Problem till följd av användning av blyhagel vid jakt och
sportskytte har uppmärksammats under flera år. Totalt
används i Sverige ca 130 ton blyhagel vid jakt och 850 ton
vid sportskytte. Jakten med blyhagel orsakar därmed
mycket större föroreningar i naturen än den samlade
trafikens utsläpp av blyhaltiga ämnen.
Blyförgiftning av sjöfågel, främst änder, gäss och svanar
anses enligt samstämmig forskning vara den allvarligaste
effekten av att blyhagel blir kvar i naturen efter jakt.
Förgiftningen uppstår framför allt inom våtmarksområden
genom att de kvarblivna haglen förväxlas med frön och grus
vid sökning av föda. Haglen stannar en tid i muskelmagen
där de utsätts för både kemisk och mekanisk påverkan,
varvid bly frigörs. Det upplösta blyet transporteras sedan
via blodet till i första hand lever och njure, där förgiftningen
kan leda till att fåglarna dör.
I bl.a. Danmark, England och Sverige har forskare
tydligt påvisat att blyhagel som hamnat i naturen omvandlas
från sin bundna metalliska form till blykarbonater. Denna
blyförening tas upp av växter och djur och letar sig ner till
grundvattnet.
Riksdagen har beslutat (prop. 1990/91:JoU30, rskr. 338)
att en övergång från användning av blyhagel till hagel, som
inte är miljöfarliga, skall ske genom i huvudsak frivilliga
överenskommelser och vara genomförd ''i början av 2000-
talet''.
Rapporter från bl.a. Kemikalieinspektionen och
Naturvårdsverket visar tydligt att blyförekomster i naturen
till följd av jakt och sportskytte förorsakar betydligt
allvarligare skador på djur och natur än vad man tidigare
varit medveten om. Utvecklingen visar också att den
generösa och ospecificerade tidsgränsen för genomförandet
av en frivillig avveckling inte fungerar som ett tillräckligt
starkt påtryckningsmedel.
Mot denna bakgrund förbereds inom Naturvårdsverket
ett förbud mot användningen av blyhagel vid jakt inom 30
av landets särskilt skyddsvärda våtmarksområden (s.k. CW-
områden). Det bör emellertid understrykas att CW-
områdenas totala areal utgör mindre än 1 % av landets hela
yta. Förbudet kommer därmed endast att beröra en
marginell del av de områden där jakt bedrivs.
Naturvårdsverket framhöll vid en presskonferens hösten
1991 hos Sveriges Ornitologiska förening vikten av att
snabbt begränsa spridningen av bly i våtmarker och att
lokala förbud mot blyhagelanvändning därvid blir
nödvändiga. I Örebro kommun har miljöskyddsnämnden
redan antagit ett handlingsprogram som innebär att förbud
mot användningen av blyhagel vid vissa skjutbanor inom
kommuner kommer att övervägas.
De praktiska förutsättningarna att ersätta blyhagel med
hagel av järn är goda. Den Nordiska Jägarkongressen
konstaterade sålunda 1991 att ''möjligheten till att använda
järnhagel både vid jakt och jaktskytte är väl prövat och
därför kan ske utan mer betydande olägenheter''. Att de
problem som ändå åberopats av jägarintressen (bl.a.
mekaniskt slitage av vapen m.m.) är mycket begränsade
visar bl.a. rapporter från Danmark, som har större
erfarenheter i dessa frågor än de flesta andra länder. Också
Naturvårdsverket anser att olägenheterna med
järnhagelanvändning väl uppvägs av de miljömässiga
vinsterna av ett blyhagelförbud.
I Danmark beslutades redan 1985 om förbud mot att
använda blyhagel i alla danska CW-områden utgörande
tillsammans en areal om 600.000 ha. Förbudet har därefter
kompletterats med andra områden och under 1993
förväntas ett förbud mot blyhagelanvändning i våtmarker
samt all övnings- och målskjutning. Därtill kommer ett
beslut under 1993 sannolikt att innebära totalförbud (även
innefattande skogsmark) mot blyhagelanvändning fr.o.m.
1996. Också i Norge är blyhagelanvändning i samband med
jakt på gäss, änder och vadare (med undantag av morkulla)
förbjuden sedan 1991. Från och med i år gäller i Holland
förbud mot allt bruk av blyhagel i landet.
Under 1993 har ytterligare undersökningar genomförts,
vilka samtliga visar att blyhagel medför mycket allvarliga
skador på miljön. Slutsatsen dras bl.a. av docent Ulf
Qvarfort vid avdelningen för miljöideologi i Uppsala. Även
Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har
konstaterat mycket svåra skadeverkningar p g a
blyhagelanvändningen. I en rapport daterad 28 juni 1993
skriver Kemikalieinspektionen bl.a.: ''För vissa
användningsområden har kunskapsbrist hittills varit en
hämmande faktor för att kunna initiera avveckling.
Användning, alternativ m m har nu klarlagts och därmed
givit nödvändiga förutsättningar för att ett praktiskt arbete
ska kunna inledas med utveckling av alternativ och
avveckling.''
Miljöministern sade bl.a. i ett frågesvar i riksdagen den
16 november att jakt- och skytteorganisationerna har fått
ansvar för att en avveckling av blyhagelanvändningen sker
och att en sådan avveckling bedöms kunna ske snabbt. I
verkligheten visar det sig att avvecklingen tvärtom går så
långsamt att Naturvårdsverket under våren 1994 efter
remissbehandling väntas fatta beslut om förbud mot
användning av blyghagel vid jakt i 30 våtmarker fr.o.m. 1
juli 1994 alt. den 1 januari 1995 (ändring i jaktkungörelsen).
Det kan sammanfattningsvis konstateras att vi i dag har
ett gediget underlag för en skärpt lagstiftning mot
blyhagelanvändning i Sverige. Skadeverkningarna till följd
av denna användning är så påtagliga att det framstår som
helt orimligt att fullfölja den frivilliga och opreciserade
avvecklingslinje som f.n. gäller. En rimlig slutsats blir
därför att vi i Sverige bör ha en lagstiftning på området som
ansluter till den danska. Vi yrkar därför att förbud mot all
blyhagelanvändning införs i hela landet från och med 1996.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en sådan lagändring
att förbud mot användning av blyghagel vid jakt och skytte
införs fr.o.m. 1996.
Stockholm den 14 januari 1994
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)