med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen
Kemikaliefrågorna tillhör ett av socialdemokraternas
prioriterade områden inom miljöpolitiken. Det var vi som
utformade lagen om kemiska produkter och det var vi som
tillsatte Kemikalieinspektionen. Det var en
socialdemokratisk regering som tog de första initiativen till
begränsning av skadliga kemikalier. Det var också
socialdemokraterna som beslöt att halvera
bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket.
Kemikaliearbetet har tappat farten under den borgerliga
regeringstiden. Inget beslut om differentierade
miljöavgifter på bekämpningsmedel eller miljöklassning av
bensin har tagits. Inte heller har regeringen klarat att
förbjuda bly i ammunition eller som sänke vid fiske. I
propositionen om kemikaliehantering framgår att
avveckling av bly inom jakt och fiske skall ske på
frivillighetens väg. Detsamma gäller avveckling av amalgam
inom tandvården. Både när det gäller bly och kvicksilver är
miljöskälen starka nog för att motivera snabba och effektiva
åtgärder.
Regeringens proposition
Regeringens proposition ''Riktlinjer för en fortsatt
kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska
riskerna med kemikaliehanteringen'' innehåller
förvånansvärt få konkreta förslag. Precis som regeringens
övriga miljöpropositioner består den i huvudsak av en fyllig
och intressant bakgrundsbeskrivning, vilket mer ger den
karaktär av en skrivelse än en proposition.
I detta fall har riksdagen att ta ställning till tre förslag.
Dels godkännande av en övergripande och mycket allmän
målsättning för Kemikalieinspektionens arbete och dels två
delanslag till Kemikalieinspektionen. De senare skulle
mycket väl ha kunnat presenteras i budgetpropositionen för
ca två månader sedan.
Därtill kommer en rad fina ansatser av mer allmän
karaktär. Det gäller bl.a. att hjälpa Baltikum och
Östeuropa att bygga upp en egen kemikaliekontroll, stöd
och vägledning till kommuner och mindre företag för att
minska miljöstörande kemikalier, ökad kontroll av biocider
och biologiska bekämpningsmedel, strävan mot bättre
slamkvalitet samt frivillig avveckling av bly och kvicksilver
inom en rad områden. Därtill anser regeringen att
producentansvaret skall få en vidare tillämpning än vad som
anges i kretsloppspropositionen. Men några konkreta
förslag eller beslut är det inte frågan om.
Bra är också att regeringen anammat
socialdemokraternas krav (motion 1993/94:Jo694) att
förstärka Kemikalieinspektionens budget med 2 miljoner kr
till ökat arbete gentemot EU. Regeringens förslag innebär
att kostnaden skall täckas genom ökade intäkter från
kemikalieavgifter.
Socialdemokratisk kemikaliestrategi
Strategin för kemikaliearbetet måste vara att få bort
skadliga kemikalier ur samhällets kretslopp. De skall
varken hamna i luft eller vatten och inte heller deponeras
på soptipp eller i avloppsslam. I första hand måste
användningen av metaller och långlivade organiska
kemikalier minska. De akut giftiga kemikalierna har vi i dag
ganska bra kontroll över. Besvärligare är det med
kemikalier som ger miljöeffekter på lång sikt eller
miljöeffekter som av olika skäl är svåra att upptäcka.
Stor uppmärksamhet bör därför ägnas kemikalier vars
koncentration ökar i naturen. Även om inga allvarliga
effekter konstaterats kan de på längre sikt bli skadliga.
Kemikalier vars koncentration är högre i tätbefolkade eller
industrialiserade delar av världen jämfört med mer
opåverkade områden bör också studeras närmare.
Kemikalier som når högre halter i organismer högt upp i
näringskedjan, t.ex. i rovdjur, bör inte alls släppas ut i
naturen.
Det svenska programmet för övervakning av
miljökvalitet (PMK) måste ges tillräckliga resurser för
analyser av de kemikalier som det finns anledning att aktivt
följa. Det får inte bli så att man av ekonomiska skäl slarvar
med dyra analyser genom att ta färre prover eller lägga ihop
ett antal prover. Då förlorar vi möjligheterna till effektiv
kontroll. Men viktigast av allt är att minimera
användningen av de kemikalier vi vet eller tror kan ställa till
miljöproblem nu eller i framtiden. Försiktighetsprincipen
måste alltid vara vägledande i kemikaliearbetet.
