biologiskt livskraftiga kustvatten skall
uppnås.
Det är även med stor tillfredsställelse vi konstaterar att
Naturvårdsverket föreslagit förbud mot jakt med blyhagel i
värdefulla våtmarker från den 1 juli 1994. Många av dessa
är grunda vatten där änder, gäss och svanar kan bli allvarligt
förgiftade. För Skånes del innebär det förbud mot jakt med
blyhagel i Falsterbo--Foteviken, Klingavälsån--Krankesjön
samt Helgeån.
Naturvårdsverket påpekar också att blyhagel inte bör
användas för jakt på marker med lågt pH-värde, eftersom
blyhagel då kan omvandlas till mer giftiga blyföreningar
exempelvis blykarbonat (blyvitt). Då tyvärr stora
markområden inom Skåne har oroväckande låga pH-
värden är denna markering från Naturvårdsverkets sida
viktig.
Vi vill också påpeka den stora vikten av ett väl
fungerande samarbete mellan naturvårdsmyndigheterna
och lantbruksnämnderna vid jordbruksnedläggningar så att
viktiga bevarandefrågor typ områden för rörligt friluftsliv
och våtmarker bevakas på bästa sätt.
Skälderviken och Hanöbukten
Problemen i Skälderviken och Hanöbukten är minst lika
stora som de som drabbat Laholmsbukten. Områden med
t.ex. döda bottnar växer, fisken visar skador och fångsterna
minskar drastiskt.
För att rädda våra kustvatten krävs en aktivare politik
för att stoppa kväveutsläpp från både jord- och skogsbruk.
Dikningsverksamheten i jordbruket och skogsbruket hotar
stora naturvärden och därför vill vi understryka vikten av
att denna upphör.
Vattenlagen
Sommaren 1992 blev i Skåne ännu nederbördsfattigare
än 1989. Länsstyrelserna ställdes åter inför en närmast
omöjlig tillsynsuppgift vad gäller vattenuttag för
bevattning. Vattenresurserna, främst i mindre vattendrag,
utnyttjades i vissa fall långt utöver vad som är tillåtligt med
hänsyn till allmänna intressen såsom biologiska effekter och
fiskeintressen.
De erfarenheter och problem i samband med tillsyn
enligt vattenlagen beträffande bevattning främst inom
jordbruket, som föranledde en skrivelse från bl.a. de
skånska landshövdingarna 1989, har under årets torka
bekräftats och ytterligare accentuerats.
Endast ett marginellt antal bevattningsföretag har
legaliserats sedan 1989 och läget beträffande prövning och
tillsyn för sådana företag är i stort sett oförändrade. Detta
är klart otillfredsställande. Vi vill därför att
bestämmelserna i vattenlagen angående bevattningsföretag
snarast ses över:
Med grund i vad som ovan sagts föreslås följande
ändringar i vattenlagen:
a. Administrativ prövning av bevattningsföretag efter
dansk modell införes, dvs. vattenföretag för bevattning
skall vara tillståndsprövade. Prövningen bör ske vid
länsstyrelserna. Tillstånden bör tidsbegränsas till 10 år.
b. Prövningsförfarandet enligt punkt a kombineras med
tillräckliga befogenheter för länsstyrelserna att omedelbart
kunna stoppa icke prövade bevattningsuttag.
Ändringarna bör införas snarast med en
övergångsperiod på fem år.
En prövning enligt ovan bör medföra att
handläggningstiderna för tillståndsökningar blir avsevärt
kortare och att totalkostnaderna för både samhället och den
enskilde blir lägre. Erforderlig kompetens för prövningen
anser vi finns inom den nya länsstyrelsen. En viss
resursförstärkning krävs dock för att på rimlig tid kunna
genomföra ett stort antal prövningar. Denna ökning av
resursbehovet på länsstyrelserna bör kunna finansieras
genom årlig avgift för tillståndsinnehavarna i likhet med den
som tas ut för myndigheters verksamhet enligt
miljöskyddslagen.
För att förstärka tillsynsmyndighetens möjlighet att
ingripa i kritiska situationer bör det också utredas om det
för övergångsperioden enligt ovan kan införas regler
varigenom tillsynsmyndigheten kan utfärda generella
förbud mot vattenuttag i särskilt utsatta yt- och
grundvattenområden.
