De djurförsöksetiska nämnderna inrättades 1979 med uppgift att göra en etisk bedömning av planerade djurförsök. Ändringar i nämndernas sammansättning, beslutsbefogenheter m.m. genomfördes i samband med att djurskyddslagen reviderades 1988. Det finns i dag sju djurförsöksetiska nämnder i landet, som skall behandla alla djurförsök som planeras inom regionen. Huvudman sedan 1988 är centrala försöksdjursnämnden. Tillsammans behandlar de sju nämnderna drygt 1 500 ansökningar per år. Enligt instruktionen skall nämnden göra en avvägning mellan lidandet för djuren och den nytta experimentet kan få.
Sedan starten 1979 har mycket få ansökningar avslagits av nämnderna. Antalet kan räknas i promille av godkända ansökningar. I vissa fall har djurförsökaren återkommit med en ansökan som ändrats i något avseende, som godkänts av nämnden. Antalet verkliga avslag är färre än de som anges i den statistik som centrala försöksdjursnämnden redovisar. Reservationer mot godkända ansökningar förekommer i princip vid nästan varje nämndsammanträde i majoriteten av nämnderna. Avvägningen mellan lidandet för djuren och den förmodade nyttan av försöket för människan (eller i förekommande fall nyttan för andra djur än de individer som ingår i själva försöket) slutar oftast till djurens nackdel.
Efter nyordningen 1988 har nämndernas modifieringar och rekommendationer till försöksledarna ökat. I ett relativt stort antal ansökningar per år föreslår nämnden som grund för sitt godkännande någon typ av förändring av försöket i förhållande till ansökan. Det kan röra sig om avlivningsmetoder, val av smärtstillande medel, behandling vid uppvaknande etc. Modifieringarna innebär i många fall att större hänsynstagande skall göras till djurens villkor under eller efter experimentet än vad som angetts i ansökan.
De djurförsöksetiska nämnderna är rådgivande, men det förväntas att försöksledaren skall följa rådet. Anslagsgivande organ har uttalat att medel inte skall anslås till djurförsökare, som utför sina experiment i strid med nämndens beslut.
Det är ett problem att ingen regelbunden uppföljning sker av huruvida nämndens råd följs av försöksledaren. Detta gäller både avslagna experiment och det stora antal ansökningar som nämnden godkänner med någon typ av förbehåll. Tillsynsmyndigheten, den lokala miljö- och hälsoskyddsnämnden eller motsvarande kommunal myndighet, har inte resurser att följa varje enskilt fall och såvitt är känt har ingen av de lokala tillsynsmyndigheterna kontrollerat att nämndernas råd följs utom stickprovsvis.
En undersökning som genomfördes av Göteborgs miljö- och hälsoskyddsnämnd i mitten på 80-talet, avslöjade brister i över hälften av fallen gentemot gällande lagstiftning. Undersökningen rörde doktorsavhandlingar vid Göteborgs universitet, där djurförsök ingick. Göteborgs miljö- och hälsoskyddsnämnd har även gjort polisanmälningar mot djurförsökare, som inte följt djurskyddslagen, senast 1993.
Den djurförsöksetiska nämnden har ingen lagstadgad rätt -- i motsats till miljö- och hälsoskyddsnämnderna -- att gå in på institutionerna, när så önskas. Eftersom ledamöterna har annan yrkesverksamhet sker studiebesök endast vid enstaka tillfällen.
Det är alltså okänt huruvida nämndens modifieringar verkligen följs. Kunskap saknas om i vilken utsträckning djuren kan tillgodogöra sig de restriktioner i hanteringen av dem, som nämnden utfärdar vid behandling av ansökan. Bristen på uppföljning av nämndens beslut innebär dels att djurens rättsskydd försämras, dels att en utvärdering av nämndernas arbete blir bristfällig. Centrala försöksdjursnämnden genomförde under 1992 och 1993 en utvärdering av vissa aspekter av nämndernas arbete. Någon undersökning av om nämndernas beslut i nämnda avseende följs av försöksledarna skedde dock inte.
Det är angeläget att regeringen tar initiativ till en utredning av huruvida de modifieringar och rekommendationer som de djurförsöksetiska nämnderna fattar beslut om efterlevs av djurförsökarna. I detta sammanhang bör klarläggas hur lång tid som avsätts av olika ansvariga kommunala nämnder för uppföljning av de djurförsöksetiska nämndernas beslut. Motsvarande undersökning har gjorts i fråga om tillsyn av försöksdjur enligt djurskyddslagen. På grundval av ett sådant utredningsunderlag kan beslut fattas om vilka åtgärder som skulle behöva vidtas för att säkerställa djurens rättsskydd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av efterlevnad och uppföljning av de beslut som fattas av de djurförsöksetiska nämnderna.
Stockholm den 24 januari 1994 Mats Hellström (s)