Miljögiftsforskningen måste ges resurser att aktivt
forsätta påbörjade projekt. Det gäller exempelvis DDT och
PCB:s verkan på sälstammen i Östersjön. Samtidigt måste
resurser finnas att ta tag i nya problem och
problemkemikalier. Den ''gamla'' forskningens resultat kan
vara mycket betydelsefulla när det gäller att angripa nya
miljögifter. Även här gäller att tillräckliga resurser måste
ges för kemiska analyser. Dioxiner och andra klorerade
organiska kemikalier kostar ofta flera tiotusentals kronor
att analysera och det behövs ett stort antal analysresultat
under olika årstider för att kunna dra adekvata slutsatser.
Deltagandet i EU:s och OECD:s arbete för att bedöma
befintliga kemikalier är mycket värdefullt. Dessa
gemensamma insatser kommer att leda arbetet med
riskbegränsningen framåt betydligt fortare än om varje land
för sig skulle utföra samma arbete.
Många miljöskadliga kemikalier i Östersjön har sitt
ursprung i Baltikum och Östeuropa. Det är mycket
angeläget att Sveriges engagemang när det gäller
riskbegränsning ökar i dessa länder. Både
Kemikalieinspektionens och kommunernas kunskaper
inom detta område måste spridas österut. Bra
kemikaliehantering behöver inte vara kostsam för
företagen. Tvärtom är det ofta lönsamt att använda mindre
miljöskadliga kemikalier liksom återvinning. Sverige har ett
stort ansvar att sprida våra kunskaper om riskbegränsning.
Försiktighets- och substitutionsprincipen bör stärkas
juridiskt. Båda dessa principer finns med i EU:s femte
miljöhandlingsprogram. Försiktighetsprincipen finns med i
Rio-deklarationen och substitutionsprincipen omnämns i
Agenda 21. Båda dessa principer bör integreras i GATT-
avtalet och där ges en stark ställning.
Lagstiftning, miljöavgifter samt information och
utbildning är alla viktiga ingredienser för att minska
användningen av skadliga kemikalier och nå en långsiktigt
hållbar utveckling. Att hjälpa andra länder till en bra
kemikaliekontroll och kemikalielagstiftning är mycket
angelägna uppgifter, eftersom de flesta långlivade
kemikalier sprids från land till land med vindar och
vattenströmmar. Kemikalieinspektionens arbete gentemot
EU blir i det perspektivet mycket betydelsefullt. Detsamma
gäller arbetet för att ge GATT-avtalet en miljöprägel och
miljöarbetet gentemot länder i Baltikum och Östeuropa. Vi
anser också att Sverige borde ta initiativ till en konvention
för att begränsa spridningen av spårämnen och långlivade
organiska kemikalier. Samtidigt som Sverige satsar på
internationellt arbete bör vår egen lagstiftning successivt
skärpas.
Industrins utsläpp samt myndigheternas tillsyn
Trots den mycket ambitiösa rubriken på
kemikaliepropositionen nämns knappt företagens
användning och utsläpp av kemikalier. En effektiv
riskbegränsning måste börja i tillverkningsledet.
Livscykelanalyser och materialbalanser kan bli till stor hjälp
för företagen att uppmärksamma och åtgärda
miljöproblemen. Samhället måste mer aktivt ställa krav på
företagen att arbeta med kemikaliekontroll och
riskbegränsning.
Verkstadsindustrin utgör ett exempel på en bransch med
stor användning av kemikalier. Vissa företag har gått ifrån
de allra farligaste. Men många av de mindre företagen i
branschen har inte lyckats lika bra och utsläppen av
miljöskadliga kemikalier är fortsatt stora. De små företagen
har alltför små resurser att själva söka information och
därmed är ofta kunskaperna om riskbegränsning dåliga. För
dem är det svårt att leva upp till substitutionsprincipen.
Därtill kommer att kommunernas tillsyn av dessa företag
ofta är bristfällig. Den kommunala tillsynen måste
utvecklas. Socialdemokraterna anser att mer precisa regler
för den kommunala tillsynen bör utarbetas liksom
anvisningar för vilka resurser som krävs för att kunna utöva
en effektiv tillsyn. Det måste bli mer kännbara straff om
gränsvärden överskrids.
Textil- och massaindustrin har i motsats till många
mindre industrier haft ögonen på sig och via både
opinionstryck och politiska krav försökt minska sina
miljöutsläpp. För massaindustrin har det framför allt gällt
kvicksilversalter för slembekämpning samt klorblekning.
