En högproducerande mjölkko lämnar dagligen ifrån sig
20--30 liter urin och 40--50 kg träck. För att få kon ''att vid
behov'' backa någon meter från foderbordet i båsets främre
del och placera sin avföring i gödselrännan, som finns
bakom båset, kan en s.k. kodressör användas.
Denna utgörs av en stav som hängs ned från taket
ovanför kons rygg i ett läge avpassat till kons höjd. När kon
gödslar skjuter hon upp ryggen. Om hon då står kvar vid
foderbordet, kommer ryggen i kontakt med staven som ger
kon en lätt elektrisk stöt. Den kan ge upphov till lokala
ryckningar i huden vid kontaktstället men i de flesta fall ger
den inte upphov till några synliga reaktioner.
Kon lär sig snabbt att undvika kontakt med dressören
genom att ta steg bakåt. Därmed hamnar avföringen i
gödselrännan. På detta sätt står kon inte och trampar i sin
egen avföring och klövproblemen blir mindre. Det blir
också lättare att hålla kon ren, eftersom hon inte lägger sig
i gödsel.
När systemet introducerades förekom det att onödigt
kraftig elektrisk impuls användes och att det ledde till
kraftiga reaktioner hos djuren. Detta -- liksom att
användandet uppfattades som onödigt -- ledde fram till ett
regeringsbeslut 1988 om att från och med den 1 januari 1994
förbjuda användandet av kodressörer.
Korna vänjer sig så snabbt vid att ta något steg tillbaka
i de här situationerna, att strömmen inte ens behöver vara
tillkopplad till kodressörerna mer än under en mycket kort
inlärningstid.
Dåliga klövar ger ett större lidande
Docent Bo Pehrson vid Lantbruksuniversitets
försöksgård i Skara, som är en av landets ledande experter
på sjukdomar hos kor, framhåller i en skrivelse till
jordbruksministern av den 13/12 -93 bl.a. att problemen
med dåliga klövar är långt större än man tidigare föreställt
sig; endast 25 % av normalslaktade svenska mjölkkor har
felfria klövar.
Klövsjukdomar är idag de allvarligaste
produktionssjukdomarna som våra mjölkkor drabbas av.
När djuren trampar i sin egen avföring får de på klövarnas
undersida en fastklistrad massa av strömedel och
urinblandad träck, vilket orsakar en uppmjukning av
klövhornet och en miljö där bakterier växer. Detta
underminerar i sin tur hornet i klövarna och kan ge upphov
till klövröta. Det är inte svårt att förstå att djuren lider.
Smärtan från dåliga klövar är konstant och ihållande.
Bo Pehrson påpekar i sin skrivelse att det inte, som hos
hästar, är möjligt att rent fysiskt lyfta upp kornas bakben
och dagligen ta bort klistermassa. Eftersom en ko inte ligger
hela natten utan reser sig och lägger sig ett stort antal
gånger, vid vilka tillfällen hon gödslar, kvarstår problemen
även om en djurägare under dagtid rengör båset ett flertal
gånger.
Eftersom kodressörerna medverkar till att båspallarna
hålls gödselfria, minskar risken för klövsjukdomar.
Utredning och fortsatt dispensmöjlighet
Med hänvisning till att dagens kodressörer inte åsamkar
djuren något synbart lidande och att insikten om vidden av
klövproblem idag är en annan än 1988 när regeringen
fattade sitt beslut, anser vi att regeringen bör tillsätta en
arbetsgrupp som företar en utvärdering av klövhälsan hos
mjölkkor och kommer med förslag om hur denna skall
kunna förbättras.
Intill dess en sådan utredning är klar bör veterinärer
kunna få ge dispens för fortsatt användning av kodressörer.
Det är angeläget att denna dispensmöjlighet snabbt
kommer till stånd. Från flera län har redan rapporterats att
veterinärerna är mycket kritiska till förbudet. I Älvsborgs
län säger länsveterinären Claes Lundgren enligt Elfsborgs
läns Annonsblad 5/1 -94 att ''rätt skött är kodressören ett
utmärkt hjälpmedel''. Djurskyddsinspektör Björn
Ramnemyr påpekar: ''Jag tänker inte leka polis och jaga
lantbrukare som använder kodressör trots förbudet''.
Respekten för lagar och förordningar minskar i takt med
att människor sätter sig över dem därför att de upplevs
felaktiga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en arbetsgrupp bör tillsättas
för att utvärdera klövhälsan hos mjölkkor och lämna förslag
om hur denna kan förbättras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att intill dess beslut fattats efter en sådan utredning som
föreslås i yrkande 1, veterinär ges rätt att bevilja dispens för
s.k. kodressörer.
Stockholm den 21 januari 1994
Carl-Johan Wilson (fp)
Gudrun Norberg (fp)