Öland är ett ur europeiskt perspektiv unikt och omistligt
naturområde. Landskapet har utformats genom flera tusen
års bete och slåtter. Det har fortfarande kvar mera av sina
traditionellt hävdade betesmarker än något annat svenskt
landskap. Strandängarna i öster hyser en större biologisk
mångfald än något annat gräsmarksområde i landet, och
Stora alvaret saknar över huvudtaget motsvarighet som
naturtyp.
Öland har dessutom landets största andel av lövskog av
skogsmarksarealen. Stora sammanhängande lövskogar med
insprängda kärr och odlingsmarker har ett rikt biologiskt
innehåll. Den öländska Mittlandsskogen är Nordeuropas
största sammanhängande lövskog söder om fjällkedjan.
Öland är sammantaget ett av de allra artrikaste
landskapen i Sverige både vad gäller växter och djur. Ön är
ett kärnområde för biologisk mångfald, vars flora och fauna
måste förvaltas av kommande generationer.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Öland som
landskap har utformats av människans aktiviteter. Som en
röd tråd genom Ölands rika naturtyper går jordbruket,
både vad gäller strandängarna, alvarmarkerna och
ädellövskogarna. Att hitta lösningar som möjliggör
jordbrukets fortlevnad och utveckling samtidigt som den
biologiska mångfalden finns kvar är därför en
nödvändighet.
Till följd av framförallt jordbrukets omläggning i Sverige
under de senaste decennierna har hoten mot Ölands unika
natur ökat. Alvarmarker, våtmarker och vissa strandängar
har börjat växa igen och värdefulla lundskogar har
avverkats på ett olyckligt sätt. Ett offensivt arbete för att
undanröja hoten måste ges tillräckliga resurser.
Hoten mot mångfalden
Sjömarker och alvar
Enligt uppgift från SNVs ängs- och
hagmarksinventering, finns det på Öland ca 17 000 ha
naturbetesmark utanför Stora alvaret. Räknar man in
denna uppgår arealen till ca 50 000
ha. Det innebär att Öland till 40 % består av
naturbetesmarker! Motsvarande siffra för andra landskap
är i allmänhet 2--3 %. Det är ett faktum att en enda socken
på Öland kan innehålla mer av bevarandevärda
naturbetesmarker än vad som finns i hela län i övriga delar
av landet.
Naturbetesmarkerna är fortfarande viktiga för
lantbruksföretagens betesekonomi på Öland, men i stort
har betestrycket på Öland minskat -- detta trots att antalet
nötdjur på ön under de senaste decennierna varit tämligen
konstant och faktiskt ökat något. Anledningarna är flera:
En större andel av djuren går på vallar, då detta innebär
snabbare tillväxt och högre produktionsförmåga hos
djuren. Tjurarna, som utgör hälften av alla ungdjur, föds
upp inomhus istället för att som tidigare beta ute, antingen
som tjurar eller stutar. Kalvningstidpunkten för kvigor
har tidigarelagts, och kvigorna får därför en kortare
betesperiod.
Betningen av bevarandeintressanta betesmarker måste
vara ekonomiskt konkurrenskraftig gentemot annan
djurhållning. Med hjälp av NOLA-stöd
(naturvårdsåtgärder i jordbrukslandskapet) och
landskapsvårdsersättning är i dagsläget mycket av
betesmarkerna konkurrenskraftiga, detta gäller i synnerhet
sjömarkerna, medan däremot de lågproducerande alvaren
troligen kräver en större ekonomisk ersättning för att bli
intressanta att beta. Vid frågeundersökningar hos
lantbrukarna finns det emellertid ett stort intresse att släppa
djur på bete på Stora alvaret om stängslen renoveras och
ett NOLA-stöd som uppväger produktionsförlusterna kan
erbjudas.
Idag har civilrättsliga betesavtal upprättats för ca 12 000
ha till vilka NOLA-stöd utbetalas. Det innebär att närmare
40 000
ha naturbetesmark, inklusive 90 % av Stora alvaret,
saknar avtal och därför inte kan anses långsiktigt säkrade.