Kvicksilvret har försvunnit och klorblekningen minskat
kraftigt. Dock har istället massaindustrins användning av
optiska vitmedel ökat, vilket är en mycket olycklig
utveckling. Inom textilindustrin används en stor mängd
kemikalier för att göra textilierna flamsäkra, skrynkelfria
och ge dem vackra färger.
I dag försöker båda dessa branscher sluta processerna
och återvinna kemikalier samt återanvända vatten. Men det
återstår fortfarande en hel del innan dessa industrigrenar
slutar förorena miljön. För att klara detta måste höga
miljökrav ställas. Vi anser att optiska vitmedel i
pappersmassa skall bort och att textilindustrins användning
av metaller kraftigt skall minska.
Plastindustrin nämns inte alls i propositionen, trots att
man där har mycket omfattande kemikalieanvändning.
Stabilisatorer, flamskyddsmedel och andra tillsatser
används i stor omfattning. Bly och ftalater är två exempel
på tillsatsmedel. Bly kan i dag ersättas och borde därför
mönstras ut. Ftalater har förmåga att upplagras i
näringskedjan och bör därför minska. Vid förbränning vid
tillräckligt hög temperatur sönderdelas ftalater till koldioxid
och vatten och upphör därmed att vara ett miljögift. Bly
däremot är en metall och kan inte sönderdelas och borde
därför förbjudas överallt där alternativ finns eller där
produkten är onödig.
Bromerade flamskyddsmedel har debatterats. Det är
viktigt att mindre skadliga flamskyddsmedel används och
att produkter som innehåller dessa kemikalier samlas in. I
regeringens kretsloppsdelegation pågår ett arbete för att
begränsa användningen av PVC-plast.
Kemikalieinspektionen har ett uppdrag att se över tillsatser
i plaster. Regeringen bör snarast redovisa dessa arbeten för
riksdagen och komma med förslag till riskbegränsning.
Regeringen tar i sin kemikalieproposition särskilt upp
behovet av rådgivning för de mindre företagen när det
gäller kemikalieanvändning. Socialdemokraterna
instämmer i detta. Vi anser dock inte att en myndighet som
Kemikalieinspektionen skall ha en sådan rådgivande
funktion gentemot företagen. I stället föreslår vi bildandet
av en konsultfirma för kemikalie- och
miljöteknikinformation. Den bör vara delägd av staten och
branschorganen på liknande sätt som Institutet för Vatten-
och Luftvårdsforskning. Därmed garanteras statligt
inflytande. I en sådan konsultfirma kan kompetens på
kemikalie- och miljöteknikområdet samlas. Via egna
experter och databaser skulle företag därmed snabbt kunna
få hjälp att lösa sina problem. I inledningsskedet bör bidrag
kunna ges till de mindre företagen för att ge dem möjlighet
att utan alltför stora kostnader anlita konsultfirman. Om
regeringen inte själv har kompetens att driva denna fråga
bör Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att bereda och
diskutera frågan med berörda branschorgan.
Det är även angeläget att bygga upp kunskaper om
miljö- och kemikaliefrågor regionalt, t ex knutet till de
regionala utvecklingsfonderna. Det kan också vara
intressant att vidga företagshälsovårdens arbetsfält till att
omfatta den yttre miljön och kemikaliefrågor. Även
högskolorna och olika forskningsinstitutioners kunskaper
bör beaktas.
Kemikalieinspektionen har en viktig roll för att bygga
upp kunskaper om kemikaliekontroll och riskbegränsning
hos kommunerna. Men Kemikalieinspektionens gedigna
kunskaper bör också nyttjas när kunskapsbaser skall byggas
upp i andra delar av samhället.
Tvätt-, disk- och rengöringsmedel
Allmänhetens ökade medvetenhet har medfört en snabb
utveckling mot mindre miljöskadliga rengöringsmedel.
Regeringen uppmärksammar klorblekningskemikalier,
tensider, fosfater och optiska vitmedel. För flera av dessa
ämnesgrupper sätter regeringen upp mål för minskad
användning. Det är bra och kanske räcker det med
frivilliglinjen på detta område. Dock saknas mål för optiska
vitmedel.
Socialdemokraterna anser att riksdagen bör uppmana
regeringen att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att
påbörja en diskussion mellan tillverkare/importörer och
handeln om optiska vitmedel. Målsättningen skall vara att
användningen av dessa kemikalier i tvättmedel skall
upphöra senast 1995.
Kvicksilver i produkter och amalgam
Kvicksilver är en både miljö- och hälsofarlig tungmetall.
