I Sverige producerar vi nästan 300 kg hushållsavfall per
person och år. Med det industriella avfallet inräknat blir
siffran ca 1 400 kg. I början av 1900-talet hade städerna en
mer kretsloppsanpassad sophantering än nu. Latrinet
blandades med torv och kalk och komposterades, vanliga
sopor sorterades för hand och återvanns. Under de senaste
årtiondena har de ökade avfallsmängderna med inslag av
naturfrämmande material gjort avfallshanteringen till en
fråga om att bli av med sopor istället för att bli en del av ett
kretslopp.
Slutbehandlingen av avfallet fördelar sig med ungefär
lika stora mängder på deponering och förbränning. En stor
del av avfallet transporteras långa sträckor innan det
slutbehandlas. Detta gäller speciellt
sopförbränningsanläggningarna. På flera håll i landet är det
svårt att t.ex. hitta mark för deponering.
Riksdagen har beslutat att deponering eller förbränning
av osorterat avfall skall ha upphört 1993. Naturvårdsverket
konstaterar sommaren 1993 att detta inte kommer att
uppfyllas. Många kommuner har gjort ytterst lite för att nå
detta mål.
Mål
Att minska den totala sopmängden
Den största mängden sopor produceras helt utan
inflytande från konsumenterna. Man kan naturligtvis fråga
sig varför. En kombination av långa transporter som kräver
viss sorts emballage och vackra förpackningar som
försäljningsargument är säkert någon av anledningarna.
Priset för förpackningshysterin betalar vi. Ett utökat
producentansvar för återtagande av förpackningar är ett
sätt att angripa det.Att minimera behovet av transport
och deponering av sopor
Att minska avfallsmängderna generellt och att sortera
sopor så lokalt som möjligt för att de skall hanteras rätt i
nästa led är ett sätt att minska behov av transport och
deponering.Total källsortering av sopor från hushåll och
industri, recirkulering
Den stora delen av avfallet som uppkommer i Sverige är
industriellt avfall. Allt avfall som är möjligt att ta tillvara
skall tas tillvara. Återbruk skall alltid prioriteras före
återvinning, då det tar mindre energi i anspråk.Avfall till
växtnäring
Det är en tillgång i sig att återföra det organiska avfallet
så bostadsnära som möjligt. Dels minskar det
transportbehoven, dels har det ett pedagogiskt värde att se
att vissa delar av avfallet är god växtnäring.Standardisera
förpackningar, glasburkar, kartonger m.m.
Det borde vara möjligt att ha ett recirkulationssystem
för t.ex. glasburkar och wellpappkartonger, så att återbruk
blir intressant. En sådan recirkulation förutsätter ett
standardiserat system.Inga sammansatta förpackningar
Sammansatta förpackningar försvårar såväl återvinning
som lokalt omhändertagande av restprodukter. Det går inte
att få rena restprodukter av ett sammanblandat material.
Producera nära konsumenter
Om vi inte behövde transportera produkter så långt
skulle emballeringsbehovet minska. Dessutom skulle det
kunna bli billigare att ta förpackningar i retur.Vad bör
göras på statlig nivå
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att skyndsamt
komma med förslag om hur kommunerna skall fås att
genomföra riksdagens mål om att förbränning och
deponering av osorterat avfall skall upphöra.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion om skatter att
en miljöavgift läggs på avfall som deponeras eller bränns.
Krav på återtag
Lämpligt vore en tidtabell innefattande en stor mängd
produkter som producenterna tvingas ha återtagaransvar
för.
Staten bör inledningsvis ta ekonomiskt ansvar för
returmarknaden och återvinningssystemen. Företagen
klarar ännu inte detta.
Vatten- och avloppssystemen (VA)
Internationellt sett är vi gynnade med god vattentillgång.
Det har medfört att priset är lågt och därmed att vår
förbrukning är hög: något mer än 200 liter vatten per person
och dygn. När vi använt vattnet är det förorenat i olika grad.
Vår strategi att ta hand om det förorenade vattnet har
hittills varit, precis som med avfallet, att blanda ihop och
behandla i stora enheter.
En mycket stor del av bebyggelsen är ansluten till
kommunala reningsverk. Problemen vid verken är att
avloppsvattnet på flera håll innehåller komponenter som
försvårar behandlingen. Slammet innehåller höga halter av
vissa tungmetaller och kemiska substanser. Att spåra exakta
orsaker till varför sammansättningen på vattnet ser ut som
den gör kan vara mycket svårt, eftersom antalet abonnenter
är så stort. På många håll läcker det in stora mängder
regnvatten i ledningarna, vilket får till följd att
reningsverkets kapacitet inte räcker till, utan vatten måste
släppas ut orenat.
Mål
På sikt måste vi ha ett nytt avloppssystem som inte är
vattenburet men kretsloppsinriktat. Det skall vara ett slutet
system där näringsämnena återförs till marken och där våra
vattendrag skonas från föroreningar och onödig
näringstillförsel.
Åtgärder till dess:Inga utsläpp av förorenat vatten till
yt- och grundvattnet
Allt vatten som förorenats skall genomgå adekvat
rening. Aktiviteter som medverkar till förorening av
grundvatten måste upphöra.Hushållning -- mindre
behandlingsbehov
Att rena avloppsvatten kostar resurser. Därför är det
viktigt att tillämpa och använda vattensnål-teknik och att
använda vatten med restriktivitet.Behandla dagvattnet
lokalt
Naturens egen förmåga till rening kan användas för
behandling av dagvatten. Stensunds folkhögskola visar med
sin lokala vattenreningsanläggning exempel på detta.
Dagvattnet kan infiltrera, dvs. man gör färre hårdgjorda
ytor, eller ytor som är genomsläppliga.Tillämpa naturliga
tekniker
Nya tekniker för behandling av mindre mängder
avloppsvatten har utvecklats. Många små lokala lösningar
kan vara bättre än en stor. Det ökar möjligheten att se vad
som kan orsaka driftstörningar m.m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt
återkommer med förslag om hur kommunerna skall fås att
genomföra riksdagens beslut om att förbränning och
deponering av osorterat avfall skall upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minska avfallsmängderna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att få till stånd ett miljöanpassat
vatten- och avloppssystem.
Stockholm den 20 januari 1994
Jan Jennehag (v)
Rolf L Nilson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Bengt Hurtig (v)