Det är mycket viktigt att tillräckliga resurser i form av
NOLA-stöd, som ligger på en sådan ersättningsnivå att de
kan konkurrera med vallbete eller installning, kan
tillförsäkras bevarandearbetet för Ölands
naturbetesmarker.
I fortsatta förhandlingar med EG är det viktigt att
Sverige fortsätter att driva en linje som innebär särskilt stöd
till Öland, med tanke på det kärnområde detta område
utgör för bevarande av biologisk mångfald. Det är också
oerhört viktigt att beslutsprocesser, exempelvis reformer
inom jordbrukspolitikens område, inte utformas så att de
kan komma att försvåra möjligheterna att bevara värdefulla
naturtyper.
Viktigt är också att vid ett eventuellt medlemskap i EU
arbeta in offensiva åtgärdsprogram för naturvården i
miljöprogrammet för jordbruksnäringen. Utformande av
sådana program är obligatoriska inom EU.
Kalkylerna för lönsamheten med olika driftsformer styrs
naturligtvis till stor del av det pris man får för produkterna.
Därför borde någon form av miljömärkning, t.ex. kopplat
till KRAV, utvecklas för öländska produkter. För
närvarande pågår ett projekt inom KRAV understött av
SNV som går ut på att ge möjlighet att garantera köttets
ursprung från naturbetesmarker. Ett konkret exempel på
att det kan finnas förutsättningar för någon typ av
miljömärkning är att sedan Konsum på Gotland valt att
endast sälja svenskt kött, och då särskilt kött som garanterat
kommer från naturbeten på Gotland, har man tagit nya
marknadsandelar. För producenten har det inneburit att
man kunnat få ut hela 5 kronor mer per kilo kött och att
produktionen på naturbeten på så sätt fått betydande
konkurrensfördel.
Mittlandsskogen
Mittlandsskogen anses var Nordeuropas största
sammanhängande lövskog söder om fjällkedjan. Den
upptar, mer eller mindre sammanhängande, hela det inre av
mellersta Öland, från i jämnhöjd med Borgholm i norr till
randen av Stora alvaret i söder. Området omfattar totalt ca
14 500 ha varav ungefär 10 500 ha skogsmark. Resterande
del utgörs av kärr, fuktängar, ännu öppna torrängar,
småalvar och odlingsmark. Stora delar bildar en finmaskig
mosaik mellan öppen mark och skog, med stor andel bryn
och övergånszoner. Denna stora variation samt variationen
i skogstyper (gammal ädellövskog, hässlen, varitation i
trädsammansättning och successionstillstånd) bidrar
tillsammans till Mittlandsskogens enorma artrikedom både
vad gäller flora och fauna. Många hotade arter finns här i
starka talrika populationer. Det av Skogsstyrelsen
lanserade begreppet nyckelbiotoper, som i första hand
används för att urskilja och skydda värdefulla miljöer som
hyser, eller kan tänkas hysa hotade arter, blir här mycket
svårt att använda. Nästan hela Mittlandsskogen och
kustädellövskogen skulle antagligen, om man gjorde ett
utsnitt och placerade det på fastlandet, ses som
nyckelbiotop.
För att bruka den öländska lövskogen och ändå bevara
den någorlunda ekologiskt intakt, krävs ofta en mera
långtgående hänsyn än den som idag kan krävas med hjälp
av skogsvårdslagen. De medel som då står till buds är att
istället bilda naturreservat eller naturvårdsområden i stor
omfattning.
Men naturvårdslagen bör användas med restriktivitet av
flera anledningar. För det första skulle ett skogsbruk
mycket väl kunna accepteras på den helt dominerande
andelen av arealen om det skedde med vissa ekologiska
anpassningar. Vidare blir reservat, även om de görs
omfattande, lätt isolerade öar om inte den biologiska
mångfalden kan klaras på markerna däremellan. Slutligen
finns det anledning att söka lösningar som innebär att det
blir möjligt att fortsätta bruka skogen, eftersom de enskilda
skogsägarna med sitt lantbruk och djurhållning bär upp
stora delar av det övriga landskapets värden.