Användning av den bör i princip inte tillåtas. Regeringen
föreslår att man på frivillighetens väg, med några få
undantag, skall klara en avveckling till år 2000 för
kvicksilver i produkter. Regeringen sätter upp två
kontrollstationer, en 1996 och en 1998, för att följa upp
avvecklingen. Om målsättningen inte håller hotar
regeringen med förbud.
Tandvårdens amalgamanvändning är i dag det största
kvicksilverproblemet. Amalgam utgör både ett hälso- och
miljöproblem. 40 till 50 ton kvicksilver finns samlat i
svenska folkets tänder. Det utsöndras i små mängder via
avföringen och hamnar så småningom i reningsverkens
avloppsslam. Detsamma gäller viss andel av
tandläkarmottagningarnas amalgamrester. Trots att alla
tandläkarmottagningar måste ha amalgamavskiljare renas
avloppsvattnet inte till 100 procent. Många
amalgamavskiljare fungerar dåligt eller töms alltför sällan
eller inte alls. Därtill kommer utsläpp av kvicksilver från
krematorierna vid kremering. Det är angeläget att
kommunernas tillsyn över dessa anläggningar blir mer
effektiv.
Både hälso- och miljöskäl talar för att amalgamet skall
avvecklas som tandlagningsmaterial. Därför bör
regeringen omedelbart inleda överläggningar med
tandvårdens huvudmän och få deras medverkan till att
snarast möjligt avveckla denna användning.
När det gäller barn bör amalgam över huvud taget
inte användas. Bra alternativ finns. I de flesta fall kan
glasjonomercement användas, vilket är nästan lika enkelt
att applicera som amalgam. För mer komplicerade
lagningar utgör kompositer ett bra och hållbart alternativ.
Att i barns kroppar införa amalgam och kvicksilver med alla
dess hälsorisker är olämpligt. Därför anser
socialdemokraterna att amalgam i barntandvården snarast
bör upphöra.
I samband med avveckling av amalgam i tandvården
måste tandläkarna ges möjlighet till utbildning om nya
tandvårdsmaterial samt få kunskaper i immunologi och
biverksrapportering. Särskilt viktigt är det att i
tandläkarutbildningen upphöra med amalgamtekniken och
inrikta undervisningen på de nya materialen. Alltfler
människor vill nu ta bort sitt amalgam och därför är det
också nödvändigt att tandläkarna lär sig att sanera på ett
sådant sätt att patienterna inte blir sjuka. I vissa fall kan det
vara viktigt att avråda från en snabb sanering, eftersom ett
snabbt borttagande av amalgam kan ställa till mer skada än
att ha det kvar. Kunskaper om vitamin- och mineralterapi
är i detta sammanhang viktiga liksom att tandläkarna har
goda kontakter med patientens läkare.
Socialdemokraterna föreslår riksdagen att uppmana
regeringen att omedelbart inleda överläggningar med
tandvårdens huvudmän samt med representanter för
privattandläkarna för att senast till sommaren komma
överens om förbud mot amalgam inom barntandvården.
Samtidigt föreslår vi att riksdagen beslutar att regeringen
skall återkomma till riksdagen med ett lagförslag för att
stoppa amalgam i barntandvården. Lagen bör träda i kraft
så snart som möjligt, dock senast den 1 januari 1995. När
det gäller vuxentandvården skall amalgamet enligt
regeringens förslag vara borta senast 1997. Vi anser att
ett lagförslag om förbud mot amalgam inom
tandvården bör ligga färdigt för behandling så att det
kan träda i kraft senast den 1 januari 1997. Vi föreslår
också att tandläkarutbildningen ses över för att bättre
uppfylla framtidens krav.
Bly
Riksdagen har lagt fast målet att blyutsläppen skall
minska med 70 % till 1995 räknat från 1985. Den borgerliga
regeringen har hittills inte gjort några stora ansträngningar
för att uppnå denna målsättning. Socialdemokraterna ville
förbjuda blyad bensin redan i januari 1993 då fullgoda
alternativ fanns på marknaden. Men först nu tänker
regeringen ändra förordningen om motorbensin. Även bly
som plastadditiv borde avvecklas.
Regeringen har inte heller klarat att förbjuda
blyanvändning i ammunition och som sänke vid fiske.
Också här förordar regeringen frivilligvägen.
Socialdemokraterna föreslår riksdagen att påbörja en
snabbare utfasning av användningen av bly för jakt och
fiske och senast 1997 förbjuda blyammunition och
blysänken. Undantag bör tills vidare ges för tävlingsskytte.
