Antalet pälsdjursfarmer i Sverige har minskat drastiskt
under senare år, men fortfarande finns drygt 200 kvar. Mink
står för den största delen av produktionen men räv är också
vanlig. Iller och chinchilla förekommer i mindre
utsträckning. Produktionen vad gäller mink och räv har
minskat från 1988 med 40 % respektive 65 %.
Det enformiga och onaturliga liv som pälsdjuren lever på
farmerna är på intet sätt i överensstämmelse med
djurskyddslagen. Där betonas det bl.a. att pälsdjuren skall
ha möjlighet att bete sig naturligt. Pälsdjuren har dock inte
tillräckligt skydd i den nya lagen i form av skärpta
tillämpningsföreskrifter. Stark kritik har framförts av bl.a.
JO och Sveriges Veterinärförbund, som påpekat att
rävfarmning som den bedrivs idag klart strider mot 4 §
djurskyddslagen. Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap
(SVS) inom Sveriges Veterinärförbund presenterade 1990
en utredning av farmning av mink och räv, som också
fastslår att den rävfarmning som drivs idag klart strider mot
djurskyddslagen. Bl.a. pekas på att nuvarande
uppfödningsform leder till betydande rädsla och apati hos
djuren. Även minkhållningen anses strida mot
djurskyddslagens 4 § i vissa avseenden.
Statens Jordbruksverk (SJV) genomförde under 1993 en
översyn av föreskrifterna som resulterade i bestämmelser
om vissa förbättringar för minkar och rävar. SJV föreslår
förbud mot rävhållning i dagens farmsystem fr.o.m. 1999.
Följande bestämmelser föreslås träda i kraft 1999: ''Rävar
får endast hållas i system där deras naturliga beteende
avseende behov av sociala kontakter, rörelse, sysselsättning
och markkontakt kan tillgodoses. Två månader innan
pälsning får rävar hållas i bur med endast nätbotten.'' Skälet
till undantaget under rävarnas sista två levnadsmånader är
att bättre pälskvalitet uppges erhållas om djuren inte får
vistas på fast underlag utan är hänvisade till enbart
nätbotten.
Pälsbranschen hävdar att djuren mår bra i sina burar och
brukar t.ex. föra fram djurens tjocka och glansiga päls som
ett bevis för djurens välbefinnade. Med tanke på att
pälsdjuren farmas just för pälsens skull och att det
följaktligen är den som branschen koncentrerat sig på i
forskning om fodersammansättningar m.m., så är det inte
förvånansvärt att just pälsen blir fin, trots den torftiga
miljön djuren tvingas leva i. Kvaliteten på de färdiga
skinnen påverkas också av att djuren avlivas just då
vinterpälsen kommit.
Att anpassa djurhållningen till ett för djuren naturligt liv
i djurskyddslagens mening torde vara omöjligt från
ekonomisk synpunkt. En avveckling av pälsdjursfarmning
är därför enda alternativet. Det väsentliga från
djurskyddssynpunkt är emellertid att uppfödning i
bursystem förbjuds.
SJV:s förslag måste tolkas så att burhållning av rävar
förbjuds fr.o.m. 1999 med undantag för rävarnas sista två
levnadsmånader. Undantaget kan inte godtas från
djurskyddssynpunkt. Minkuppfödning har mycket större
omfattning än rävuppfödning i Sverige. I vissa delar av
landet är det lokala beroendet av minknäringen betydande.
Därför kan det vara berättigat med en längre
avvecklingsperiod för minkfarmning i bursystem. Längre
tid än tio år kan dock inte godtas från djurskyddssynpunkt.
Ett beslut om avveckling skulle naturligtvis drabba
aktiva farmare. Eftersom dessa har startat sina farmer när
verksamheten uppmuntrades på olika sätt i samhället bör
avvecklingen ske på ett ansvarsfullt sätt gentemot farmarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot pälsdjursuppfödning
i bur.
Stockholm den 24 januari 1994
Siw Persson (fp)
Ingela Mårtensson (fp)