Det är därför nödvändigt att utarbeta ett instrument som
leder till att skötseln kan modifieras utan att markägaren
drabbas ekonomiskt. Betänkandet från 1990 års
skogspolitiska kommitté föreslår att möjligheter till
civilrättsliga avtal tillskapas för att ersätta markägaren
ekonomiskt då han producerar naturvärden på sin mark
genom att avstå från en del av den potentiella
skogsproduktionen. Ett sådant system, som skulle kunna
bygga på samma principer som lantbrukets NOLA-stöd, är
angeläget att utarbeta för möjligheterna att långsiktigt klara
de öländska skogsmiljöerna utan att behöva försämra
utkomstmöjligheterna för de öländska bönderna på stora
arealer.
Turism
Öland är ett av stora turistmål i landet. Uppskattningsvis
en miljon människor besöker varje år detta landskap med
en bofast befolkning på ca 25 000 personer. Intresset är
mycket stort för Ölands natur och det finns ett uppdämt
behov av naturguidning i olika former. På Öland finns unika
möjligheter till att se och förstå kopplingarna mellan natur
och kultur. Om svensken, eller för den delen
Europamedborgaren, någonstans ska ha en möjlighet att
uppleva ett beteslandskap med en oerhörd biologisk
mångfald, formad av traditionell skötsel under tusentals år
så är det just här.
Mot bakgrund av att naturen är en bas för turismen
förefaller det rimligt att turisterna bidrar ekonomiskt till
naturvården. Ett förslag som framförts är att en del av
betalningen för övernattning, exempelvis en femma, läggs
till en fond för naturvårdsåtgärder. Detta skulle innebära ett
tillskott på 7--8 miljoner kronor/år. Kostnaden för att
bevara all naturbetesmark på Öland har av WWF beräknats
till ca 50 miljoner kronor/år, om samma normer ska gälla
här som på fastlandet. Det faktum att man får en möjlighet
att lägga en slant till Ölands natur ger säkerligen
tillfredsställelse för de flesta, genom att man bidrar till
något positivt som man själv har möjlighet att uppleva och
njuta av.
Det finns naturligtvis uppenbara problem med en sådan
typ av skatt. En invändning är att det kan innebära att
turistunderlaget minskar. Geografiskt avgränsade skatter är
inte heller att föredra. Men idén att på något sätt låta turism
bidra till naturvård, både på Öland och andra ställen i
Sverige där resursbehovet är stort, kan ändå vara värd att
penetrera djupare -- inte minst öppnar de dörrarna för
frivilliga lokala projekt.
Andra resurser
För röjning av de hårt igenväxta delarna av Stora alvaret
och vissa igenväxta sjömarker bör det vara möjligt att nyttja
tillgängliga arbetsmarknadsåtgärder, exempelvis ALU.
Naturvårdsverket bör i samarbete med
arbetsmarknadsverket, länsstyrelse och berörda kommuner
lägga upp en plan för röjningsinsatser och andra
naturvårdsåtgärder, exempelvis stängsling av Stora alvaret.
En av förutsättningarna för en stark turistnäring på
Öland är en livskraftig jordbruksnäring -- detta då
jordbrukarna upprätthåller landskapets naturskönhet. Med
beaktande av detta bör regionalpolitiskt stöd till
naturvårdsåtgärder inom jordbruket också kunna
övervägas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att tillräckliga resurser
i form av NOLA-stöd till naturvårdsinriktat bete på Öland
kan säkerställas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att resurser tillskapas för att möjliggöra
upprättande av civilrättsliga avtal med markägare,
innebärande ekonomisk kompensation för en modifierad
naturvårdsanpassad skogsskötsel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att nyttja resurser för
arbetsmarknadsåtgärder, exempelvis ALU-medel, för
naturvårdsprojekt i större omfattning på Öland.
Stockholm den 13 januari 1994
Chatrine Pålsson (kds)