Dock bör Sverige agera internationellt för att även
tävlingsskyttet skall avveckla blyet.
Kvicksilveroxid-, bly- och kadmiumbatterier samlas i
dag in. För att bekosta insamling och omhändertagande
samt information om insamlingen till allmänheten tas en
avgift ut vid tillverkning eller import av dessa batterier. Men
av olika anledningar har avgifterna inte räckt.
Socialdemokraterna föreslår att hanteringen av miljöfarliga
batterier ses över. En bättre och rationellare insamling och
organisation kan sänka kostnaderna. Om det inte är
tillräckligt måste avgifterna höjas.
Träskyddsmedel
Träskyddsmedel med pentaklorfenol är förbjudet i
Sverige och vi har också fått undantag för detta i EU-
förhandlingarna. Däremot har vi kvar det
tryckimpregnerade virket som innehåller arsenik, krom och
koppar. Tryckimpregnerat virke har fått allt större
användning, trots miljöriskerna. I dag finns inga andra bra
impregneringsmetoder och det är därför angeläget att finna
mer miljövänliga metoder. I väntan på nya
impregneringsmetoder är det nödvändigt att begränsa
användningen av det arsenikimpregnerade virket.
Kemikalieinspektionen har via information och
rådgivning försökt nedbringa användningen, men
fortfarande sprids alltför stora mängder i samhället.
Socialdemokraterna föreslår att en särskild miljöavgift
utarbetas för tryckimpregnerat virke för att minska
användningen.
Bekämpningsmedelsanvändning inom jordbruket
Den borgerliga regeringen har kraftigt minskat
avgifterna på bekämpningsmedel i samband med att
prisregleringsavgifterna togs bort. Med avgifter och aktiv
information lyckades den socialdemokratiska regeringen
mer än halvera bekämpningsmedelsanvändningen. Nu
pågår ett nytt halveringsprojekt som skall vara slutfört nästa
år. De sänkta avgifterna kan försvåra genomförandet.
Socialdemokraterna är angelägna att miljöavgifterna ses
över på bekämpningsmedel och att avgifterna differentieras
beroende på farlighetsklass. Precis som när det gäller andra
miljöavgifter är det angeläget att aktivt driva dessa frågor
internationellt. Framför allt är det viktigt att även EU
anammar tanken på miljöavgifter på bekämpningsmedel.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att snarast lägga
fram ett förslag till differentierade miljöavgifter för
bekämpningsmedel. I det sammanhanget kan även vårt
förslag till miljöavgift på träskyddsmedel behandlas.
Slam
Slam från avloppsreningsverk är ett stort problem då det
i de allra flesta fall innehåller alltför mycket tungmetaller
och andra miljöskadliga kemikalier. Det är inte bara direkta
utsläpp på avloppsnätet som tillför dessa kemikalier.
Läckaget från vattenledningarna av bl.a. koppar bidrar till
metallhalterna. Men även dagvatten och själva
fällningskemikalierna i det kemiska reningssteget tillför
oönskade metaller.
Regeringens förslag till åtgärder är en uppmaning till
kommunerna att ta fram lokala handlingsprogram för bättre
slamkvalitet i reningsverken. Det är bra, men knappast
tillräckligt.
Socialdemokraterna har i motion (1993/94:Jo694) fört
fram krav på Naturvårdsverket att aktivt söka nya lösningar
för avloppshanteringen. Det krävs hårda tag både när det
gäller gränsvärden i slammet och forskning och utveckling
för att finna mer miljö- och kretsloppsanpassade lösningar.
Socialdemokraterna föreslår att riksdagen uppmanar
regeringen att aktivt stötta forskning och utveckling på VA-
sidan. Det är angeläget att behandla toalettavfallet för sig
och undersöka miljöeffekterna av att separera urin och
fekalier. Industrins avlopp måste också hanteras på ett sätt
som stämmer bättre med kretsloppstanken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en konvention för att begränsa
utsläppen av spårämnen och långlivade organiska
kemikalier,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för den kommunala
tillsynen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsatsmedel i plaster,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bildandet av en konsultfirma på
kemikalieområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om optiska vitmedel i tvättmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av tandläkare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om amalgam i tandvården,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om blyanvändning vid jakt och fiske,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöfarliga batterier,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tryckimpregnerat virke,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bekämpningsmedel i jordbruket,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning och utveckling när det
gäller avloppshantering.
Stockholm den 17 mars 1994
Margareta Winberg (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Berndt Ekholm (s)
Björn Ericson (s)