Ölands unika natur
Öland är ett ur europeiskt perspektiv unikt och omistligt naturområde. Landskapet har utformats genom flera tusen års bete och slåtter. Det har fortfarande kvar mera av sina traditionellt hävdade betesmarker än något annat svenskt landskap. Strandängarna i öster hyser en större biologisk mångfald än något annat gräsmarksområde i landet, och Stora alvaret saknar över huvudtaget motsvarighet som naturtyp.
Öland har dessutom landets största andel av lövskog av skogsmarksarealen. Stora sammanhängande lövskogar med insprängda kärr och odlingsmarker har ett rikt biologiskt innehåll. Den öländska Mittlandsskogen är Nordeuropas största sammanhängande lövskog söder om fjällkedjan.
Öland är sammantaget ett av de allra artrikaste landskapen i Sverige både vad gäller växter och djur. Ön är ett kärnområde för biologisk mångfald, vars flora och fauna måste förvaltas av kommande generationer.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Öland som landskap har utformats av människans aktiviteter. Som en röd tråd genom Ölands rika naturtyper går jordbruket, både vad gäller strandängarna, alvarmarkerna och ädellövskogarna. Att hitta lösningar som möjliggör jordbrukets fortlevnad och utveckling samtidigt som den biologiska mångfalden finns kvar är därför en nödvändighet.
Till följd av framförallt jordbrukets omläggning i Sverige under de senaste decennierna har hoten mot Ölands unika natur ökat. Alvarmarker, våtmarker och vissa strandängar har börjat växa igen och värdefulla lundskogar har avverkats på ett olyckligt sätt. Ett offensivt arbete för att undanröja hoten måste ges tillräckliga resurser.
Hoten mot mångfalden
Sjömarker och alvar
Enligt uppgift från SNVs ängs- och hagmarksinventering, finns det på Öland ca 17 000 ha naturbetesmark utanför Stora alvaret. Räknar man in denna uppgår arealen till ca 50 000 ha. Det innebär att Öland till 40 % består av naturbetesmarker! Motsvarande siffra för andra landskap är i allmänhet 2--3 %. Det är ett faktum att en enda socken på Öland kan innehålla mer av bevarandevärda naturbetesmarker än vad som finns i hela län i övriga delar av landet.
Naturbetesmarkerna är fortfarande viktiga för lantbruksföretagens betesekonomi på Öland, men i stort har betestrycket på Öland minskat -- detta trots att antalet nötdjur på ön under de senaste decennierna varit tämligen konstant och faktiskt ökat något. Anledningarna är flera: En större andel av djuren går på vallar, då detta innebär snabbare tillväxt och högre produktionsförmåga hos djuren. Tjurarna, som utgör hälften av alla ungdjur, föds upp inomhus istället för att som tidigare beta ute, antingen som tjurar eller stutar. Kalvningstidpunkten för kvigor har tidigarelagts, och kvigorna får därför en kortare betesperiod.
Betningen av bevarandeintressanta betesmarker måste vara ekonomiskt konkurrenskraftig gentemot annan djurhållning. Med hjälp av NOLA-stöd (naturvårdsåtgärder i jordbrukslandskapet) och landskapsvårdsersättning är i dagsläget mycket av betesmarkerna konkurrenskraftiga, detta gäller i synnerhet sjömarkerna, medan däremot de lågproducerande alvaren troligen kräver en större ekonomisk ersättning för att bli intressanta att beta. Vid frågeundersökningar hos lantbrukarna finns det emellertid ett stort intresse att släppa djur på bete på Stora alvaret om stängslen renoveras och ett NOLA-stöd som uppväger produktionsförlusterna kan erbjudas.