Vattenuttag för husbehov och för vattning av djur bör
liksom hittills undantas från tillståndsplikten. Detta bör
också gälla för speciellt anlagda bevattningsdammar, som
inte har direkt förbindelse med något vattendrag utom
under perioder av högt flöde i vattendraget, då dammen
fylls.
Stranderosion
Stranderosionerna vid Skånes kuster utgör ett allt större
problem. De åtgärder som behövs för att stoppa erosionen
utefter Skånekusten är både omfattande och
kostnadskrävande. Det måste vara ett statligt
naturvårdsintresse att Skånes unika sandstränder skyddas.
Ur allemansrättssynpunkt är de av största värde för
friluftslivet. Av samma skäl är det viktigt att
Naturvårdsverket ägnar stor uppmärksamhet åt problemen.
Ystads kommun har sökt och fått vattendom för åtgärder
att begränsa erosionen vid Löderup.
Ystads kommun har dessutom tillsammans med tekniska
högskolan i Stockholm och NUTEK arbetat fram modeller
för hur man kan rädda stränderna.
Vi menar därför att det är viktigt att regeringen kommer
med en långsiktig åtgärdsplan för strandskyddande åtgärder
utefter den skånska kusten och dessutom ger möjligheter till
bidrag till olika projekt.
Urskogar
Skåne har fortfarande några få urskogsliknande
områden kvar, främst några områden med ädellövskog.
Trycket mot dessa är särskilt stort i det tättbefolkade Skåne.
Återstående få områden måste få ett bättre skydd och detta
bör säkerställas med reservatsbildning.
Vi vill understryka vikten av att
miljökonsekvensbeskrivningar görs innan man tillåter
exploatering och brukningsmetoder, som starkt påverkar
naturmiljö, flora och fauna.
Skyddet av den i Skåne särskilt utsatta ädellövskogen
måste öka. Det måste bli en bättre samordning av reglerna
mellan de olika länen i både Skåne, Halland och Blekinge.
Vi uppmanar också regeringen att ta initiativ till en
förstärkning av skyddet av ädellövskogen.
Utrotningshotade djur och växter
I Sverige har ett antal däggdjursarter, fågelarter och
kärlväxter utrotats sedan 1850. Uppemot tvåhundra växter
och svampar och ett tiotal ryggradsdjur är akut hotade. Av
landets hotade arter bland djur och växter finns nästan
hälften i Skåne, som har två procent av landets totala yta.
Vi menar att riksdagens bevarandemål för hotade djur
och arter måste tas på ett större allvar och det ekologiska
återuppbyggandet starta i Skåne.
Naturvården och artbevarandet måste länkas in i nya
banor. Bevarandet av den biologiska mångfalden måste
tillmätas större betydelse än hittills. Det statiska
reservatstänkandet bör kompletteras med en
naturvårdsstrategi som tar mer hänsyn till hur naturens
dynamik och landskapets mosaikartade sammansättning
påverkar växternas och djurens talrikhet och utbredning.
För att bevara en utrotningshotad art kan det t.ex. vara
nödvändigt, eller om man så vill tillräckligt, att ha särskilda
regler punktvis inom stora områden utan att ha vittgående
reservatsföreskrifter för hela området.
Säkerställande av natur i nationalparker och reservat är
ändå nödvändigt. Dessa skyddsformer bör användas som
stödjepunkter i ett nätverk som skapar förutsättning för
bevarande av Sveriges och Skånes biologiska mångfald.
Häckeberga naturvårdsområde
Häckeberga naturvårdsområde är i sin helhet av
riksintresse för naturvården och till stora delar även för
friluftslivet och kulturminnesvården. I början av 1980-talet
beslöt länsstyrelsen om ett förordnande enligt 19 §
naturvårdslagen. I beslutet sades bl.a. ''växlingen mellan
det öppna och slutna landskapet är en av förutsättningarna
för landskapets skönhetsvärde samt att bevara och
bibehålla områdets fauniska värden''. Det står även: ''-- -- --
att genom normal jordbruksdrift bevara det ur
naturvårdssynpunkt värdefulla odlingslandskapet.
