med anledning av prop. 1993/94:236 Vissa jordbrukspolitiska frågor
Svensk trädgårdsodling behöver en elitplantstation
De flesta växter är anpassade för ett visst klimat och vissa
ljusförhållanden. Detta gäller inte bara olika arter, utan
även den genetiska variationen inom många arter och
eventuella odlade sorter inom arter. Björkar från södra
Sverige är inte lämpliga att plantera i norra Sverige, en del
jordgubbssorter som odlas i Mellaneuropa är inte lämpade
för det svenska klimatet osv.
Växter från sydligare länder passar således ofta inte i
Sverige, även om samma art går att odla mer eller mindre
långt norrut i Sverige. Det är därför viktigt att vi inom
landet -- eller ännu hellre i nordiskt samarbete -- värnar om
sorter, typer, eller s.k. kloner som är maximalt lämpade för
olika delar av vårt land. Detta ingår numera också i
ambitionerna att värna om den biologiska mångfalden inom
arter och bland kulturväxterna.
Den allt mera internationella handeln även med
trädgårdsväxter medför problem i dessa avseenden. Dels
riskerar äldre sorter (motsv.) lämpade för svenska
odlingsförhållanden att gå förlorade om de inte identifieras
och ordentligt bevaras. Dels riskerar yrkesodlare och
fritidsodlare att inte kunna få tillgång till bästa möjliga
sorter, även om de råkar finnas bevarade på något sätt.
För trädgårdnäringen, för fritidsodlarna, för ansvariga
för parker och planteringar är det således viktigt att det
finns en metodik och en organisation som kan tillvarata
olika sorter av odlade växter och samtidigt hålla dessa
tillgängliga för praktisk odling. För växter som i första hand
förökas ''vegetativt'', dvs. med sticklingar eller liknande,
görs detta av en sorts organisation som brukar benämnas
elitplantstation. Sådana finns numera i ett stort antal
länder, bl.a. i samtliga nordiska länder utom Island. Alla
har någon form av samhällsstöd till sin
bevarandeverksamhet.
En elitplantstation har ytterligare en viktig funktion,
nämligen att se till att de växter som är utgångsmaterial för
kommersiell förökning är friska. Härigenom kan
spridningen av många allvarliga växtsjukdomar begränsas.
Denna aspekt blir allt viktigare efterhand som den
internationella handeln med växter ökar. För den fria
handeln med trädgårdsväxter inom EG krävs att många
trädgårdsväxter har en sundhet och kvalitet som förutsätter
tillgång på utgångsmaterial från någon elitplantstation.
Den svenska elitplantstationen finns sedan snart tio år i
anslutning till institutionen för hortikulturell växtförädling
i Balsgård inom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Trädgårdsodlingens elitplantstation är en stiftelse med
trädgårdsnäringen, fritidsodlingen och SLU som stiftare.
Den tillkom ursprungligen för att bromsa spridningen av
rödröta på jordgubbar, som då hotade hela den svenska
jordgubbsodlingen. Sortimentet har därefter successivt
kompletterats med bärbuskar, fruktträd, prydnadsbuskar
och parkträd. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt att
kunna tillhandahålla sorter lämpade för Norrland.
Den svenska elitplantstationen har successivt byggts upp
genom bidrag från de tidigare restituerade
handelsgödselavgiftsmedlen. Sammanlagt har i
storleksordningen 10 miljoner
kronor investerats i anläggningen,
växtmaterial, odlingsmetodik, informationsmaterial etc.
Genom att den tidigare handelsgödselavgiften avskaffades
i slutet av 1992 har emellertid den tidigare
finansieringsmöjligheten för elitplantstationen på Balsgård
försvunnit. Inför 1995 finns risk att verksamheten måste
upphöra eller nära nog läggas ned om ingen alternativ
finansiering kan ordnas.
I propositionen 1993/94:236 nämns att även frågan om
en elitplantstation för norra Sverige bör utredas som ett led
i stödet för norrländsk trädgårdsodling. Av vad som har
anförts ovan framgår att det är viktigt att även norrländsk
trädgårdsodling kan garanteras ett maximalt bra
växtmaterial anpassat för norrländska förhållanden. Ett
samhällsstöd till exempelvis Öjebyns trädgårdsförsök är
därför väsentligt.
Av såväl kostnadsskäl som praktiska och formella skäl
torde det inte vara möjligt att ha mer än en elitplantstation
i Sverige. Utöver de ekonomiska skälen tillkommer bl.a.
praktiska frågor som rör sorträttigheter, tillgång på expertis
m.m. Den i propositionen aviserade utredningen om bl.a.
stöd för en norrländsk elitplantstation kan därför inte
isolerat behandla frågan om en elitplantstation för
Norrland, utan måste i så fall behandla hela frågan om hur
man för Sveriges del säkerställer mångfalden bland berörda
kulturväxter. Huvudproblemet är att finna en metod att
finansiera bevarande, kontroll och tillhandahållande av för
de svenska trädgårdsförhållandena värdefullt växtmaterial.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elitplantstation i Sverige.