Idag har civilrättsliga betesavtal upprättats för ca 12 000 ha till vilka NOLA-stöd utbetalas. Det innebär att närmare 40 000 ha naturbetesmark, inklusive 90 % av Stora alvaret, saknar avtal och därför inte kan anses långsiktigt säkrade. Det är mycket viktigt att tillräckliga resurser i form av NOLA-stöd, som ligger på en sådan ersättningsnivå att de kan konkurrera med vallbete eller installning, kan tillförsäkras bevarandearbetet för Ölands naturbetesmarker.
I fortsatta förhandlingar med EG är det viktigt att Sverige fortsätter att driva en linje som innebär särskilt stöd till Öland, med tanke på det kärnområde detta område utgör för bevarande av biologisk mångfald. Det är också oerhört viktigt att beslutsprocesser, exempelvis reformer inom jordbrukspolitikens område, inte utformas så att de kan komma att försvåra möjligheterna att bevara värdefulla naturtyper.
Viktigt är också att vid ett eventuellt medlemskap i EU arbeta in offensiva åtgärdsprogram för naturvården i miljöprogrammet för jordbruksnäringen. Utformande av sådana program är obligatoriska inom EU.
Kalkylerna för lönsamheten med olika driftsformer styrs naturligtvis till stor del av det pris man får för produkterna. Därför borde någon form av miljömärkning, t.ex. kopplat till KRAV, utvecklas för öländska produkter. För närvarande pågår ett projekt inom KRAV understött av SNV som går ut på att ge möjlighet att garantera köttets ursprung från naturbetesmarker. Ett konkret exempel på att det kan finnas förutsättningar för någon typ av miljömärkning är att sedan Konsum på Gotland valt att endast sälja svenskt kött, och då särskilt kött som garanterat kommer från naturbeten på Gotland, har man tagit nya marknadsandelar. För producenten har det inneburit att man kunnat få ut hela 5 kronor mer per kilo kött och att produktionen på naturbeten på så sätt fått betydande konkurrensfördel.
Mittlandsskogen
Mittlandsskogen anses var Nordeuropas största sammanhängande lövskog söder om fjällkedjan. Den upptar, mer eller mindre sammanhängande, hela det inre av mellersta Öland, från i jämnhöjd med Borgholm i norr till randen av Stora alvaret i söder. Området omfattar totalt ca 14 500 ha varav ungefär 10 500 ha skogsmark. Resterande del utgörs av kärr, fuktängar, ännu öppna torrängar, småalvar och odlingsmark. Stora delar bildar en finmaskig mosaik mellan öppen mark och skog, med stor andel bryn och övergånszoner. Denna stora variation samt variationen i skogstyper (gammal ädellövskog, hässlen, varitation i trädsammansättning och successionstillstånd) bidrar tillsammans till Mittlandsskogens enorma artrikedom både vad gäller flora och fauna. Många hotade arter finns här i starka talrika populationer. Det av Skogsstyrelsen lanserade begreppet nyckelbiotoper, som i första hand används för att urskilja och skydda värdefulla miljöer som hyser, eller kan tänkas hysa hotade arter, blir här mycket svårt att använda. Nästan hela Mittlandsskogen och kustädellövskogen skulle antagligen, om man gjorde ett utsnitt och placerade det på fastlandet, ses som nyckelbiotop.
För att bruka den öländska lövskogen och ändå bevara den någorlunda ekologiskt intakt, krävs ofta en mera långtgående hänsyn än den som idag kan krävas med hjälp av skogsvårdslagen. De medel som då står till buds är att istället bilda naturreservat eller naturvårdsområden i stor omfattning.
Men naturvårdslagen bör användas med restriktivitet av flera anledningar. För det första skulle ett skogsbruk mycket väl kunna accepteras på den helt dominerande andelen av arealen om det skedde med vissa ekologiska anpassningar. Vidare blir reservat, även om de görs omfattande, lätt isolerade öar om inte den biologiska mångfalden kan klaras på markerna däremellan. Slutligen finns det anledning att söka lösningar som innebär att det blir möjligt att fortsätta bruka skogen, eftersom de enskilda skogsägarna med sitt lantbruk och djurhållning bär upp stora delar av det övriga landskapets värden.