Jordbruksmarken ska därvid hävdas genom åkerbruk, bete
eller slåtter.'' Beslut i samband med omställningen i
jordbruket har emellertid satt intentionerna i denna lag ur
spel bl.a. genom att jordbruksverket inte medger
naturvårdande åtgärder på omställningsmark.
I stället för att -- som avsikten ursprungligen varit --
använda anläggningsstödet positivt för t.ex.
lövskogsplantering på den skånska slätten kommer nu
skattemedel att tas i anspråk för att fylla ut luckor i det
omväxlande landskapet. Syftet med anläggningsstöd och
omställningsbidrag var bl.a. att åstadkomma en mer
omväxlande landskapskaraktär med bättre förutsättningar
för mångfald i flora och fauna. I Häckeberga kommer en
utökad skogsplantering att medföra en homogenisering och
därmed en utarmning av mångfalden.
Ett för Malmhöhus län specifikt problem är att
djurhållningen är så gles att betesdjur sällan finns att tillgå.
Ett ytterligare absurt hinder för Häckeberga säteri,
eftersom man där inte har betesdjur, utgörs av en annan
föreskrift från jordbruksverket, som kräver att endast
markägarens egna djur får beaktas.
Det är en paradox att statligt stöd utgår för att utarma
miljön inom områden av riksintressen! Det är också en
paradox att ett statligt verk ges utrymme att motverka
naturvård -- ett av samhällets viktigaste uppgifter idag, både
på kort och lång sikt.
De statliga anslagen och resurserna bör därför snarast
omfördelas så att även relevanta belopp för aktiv naturvård,
t.ex. öppethållande genom betesdrift, kan betalas ut direkt
till markägaren.
Vi liberaler menar också att naturvård, antingen det är
inom Häckeberga naturvårdsområde eller något annat
område av riksintresse för naturvården, måste ges
tillräckliga skäl för stödåtgärder och bör därför ekonomiskt
likställas med jordbrukspolitiska stöd.
Det är även viktigt att anläggningsstöd för plantering av
skog/energiskog styrs på ett sådant sätt att områden som bör
hållas öppna av natur- och landskapsskäl inte hotas.
Det är också viktigt att kommunerna får ett större
inflytande vid beslut om skogsplantering i värdefulla
landskaps- och naturområden, eftersom naturvården enligt
naturvårdslagen är ''en såväl statlig som kommunal
angelägenhet''. Anläggningsstöd inom områden av
riksintresse och/eller som är upptagna i kommunernas
naturvårdsplaner måste kommunerna få större möjligheter
att påverka, där kommunerna har ett naturvårdsansvar.
Vi vill också påpeka vad som står i jordbruksutskottets
betänkande 1993/94:JoU9, sidan 17:
Miljöministern konstaterar att det kommunala
engagemanget i naturvårdsarbetet under de senaste åren
har ökat på ett betydande sätt. När det gäller inrättandet av
naturreservat vill miljöministern särskilt framhålla
möjligheterna till samfinansieringslösningar mellan
kommuner och staten för att skydda värdefulla
naturområden, som han anser bör kunna användas i större
utsträckning. Samfinansiering kan också vara ett bra sätt att
stödja frivilligorganisationernas naturvårdsengagemang när
det gäller att skydda och i vissa fall sköta värdefulla
naturområden. De arbetsmarknadspolitiska satsningar som
nu görs bör enligt miljöministern bl.a. kunna användas för
ett fortsatt och ökat kommunalt engagemang och
ansvarstagande i naturvårdsarbetet.
Sammanfattningsvis anser miljöministern att bevarande
och hållbart nyttjande av biologisk mångfald skall bygga på
en helhetssyn vad gäller olika åtgärder och en ödmjuk
attityd till frågornas komplexitet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre samordning mellan
jordbruks- och naturvårdsmyndigheter, när det gäller
bestämmelser och bidrag inom Häckeberga
naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden i Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre möjligheter för
kommunerna att påverka miljöpolitiska beslut, där
kommunerna har stort naturvårdsansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en långsiktig åtgärdsplan för
strandskyddande åtgärder utefter den skånska kusten,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av vattenlagen som innebär prövning av
bevattningsföretag i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 24 januari 1994
Siw Persson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Bengt Harding Olson (fp)
Olle Schmidt (fp)