Enligt propositionen om Biologisk mångfald 1993/94:30
arbetar Jordbruksverket och dess Genbanksnämnd med
bevarande av det genetiska materialet på husdjursområdet.
I propositionen sägs också att det skall upprättas
bevarandeplaner för alla arter av husdjur och lantraser för
vilka Sverige anses ha ett särskilt ansvar. Om detta mål skall
uppnås och samtliga lantraser skall kunna räddas behövs
skyndsamma insatser. Vi anser att bevarandet av våra
svenska lantraser på husdjursområdet är minst lika
berättigat och viktigt som satsningen på djuren i Noaks
Ark.
Jordbruksverket tycks inte känna tillräckligt
engagemang att driva verksamheten och anser sig i varje fall
förhindrat att ställa personal och ekonomiska resurser till
förfogande. Resurser finns enligt uppgift endast för
Genbanksnämndens sammanträden. Genbanksnämnden är
av denna anledning maktlös. Inga nya initiativ kan tas och
tidigare insatser kan inte fullföljas. Detta gäller bland annat
en inventering av fjällrasen, som utfördes 1990--1992.
Ett särskilt problem gäller vad som ska hända med den
sperma som finns lagrad. Sedan starten har den svenska
seminrörelsen sparat prover på sperma av alla i
verksamheten insatta tjurar. Detta spermalager har en
central betydelse för bevarandet av våra nötkreatursraser,
men genom seminverksamhetens omorganisation finns inte
längre några garantier för framtida lagring.
Aktiv verksamhet behövs på många nivåer.
Inventering och registrering av samtliga befintliga husdjur.
Inventering saknas för flera djurslag.Registerföring
inklusive à jourhållning och löpande kontakt med ägarna.
Register saknas för flera djurslag.Avelsplanering samt i
förekommande fall inköp av avelsdjur, tappning och
frysning av sperma (och embryon).Livdjursförmedling
och rådgivning.Aktiv djurhållning samt stöd till sådan.
Inte minst viktigt är att hålla djur i deras naturliga miljö.
Information och utbildning.
Flertalet av dessa verksamheter kan skötas av berörda
avelsorganisationer. För några särskilt hotade djurslag,
framför allt fjällkon, finns det inte några sådana
avelsorganisationer som kan klara uppgiften. I dessa fall är
statliga insatser nödvändiga tills det finns organisationer
som kan överta ansvaret. Även i de fall det finns
avelsorganisationer behöver de hjälp med vissa mera
omfattande uppgifter. Det kan gälla inventering och
avelsplanering, spermatappning etc.
För övergripande rådgivning, information, samordning
och kontroll kommer det alltid att behövas en central statlig
resurs och regionala replipunkter.
Bevarandearbetet är idag i kris. För bevarande av
lantraserna krävs följande: Ett förtydligat uppdrag till
Jordbruksverket, alternativt överförande av
huvudmannaskapet för verksamheten till Statens
Naturvårdsverk.Vid myndigheten bör inrättas ett
sekretariat (under ledning av en sakkunnig konsult) och
finnas ekonomiska resurser till verksamheten och för
anlitandet av experter.En rådgivande Genbanksnämnd,
som deltar i planeringen och som ger möjlighet till smidig
samverkan mellan sekretariatet och övriga berörda parter
(avelsorganisationer, friluftsmuseer, djurparker och
myndigheter).Lagstiftning eller uppdrag till
Jordbruksverket om skyndsam inlösen av befintliga
spermalager. Dessa bör ägas eller stå under kontroll av den
centrala myndigheten, som i samråd med
Genbanksnämnden och berörda avelsorganisationer
bestämmer över deras användning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att åtgärder snarast
vidtas så att bevarandet av svenska lantraser tryggas.
Stockholm den 24 januari 1994
Stina Eliasson (c)
Stina Gustavsson (c)