I Jämtlands län finns ett mycket stort antal vattendrag av
varierande storlek. Många av dessa finns i utpräglad
glesbygd, ofta otillgängliga för de flesta människor eftersom
det med tiden har skett en förbuskning runt vattendragen.
I många andra län är förhållandena likartade medan det
i några län finns ett stort bebyggelsetryck vid stränder
samtidigt som det av olika skäl finns anledning att förhindra
sådan bebyggelse i vissa områden.
Eftersom förhållandena skiljer sig så mycket är det
orimligt med ett generellt strandskydd över hela landet.
Visserligen har utredningar föreslagit förändringar som
innebär möjligheter till lokal anpassning. Dessa har tyvärr
varit av begränsat värde och har dessutom inte lett till något
beslut från riksdagens sida.
Det finns flera skäl till att strandskyddslagen bör
förändras, förutom att generella bestämmelser är felaktiga
eftersom de inte tar hänsyn till faktiska förhållanden. Ett
skäl är att strandbebyggelse kan motverka utarmningen av
glesbygder och öka möjligheter till att bibehålla servicen i
befolkningssvaga områden genom att erbjuda ett attraktivt
boende där. Av naturhänsyn finns det anledning att häva
förbud eftersom det ofta visar sig att en levande landsbygd
möjliggör en ökad naturhänsyn och biologisk mångfald.
Motiven att vårda naturen ökar om människor tillåts
bosätta sig på landsbygden. Förbuskning och igenväxning
blir följden av ett generellt förbud i ett glesbygdslän som
Jämtland. Det är en oönskad utveckling som man i andra
sammanhang försöker motverka.
Det generella strandskyddet bör tas bort och ersättas av
det skydd som kommunerna anger i sitt planarbete. Vissa
stränder kan behöva skyddas av naturhänsyn. Staten bör
ange vilka som har ett allmänt skyddsintresse genom stora
naturvärden. På så vis stärker man skyddet där det bäst
behövs. Kommunerna har sedan i sitt detaljplanearbete
möjlighet att ta hänsyn till det rörliga friluftslivet och
undanta vissa särskilt skyddsvärda stränder från
bebyggelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förändra naturvårdslagens
strandskyddsbestämmelser.
Stockholm den 14 januari 1994
Ingrid Hemmingsson (m)