Den svenska djurskyddslagen (l988:534) är unik, och har
fått berättigad uppmärksamhet runtom i världen. Den ses
på många håll som ett föredöme och har därför ett värde
som pådrivare i arbetet för djurens rätt i andra länder. En
röd tråd i den nya djurskyddslagen är att man skall ta
hänsyn till djur som individer på ett helt annat sätt än
tidigare.
Djurskyddslagen blir dock aldrig bättre än den
tillsynsorganisation man har. Bara en tredjedel av landets
kommuner har särskild djurskyddsinspektör som handhar
tillsynen.
Riksdagens revisorer har nyligen i en rapport påpekat att
vissa kommuner sköter sitt djurskydd undermåligt. Det
prioriteras lågt och får så små resurser att den uppsökande
verksamheten inte klaras av.
Vänsterpartiet har tidigare i riksdagen, i en enskild fråga
till jordbruksminister Karl Erik Olsson, påpekat bristerna i
tillsynsorganisationen, t.ex. att kompetens- och
målbeskrivning för tillämpningen av djurskyddslagen i
kommunerna är ofullständig. Jordbruksministern
hänvisade i sitt svar till att det finns en arbetsgrupp inom
Svenska kommunförbundet, bildad hösten l992, som
arbetar med frågan. Arbetsgruppen har dock ännu inte
redovisat sitt arbete. Samtidigt skär fler och fler kommuner
ner sina resurser på det här området.
Den officiella djursyn som Sverige gjort sig känd för kan
knappast anses vara trovärdig om lagstiftningen inte följs
upp och efterlevs. För att detta skall ske bör riksdagen ange
klarare kompetens- och målbeskrivningar för
kommunerna. Riksdagen bör kräva att det föreskrivs en viss
miniminivå för tillsynen i kommunerna, relaterat till antal
tillsynsobjekt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av klarare kompetens-
och målbeskrivningar för kommunerna angående
djurskyddstillsyn.
Stockholm den 25 januari l994
Bertil Måbrink (v)
Eva Zetterberg (v)
Jan Jennehag (v)