med anledning av skr. 1993/94:175 Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m.
I en skrivelse till riksdagen redovisar regeringen vilka
åtgärder som kan tänkas vidtas för att begränsa buller i
värdefulla natur- och rekreationsområden. De åtgärder som
övervägs är bl.a. begränsningar för trafik med snöskoter
och flyg i fjällområdena. Utöver att vissa områden undantas
från trafik så skall åtgärder vidtas för att även minska
bulleravgivningen från snöskotrar och andra terrängfordon.
Förslagen i regeringens skrivelse grundar sig på en rad
utredningar.
Självklart är det angeläget att minska störande buller
varhelst detta förekommer. För övrigt måste väl detta vara
en målsättning även för andra områden i vårt land förutom
i natur- och fjällområden. Sådana åtgärder bör då i första
hand sättas in vid källan, således en dämpning av det ljud
som släpps ut. Från de allra flesta människor finns det nog
också full förståelse för sådana åtgärder.
Om förståelse finns för att minska buller så torde inte
samma förståelse finnas ifråga om att begränsa trafiken och
införa nya förbudsområden. De människor som bor nära
och i anslutning till dessa områden upplever nog sådana
förbud och inskränkningar som ett ingrepp i deras sätt att
leva, en helt riktig reaktion enligt min mening.
I skrivelsen sägs att målsättningen för de åtgärder som
bör övervägas är att finna en bra avvägning mellan intresset
av att kunna vistas ute i naturen utan störande buller och
intresset av att angelägen trafik måste få förekomma. Här
nämns bl.a. i skrivelsen om snöskoterns stora betydelse för
lokalbefolkningen.
Trots att det i skrivelsen erinras om att hänsyn måste tas
till lokalbefolkningen så finns det uppenbara risker för att
det blir just dessa människor som blir lidande när nya
förbud eller restriktioner införs.
Vi som bor i den nordliga delen av landet har många och
långa erfarenheter av den omtänksamhet som människor
och myndigheter i andra delar av landet stundom visar oss.
Den omtänksamheten brukar regering och riksdag också
ibland ansluta sig till. Den här omtänksamheten har bl.a.
fått till följd att vi har fått många och stora reservat och
områden där man inte får färdas på annat sätt än till fots och
med skidor. Många gånger så styrs denna omtänksamhet av
mycket stora kunskapsbrister; man missar med stora
marginaler de mål man säger sig vilja nå. Många människor
som bor i de här regionerna upplever sin tillvaro som att
leva under ett förmyndarskap.
Lokalbefolkningen torde nog vara både vuxen och ha de
kunskaper som erfordras för att exempelvis färdas med
skoter utan att störa vilt eller förorsaka andra olägenheter.
Det borde därför göras en klar åtskillnad i rätten att
framföra skoter mellan lokalbefolkning samt de som bor i
fjällkommunerna och övrig trafik, t.ex. turismtrafik. För
övrigt borde man kunna lösa turismtrafiken och annan
trafik, exempelvis nöjestrafik, genom skoterleder och
särskilt upplåtna områden.
Det finns också fördelar med att människor har rätt och
möjlighet att vistas i avlägsna områden, framför allt i
fjällen. För inte så länge sedan kom larmsignalen från
Naturvårdsverket om att järvstammen i Norrbottens
fjällvärld minskat kraftigt sedan 1980-talet.
Enligt inventeringar i Naturvårdsverkets regi finns det
nu bara 60 järvar i länet mot tidigare 100. Orsaken till
minskningen är förföljelse. Enligt Naturvårdsverket är
minskningen allvarlig med tanke på att merparten av
landets järvar finns i Norrbotten. Minskningen i Norrbotten
gör att avtappningen av den svenska järvstammen uppgår
till nästan 30 procent. Den enda rimliga förklaringen till den
här minskningen är förföljelse, vilket sägs ha styrkts av fall
av tjuvjakt och utgrävda järvlyor.
Man brukar ju säga att allmänheten är den bästa
vakthållaren. Här kan man bara konstatera att denna
allmänhet är portförbjuden under hela eller delar av året i
de områden där en osmaklig förföljelse av ett av våra fyra
stora rovdjur tycks pågå. Att rädda vår järvstam borde ju
vara ett ganska tungt vägande skäl till att pröva utökade
möjligheter att vistas i dessa fjällområden. Kanske skulle
detta kunna prövas under en försöksperiod.
Nu föreslår regeringen att länsstyrelserna i fyra län i
samråd med berörda kommuner, statliga myndigheter och
andra berörda intressenter med utgångspunkt i
utredningens förslag gör en översyn av områden i fjällen
med begränsningar för trafik med snöskoter m.m. och flyg.
Här har, ifråga om ytterligare restriktioner i fjällområdena,
kritik framförts i remissomgången av berörda kommuner --
det finns all anledning att i riksdagens beredning och beslut
ta hänsyn till deras synpunkter. Inte minst är detta viktigt
om man menar allvar med att ''Hela Sverige skall leva''.
Sammanfattning och förslag
I avvägningen mellan framför allt lokalbefolkningens
behov av att färdas med skoter och utöva angelägen trafik
och eventuellt intresse av att skydda vissa områden, så
måste största hänsyn tas till människorna som bor i dessa
fjällkommuner. Likaså måste stor hänsyn tas till skoter- och
flygtrafik som är ett måste om turismen i dessa områden
skall kunna upprätthållas och utvecklas. Bättre
förutsättningar för att besöka och vistas i fjällområdena
skulle också som påtalats kunna bidra till att skydda våra
fyra stora rovdjur.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hänsyn till lokalbefolkningen vid
eventuella åtgärder i fjällområdena.