Bakgrund
En högproducerande mjölkko lämnar dagligen ifrån sig 20--30 liter urin och 40--50 kg träck. För att få kon ''att vid behov'' backa någon meter från foderbordet i båsets främre del och placera sin avföring i gödselrännan, som finns bakom båset, kan en s.k. kodressör användas.
Denna utgörs av en stav som hängs ned från taket ovanför kons rygg i ett läge avpassat till kons höjd. När kon gödslar skjuter hon upp ryggen. Om hon då står kvar vid foderbordet, kommer ryggen i kontakt med staven som ger kon en lätt elektrisk stöt. Den kan ge upphov till lokala ryckningar i huden vid kontaktstället men i de flesta fall ger den inte upphov till några synliga reaktioner.
Kon lär sig snabbt att undvika kontakt med dressören genom att ta steg bakåt. Därmed hamnar avföringen i gödselrännan. På detta sätt står kon inte och trampar i sin egen avföring och klövproblemen blir mindre. Det blir också lättare att hålla kon ren, eftersom hon inte lägger sig i gödsel.
När systemet introducerades förekom det att onödigt kraftig elektrisk impuls användes och att det ledde till kraftiga reaktioner hos djuren. Detta -- liksom att användandet uppfattades som onödigt -- ledde fram till ett regeringsbeslut 1988 om att från och med den 1 januari 1994 förbjuda användandet av kodressörer.
Korna vänjer sig så snabbt vid att ta något steg tillbaka i de här situationerna, att strömmen inte ens behöver vara tillkopplad till kodressörerna mer än under en mycket kort inlärningstid.
Dåliga klövar ger ett större lidande
Docent Bo Pehrson vid Lantbruksuniversitets försöksgård i Skara, som är en av landets ledande experter på sjukdomar hos kor, framhåller i en skrivelse till jordbruksministern av den 13/12 -93 bl.a. att problemen med dåliga klövar är långt större än man tidigare föreställt sig; endast 25 % av normalslaktade svenska mjölkkor har felfria klövar.
Klövsjukdomar är idag de allvarligaste produktionssjukdomarna som våra mjölkkor drabbas av. När djuren trampar i sin egen avföring får de på klövarnas undersida en fastklistrad massa av strömedel och urinblandad träck, vilket orsakar en uppmjukning av klövhornet och en miljö där bakterier växer. Detta underminerar i sin tur hornet i klövarna och kan ge upphov till klövröta. Det är inte svårt att förstå att djuren lider. Smärtan från dåliga klövar är konstant och ihållande.
Bo Pehrson påpekar i sin skrivelse att det inte, som hos hästar, är möjligt att rent fysiskt lyfta upp kornas bakben och dagligen ta bort klistermassa. Eftersom en ko inte ligger hela natten utan reser sig och lägger sig ett stort antal gånger, vid vilka tillfällen hon gödslar, kvarstår problemen även om en djurägare under dagtid rengör båset ett flertal gånger.
Eftersom kodressörerna medverkar till att båspallarna hålls gödselfria, minskar risken för klövsjukdomar.
Utredning och fortsatt dispensmöjlighet
Med hänvisning till att dagens kodressörer inte åsamkar djuren något synbart lidande och att insikten om vidden av klövproblem idag är en annan än 1988 när regeringen fattade sitt beslut, anser vi att regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp som företar en utvärdering av klövhälsan hos mjölkkor och kommer med förslag om hur denna skall kunna förbättras.
Intill dess en sådan utredning är klar bör veterinärer kunna få ge dispens för fortsatt användning av kodressörer.
Det är angeläget att denna dispensmöjlighet snabbt kommer till stånd. Från flera län har redan rapporterats att veterinärerna är mycket kritiska till förbudet. I Älvsborgs län säger länsveterinären Claes Lundgren enligt Elfsborgs läns Annonsblad 5/1 -94 att ''rätt skött är kodressören ett utmärkt hjälpmedel''. Djurskyddsinspektör Björn Ramnemyr påpekar: ''Jag tänker inte leka polis och jaga lantbrukare som använder kodressör trots förbudet''.
Respekten för lagar och förordningar minskar i takt med att människor sätter sig över dem därför att de upplevs felaktiga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en arbetsgrupp bör tillsättas för att utvärdera klövhälsan hos mjölkkor och lämna förslag om hur denna kan förbättras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att intill dess beslut fattats efter en sådan utredning som föreslås i yrkande 1, veterinär ges rätt att bevilja dispens för s.k. kodressörer.
Stockholm den 21 januari 1994 Carl-Johan Wilson (fp) Gudrun Norberg (fp)