Det är därför nödvändigt att utarbeta ett instrument som leder till att skötseln kan modifieras utan att markägaren drabbas ekonomiskt. Betänkandet från 1990 års skogspolitiska kommitté föreslår att möjligheter till civilrättsliga avtal tillskapas för att ersätta markägaren ekonomiskt då han producerar naturvärden på sin mark genom att avstå från en del av den potentiella skogsproduktionen. Ett sådant system, som skulle kunna bygga på samma principer som lantbrukets NOLA-stöd, är angeläget att utarbeta för möjligheterna att långsiktigt klara de öländska skogsmiljöerna utan att behöva försämra utkomstmöjligheterna för de öländska bönderna på stora arealer.
Turism
Öland är ett av stora turistmål i landet. Uppskattningsvis en miljon människor besöker varje år detta landskap med en bofast befolkning på ca 25 000 personer. Intresset är mycket stort för Ölands natur och det finns ett uppdämt behov av naturguidning i olika former. På Öland finns unika möjligheter till att se och förstå kopplingarna mellan natur och kultur. Om svensken, eller för den delen Europamedborgaren, någonstans ska ha en möjlighet att uppleva ett beteslandskap med en oerhörd biologisk mångfald, formad av traditionell skötsel under tusentals år så är det just här.
Mot bakgrund av att naturen är en bas för turismen förefaller det rimligt att turisterna bidrar ekonomiskt till naturvården. Ett förslag som framförts är att en del av betalningen för övernattning, exempelvis en femma, läggs till en fond för naturvårdsåtgärder. Detta skulle innebära ett tillskott på 7--8 miljoner kronor/år. Kostnaden för att bevara all naturbetesmark på Öland har av WWF beräknats till ca 50 miljoner kronor/år, om samma normer ska gälla här som på fastlandet. Det faktum att man får en möjlighet att lägga en slant till Ölands natur ger säkerligen tillfredsställelse för de flesta, genom att man bidrar till något positivt som man själv har möjlighet att uppleva och njuta av.
Det finns naturligtvis uppenbara problem med en sådan typ av skatt. En invändning är att det kan innebära att turistunderlaget minskar. Geografiskt avgränsade skatter är inte heller att föredra. Men idén att på något sätt låta turism bidra till naturvård, både på Öland och andra ställen i Sverige där resursbehovet är stort, kan ändå vara värd att penetrera djupare -- inte minst öppnar de dörrarna för frivilliga lokala projekt.
Andra resurser
För röjning av de hårt igenväxta delarna av Stora alvaret och vissa igenväxta sjömarker bör det vara möjligt att nyttja tillgängliga arbetsmarknadsåtgärder, exempelvis ALU. Naturvårdsverket bör i samarbete med arbetsmarknadsverket, länsstyrelse och berörda kommuner lägga upp en plan för röjningsinsatser och andra naturvårdsåtgärder, exempelvis stängsling av Stora alvaret.
En av förutsättningarna för en stark turistnäring på Öland är en livskraftig jordbruksnäring -- detta då jordbrukarna upprätthåller landskapets naturskönhet. Med beaktande av detta bör regionalpolitiskt stöd till naturvårdsåtgärder inom jordbruket också kunna övervägas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att tillräckliga resurser i form av NOLA-stöd till naturvårdsinriktat bete på Öland kan säkerställas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att resurser tillskapas för att möjliggöra upprättande av civilrättsliga avtal med markägare, innebärande ekonomisk kompensation för en modifierad naturvårdsanpassad skogsskötsel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nyttja resurser för arbetsmarknadsåtgärder, exempelvis ALU-medel, för naturvårdsprojekt i större omfattning på Öland.
Stockholm den 13 januari 1994 Chatrine Pålsson (kds)