Den svenska naturen är en enorm tillgång, bl.a. för
turismen. Detta leder bl.a. till att utländska aktörer på
turismmarknaden marknadsför ''vildmarksresor till
Sverige''. Flertalet av dessa researrangemang i den svenska
naturen leder enbart till kostnader för svenska
kommuninnevånare och slitage och inte sällan viss
skadegörelse i särskilt natursköna svenska områden.
Det är den svenska s.k. allemansrätten som gör denna
ovälkomna kommersialisering av den svenska naturen och
enskilt ägd svensk mark möjlig.
Exempel på olika typer av utländskt arrangerade
turistgruppresor i svensk natur kan ges av kommuner i bl.a.
Värmland, Dalsland, Småland och Halland. I Värmland har
det pågått i åtskilliga år och markägare och naturvårdare i
länet uttalar sina bekymmer, sin oro och i många fall sin
upprördhet över vissa turistgruppers framfart.
Även svenska naturmarodörer
För all del, det förekommer att även svenska turister bär
sig illa åt i naturen. Men på samma sätt som vi klandrar
svenskar bör vi också ha rätt att klandra utländska turister
som sargar och hugger ned träd, anlägger öppen eld även
när förbud råder, eldar på klippor där det tar århundraden
innan spåren försvinner etc. etc.
En vanlig form av utländsk kommersialisering av vår
svenska allemansrätt är de tyska naturresorna till sjöarna i
Årjängs kommun i gränsområdet Värmland--Dalsland. Sju
olika tyska aktörer (turistreseföretag) forslade drygt 2 000
kanotister i grupper till enbart Årjängs kommun. Resorna
omfattar en till flera veckors vistelser i sjöområdet, oftast
på de naturskönaste och ömtåligaste avsnitten med öar och
andra strandområden.
Endast kostnader för Sverige
Dessa turistgrupper har med sig allt från hemlandet --
från kanoter till konserver och torrmjölk. Det innebär
således inga inkomster för den lokala köpenskapen.
Däremot betydande kostnader för kommunen att ta hand
om soporna.
Vi motionärer är positiva till turismen som en svensk
näring i Sverige. Det finns svenska aktörer som arrangerar
resor och hyr ut kanoter. Dessa småföretagare får
inkomster och betalar skatt i Sverige. De utländska aktörer
vi här givit exempel på betalar ingenting.
Borde de inte göra det?
Jo, det anser vi. Och det är en av anledningarna till att
vi skriver denna riksdagsmotion. Vi finner det nödvändigt
att svenska myndigheter ges möjlighet och rätt att vidta de
åtgärder som krävs för att begränsa kommersialiseringen av
vår svenska natur och ge kommuner och markägare rätt att
ta betalt av turisterna för markutnyttjande, renhållning
m.m.
Vi slår vakt om allemansrätten
Vi är angelägna om att allemansrätten består i sitt
huvudsyfte, nämligen att tillgodose lokalbefolkningens
husbehov av bär och svamp och möjligheten att förflytta sig
över marker där man inte skadar grödor.
Ta avgift för lägerplatser m.m.!
Ett sätt att ta betalt i turistintensiva områden är att bilda
någon form av juridisk person som har till uppgift att
anordna lägerplatser, svara för renhållning, information och
tillsyn. Inom området skall det bara vara tillåtet att
övernatta (slå läger) för grupper på iordningställda
lägerplatser eller efter markägares tillåtelse. För att täcka
verksamhetens kostnader skulle verksamheten ha rätt att ta
ut en avgift.
Ägare av verksamheten skulle kunna vara områdets
markägare, de näringsidkare som direkt har nytta av
turismen samt berörda kommuner.
Genom denna åtgärd får markägarna möjlighet att styra
turistströmmen så att man långsiktigt får både nöjda kunder
och markägare och därmed också en näring som kan tjäna
pengar.
I Värmland och Dalsland finns flera områden där det är
lämpligt att pröva en sådan verksamhet, t.ex. Dalslands
kanals vattensystem, Byälvens vattensystem samt norra
delen av Klarälvens vattensystem.
Vi motionärer föreslår att regeringen tillsätter en
snabbutredning inom regeringskansliet med uppgift att
utforma regler för ett pilotprojekt enligt vårt förslag, gärna
förlagt till Värmland och Dalsland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett pilotprojekt i turistintensiva
områden, gärna förlagt till Värmland och Dalsland.
Stockholm den 23 januari l994
Göthe Knutson (m)
Kjell Ericsson (c)