I vårt land engagerar sig allt fler för djurens situation. Ett
medvetande om de olika typer av lidande som djuren utsätts
för har spridit sig och vuxit till en stark opinion. Detta har
bland annat resulterat i en djurskyddslag som blivit mycket
uppmärksammad internationellt. Sverige har gjort sig känt
som ett av världens djurvänligaste länder.
I Sverige har vi sedan 60-talet tagit avstånd från samt
förbjudit fångstmetoder som är grymma för djuren t ex
saxfångst eller benfångst som det ibland kallas. Det är inte
bara Sverige som har förbjudit detta fångstredskap utan
ytterligare 65 länder världen över.
Bensax är ett oerhört grymt sätt att fånga djur på. Den
fungerar på så sätt att två tandade, hårdfixerade
metallbågar kläms fast över djurets tass, ben eller klöv.
Detta orsakar blödningar och ofta även benbrott. Djuret
använder alla krafter för att komma loss och det resulterar
i ytterligare skador. Det händer att djuren gnager så kraftigt
på bensaxen att tänderna slits ner totalt och att käkbenet
frilägges. Det är inte heller ovanligt att djuret i sin förtvivlan
gnager av sitt eget ben för att bli fri.
De djur som är tänkta att fastna i saxarna är prärievarg,
tvättbjörn, mink, räv, lodjur med flera. Men tyvärr fastnar
även icke önskade djur, två av tre, i saxarna.
Även om vi i vårt land har förbjudit denna grymma
fångstmetod, så medverkar vi ändå till fortsatt användning.
Vi importerar nämligen päls från länder där saxfångst är
tilllåtet.
Frågan om saxfångst har under senare år diskuterats
inom EU. I EU-parlamentet började arbetet 1987 och ledde
fram till att ministerrådet i november 1991 tog beslut om
bland annat ett importförbud. Pälsar och skinn från 13
djurarter som vanligen fångas med bensax berörs av
beslutet, vilket innebär förbud mot import av dessa pälsar
och skinn från länder där saxfångst med bensax inte är
förbjuden. Förbudet träder i kraft 1995. Beslutet ses som en
stor framgång för djurskyddsintressena, trots att det finns
vissa reservationer i beslutet som kan komma att leda till att
förbudet inte blir så effektivt som vore önskvärt.
En naturlig följd av vårt lands engagemang för djuren är
att förhindra import av päls och skinn från länder där
saxfångst fortfarande är tillåten. Det brukar anföras som
argument mot importförbud av denna typ att det skulle
innebära ett otillåtet handelshinder. I det här fallet är detta
emellertid inte relevant i och med att EU redan fattat beslut
om ett importförbud med i princip samma innebörd som
föreslås i denna motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om importförbud av päls och skinn
från länder där saxfångst är tillåten.
Stockholm den 20 januari 1994
Alwa Wennerlund (kds)