Sverige har gjort sig känt som ett av världens
djurvänligaste länder. Bland annat detta har i sin tur
resulterat i en djurskyddslag som blivit mycket
uppmärksammad internationellt.
Redan på 60-talet förbjöds den så kallade bensaxen
(eng. leghold trap) i Sverige. Denna fångstmetod är
förbjuden i ungefär 65 länder i världen, eftersom den anses
förorsaka mycket svårt lidande för de djur som fångas. Ofta
används bensaxen för att fånga djur för pälsens skull. I takt
med minskad efterfrågan på pälsprodukter har också
fångsten av vilda pälsdjur minskat, men fortfarande fångas
omkring 5 miljoner djur per år bara i Nordamerika.
Bensaxen är där en vanlig fångstmetod.
De djur som avses skall fastna i bensaxarna är prärievarg
(vars päls kallas coyote), tvättbjörn (sjubb), mink, räv,
lodjur med flera. Bensaxen är emellertid ett icke-selektivt
fångstredskap. Även icke önskade djur fastnar, till exempel
hjortar, fåglar och husdjur som hunder och katter. Antalet
icke önskade djur fångade i bensax brukar anges till två på
tre önskade djur.
Bensaxen fungerar så att djurets tass, ben eller klöv
kläms fast mellan två hårdfixerande metallbågar. När saxen
slår till orsakas blödningar och ibland benbrott. Djuret
använder alla krafter för att komma loss. Det försöker dra
sig ur saxen men förorsakar bara ytterligare skador. Djuret
kan försöka gnaga av saxen så att tänderna skadas och det
förekommer att käkbenet friläggs. Det är heller inte
ovanligt att djuret i sin förtvivlan gnager av sitt eget ben för
att komma loss.
Även om vi i vårt land har tagit avstånd från denna
grymma fångstmetod genom vårt förbud, så bidrar vi ändå
till fortsatt användning av bensaxar genom import av päls
från länder där saxfångst är tillåtet.
Frågan om saxfångst har under senare år diskuterats
inom EU. I EU-parlamentet började arbetet 1987 och ledde
fram till att ministerrådet i november 1991 beslöt om bland
annat ett importförbud. Pälsar och skinn från 13 djurarter
som vanligen fångas med bensax berörs av beslutet, vilket
innebär förbud mot import at dessa pälsar och skinn från
länder där fångst med bensax inte är förbjuden. Förbudet
träder i kraft 1995.
En naturlig följd av vårt lands engagemang för djuren är
att förbjuda import av päls och skinn från länder där
saxfångst fortfarande är tillåten. Det brukar anföras som
argument mot importförbud av denna typ att det skulle
innebära ett otillåtet handelshinder. I det här fallet är detta
emellertid inte korrekt i och med att EU redan fattat beslut
om ett importförbud med i princip samma innebörd som
föreslås i denna motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om importförbud av päls och skinn
från länder där saxfångst är tillåten.
Stockholm den 21 januari 1994
Elisabeth Fleetwood (m)
Ingvar Eriksson (m)