med anledning av prop. 1993/94:236 Vissa jordbrukspolitiska frågor
I propositionen behandlas bl a merkostnadsersättningen
till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. I
likhet med innevarande budgetår föreslås en oförändrad
stödnivå till en total beräknad kostnad av 995 miljoner
kronor.
Utgångspunkten är 1990 års livsmedelspolitiska beslut
som anger att lönsamheten i jordbruket i norra Sverige inte
skall tillåtas sjunka nämnvärt som en följd av avregleringen.
Jordbruksverket som haft i uppdrag att redovisa underlag
för regeringens förslag anger att det är förenat med
betydande svårigheter att avgöra vad som är effekter av
avregleringen och vad som beror på andra faktorer. Verket
redovisar därför två beräkningsalternativ. Det alternativ
som tar hänsyn till alla inkomst- och kostnadsförändringar
indikerar sänkt lönsamhet och därmed ett ökat stödbehov
på drygt 300 miljoner kronor.
I avregleringsalternativet har jordbruksverket endast
tagit hänsyn till förändrade fodermedels- och
avräkningspriser. Därmed bortser man ifrån alla andra
kostnadsökningar i form av sär- och samkostnader som rör
produktionen som i enlighet med PM-index kan beräknas
till 12,5 %.
Vidare ligger i nämnda kalkyl arbetsersättningen
kvar på 1989/90 års nivå samtidigt som det kalkylerade
antalet timmar sjunker genom en produktivitetsökning på 2 %
per år.
Konsekvensen av icke beaktad kostnadsökning och realt
sänkt arbetsersättning blir att jordbruket i norra Sverige
tvingas till en flera gånger högre produktivitetsutveckling
än i grundalternativet om man skall kunna bibehålla
oförändrad lönsamhet i enlighet med 1990 års beslut. Detta
är att ställa orimliga krav på jordbruket i norra Sverige.
Mot denna bakgrund bör alltså grundalternativet i
jordbruksverkets rapport utgöra utgångspunkt för
riksdagens beslut. Det statsfinansiella läget gör emellertid
att alla grupper i samhället måste ta på sig uppoffringar för
att skapa balans i statsfinanserna. En rimlig avvägning är
därför att jordbruket i norra Sverige kompenseras för
hälften av skillnaden mellan nuvarande nivå och
grundalternativet vilket leder till ett ökat medelsbehov om
150 miljoner kronor. På sikt måste dock nivån återställas i
enlighet med 1990 års beslut.
Vidare noteras med tillfredsställelse att regeringen nu
aviserar utredning av ett eventuellt dikostöd till norra
Sverige utöver det generella stödet. Det är min bestämda
uppfattning och förhoppning att detta skall utredas
skyndsamt för att inom ramen för yrkat medelstillskott
genomföras redan för budgetåret 1994/95. Det är viktigt för
att denna produktionsgren inte skall utraderas i avvaktan på
senare beslut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till Stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1994/95
anvisar 150 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit eller således 1
145 miljoner kronor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild regional
merkostnadsersättning för dikor.