Det generella förbudet att bygga vid våra insjöar, åar och
kuster, som regleras genom de s.k.
strandskyddsbestämmelserna, har gjort mera skada än
nytta och därmed spelat ut sin roll. Dessa bestämmelser
tillämpas byråkratiskt och stelbent och är mera att likna vid
en förbudslag än en skyddslag. Det är dags att ersätta det
med något annat och nytt.
I Sverige råder generellt förbud att bygga intill 100 meter
från havet, insjön eller vattendraget, ''för att åt allmänheten
trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv'', enligt
naturvårdslagens paragraf 15. Länsstyrelsen kan utvidga
gränsen till 300 meter, vilket exempelvis har skett i
betydande delar av Stockholms län.
Inom dessa gränser råder förbud att bygga permanent-
eller fritidshus, eller att i övrigt uppföra anläggningar som
hindrar allmänhetens tillträde till stranden. Undantag eller
dispens kan lämnas om det kan göras gällande att det
föreligger särskilda skäl.
Tvärt emot vad många tror är strandskyddet inte avsett
som ett skydd för naturen, utan för att säkerställa
allmänhetens tillträde till strandområdena. Enligt vår
uppfattning är denna utångspunkt felaktig och bör rättas
till.
Trots att vårt land är rikt på sjöar, åar och långa kuster
ligger det generella förbudet som ett ogenomträngligt
hinder för i snart sagt varje försök att få bygga ett fritidshus
eller permanenthus i dessa områden.
Sportanläggningar, som exempelvis golfbanor, stoppas
på samma sätt, även om endast en liten del av banan avses
ligga inom 100- respektive 300-metersgränsen. Det finns fall
som visar att anläggande av golfbana skulle öppna
igenvuxna strandområden och på så sätt göra otillgängliga
stränder tillgängliga för många människor.
Möjligheterna att få dispens finns, men är begränsade.
Länsstyrelsen i Malmöhus län kan inte ens tänka sig
kompletteringsbebyggelse på vissa lucktomter, trots att det
inte hindrar det rörliga friluftslivet eller naturvården. I
Kalmar län har Naturvårdsverket överklagat länsstyrelsens
beslut om dispens.
Själva syftet med nuvarande bestämmelser visar sig ofta
vara ett slag i luften. Den sammanlagda kuststräckan i
Sverige uppgår till hundratals mil, och vår befolkning är
liten i relation till detta. Av detta följer att efterfrågan på
strandnära strövområden är liten och på sina håll obefintlig.
Den sammanlagda kust- och strandsträckan i Blekinge
motsvarar en sträcka från Blekinge till Kanarieöarna.
Sverige är ett mycket sjörikt land. Enligt en färsk
räkning som SMHI låtit göra finns det i hela landet 92 409
sjöar som är större än en hektar. Enligt samma räkning finns
det i Småland 5 119 sjöar. Den totala sjöarean i Sverige är
41 465 kvadratkilometer.
Lägger man samman sträckan av alla stränder runt våra
sjöar, åar och kuster, motsvarar det en sträcka på ca 1,5 km
för varje svensk. Någon trängsel kan det alltså inte bli
frågan om, även om det generella byggförbudet tas bort.
Särskilt allvarliga visar sig förbudsbestämmelserna vara
för skärgården. Här har avfolkningen gått så långt att en
särskild utredningsman tillsatts för att arbeta fram förslag
i syfte att åter skapa en levande skärgård. I stora delar av
skärgården är det i dag omöjligt att bygga ett hus eftersom
byggförbud råder. Det är omöjligt att skapa en levande
skärgård när det råder stopp för ny bosättning.
Likartat är förhållandet ute i landet och i glesbygden.
Alla de som funderat på att bygga och bo strandnära i det
sjörika Norrland eller i Småland göre sig icke besvär.
Människor tvingas in till tätorter och städer. Det generella
förbudet att bygga vid strand framstår som ett allvarligt hot
mot glesbygden.
Självfallet finns det stränder som utnyttjas flitigt och är
eftersökta av allmänheten. Det är då ofta fråga om områden
som har höga naturvärden och som ligger nära
befolkningscentra eller är lätta att nå. Här skall det även i
framtiden finnas ett skydd.
Det är således uppenbart att det finns kustnära områden
som är värda att skydda, men det skall då ske av
naturvårdsskäl. Vissa stränder har ett högt naturvärde och
då måste skyddsbestämmelser finnas. Andra områden
saknar dessa värden och där kan i de flesta fall bebyggelse
tillåtas.
Vi föreslår att ett strandnaturskydd införs. Staten, eller
den myndighet som staten utser, skall fastställa de
övergripande målen och riktlinjena för strandnaturskyddet.
Det avgörande inflytandet bör ligga hos kommunerna, som
skall ange vilka områden som i detta sammanhang är
särskilt skyddsvärda. Här bör i princip ingen ny bebyggelse
tillkomma.
Det rörliga friluftslivet, vilket i vissa områden har
betydande omfattning, kan säkerställas av kommunerna
genom detaljplanebestämmelser.
Genom att införa ett strandnaturskydd uppnås två
syften. Dels skulle man stärka skyddet där det bäst behövs,
det vill säga inom känsliga och värdefulla naturområden,
dels skapas möjlighet att bevara och skapa nytt liv i
skärgården och glesbygden genom en ökad bosättning och
därmed en breddad bas för privat och offentlig service.
Vi anser att det av oss skisserade förslaget om ett
strandnaturskydd bör ligga till grund för regeringens
övervägande om nya bestämmelser för att skydda värdefull
strand- och kustnatur, samtidigt som nya möjligheter
öppnas för att bygga och bo runt om i landet. Om
regeringen så finner lämpligt skulle dessa frågor kunna
hänskjutas till den pågående översynen av PBL.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av det generella
förbudet att bygga vid strand samt om införande av ett
strandnaturskydd.
Stockholm den 20 januari 1994
Bertil Danielsson (m)
Inga Berggren (m)