I regeringens proposition 1993/94:163 föreslås att användningen av kvicksilver i det svenska samhället skall upphöra år 2000. Användningen av kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor har minskat kraftigt i Sverige de senaste åren och målet är att kvicksilvret så småningom helt skall försvinna från kretsloppet i vår miljö.
För närvarande finns ingen metod för slutförvaring av kvicksilver men regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta förslag till slutförvaring i bergrum. För närvarande tillåts inte längre export av kvicksilveravfall. Sådant avfall lagras nu hos SAKAB i väntan på slutförvaring.
Rent kvicksilver betraktas emellertid inte som avfall utan som en vara. Detta kvicksilver kan säljas vidare utanför Sverige. Det är inte heller förbjudet att exportera befintliga febertermometrar trots att de inte får säljas i Sverige. När det gäller miljöfarligt avfall finns en konvention som reglerar export. Motsvarande regler finns inte för farliga kemikalier.
Ett aktuellt exempel på hur kvicksilver från vårt land kommer ut på världsmarknaden kommer från en nedlagd kloralkaliindustri. Just nu står företaget i begrepp att exportera ett lager om 20 ton kvicksilver som av miljöskäl inte får användas i Sverige. 1992 exporterade Sverige enligt den officiella statistiken uppemot 60 ton kvicksilver.
Vart det exporterade kvicksilvret tar vägen är mycket svårt att få reda på. Sannolikt finns ingen efterfrågan i Europa utan det säljs i stället vidare till tredje världen. Användningen av kvicksilver i industriländerna har under senare år minskat kraftigt i takt med att kunskapen om kvicksilvrets giftighet ökat. Samtidigt har handeln och användningen i motsvarande grad ökat främst i Sydamerika och Asien. Officiell statistik från t.ex. Brasilien visar att importen av kvicksilver hela tiden ökat från 1970-talet. Endast en mindre del av importen används inom industrin medan resten främst används inom den inofficiella guldutvinningen i landet.
Kvicksilver har en unik förmåga att reagera med guld och bilda s.k. amalgam. Denna egenskap utnyttjas i stor skala av privata guldletare i stora delar av bl.a. inre Amazonas-området i Brasilien för att utvinna guld ur jordar och flodsediment. Amalgamet hanteras i form av kulor, ofta stora som tennisbollar. De upphettas i öppna kärl som stekpannor eller liknande över en gaslåga. Kvicksilvret förångas och rent guld blir kvar i kärlet. Flera uppmärksammade rapporter visar att förhållandena i dessa områden är mycket dåliga. Miljontals människor är påverkade av kvicksilver som spritts från guldutvinningen till luft, jord och vatten. Kvicksilvrets långvariga giftverkan påverkar allt levande i miljön. Omfattningen är av sådana dimensioner att vissa forskare talar om en kemisk tidsinställd bomb som redan har kreverat.
Priset för kvicksilver för guldletning är överkomligt. För ca 0,4 g guld kan 1 kg kvicksilver inköpas. I genomsnitt åtgår dubbla mängden kvicksilver för varje kilo guld som utvinns. Inofficiell statistik visar att Brasilien på detta sätt använder mer än 200 ton kvicksilver varje år för att producera 100 ton guld. Detta är enorma kvantiteter kvicksilver i jämförelse med t.ex. USA:s hela förbrukning på drygt 40 ton år 1989. I Sverige används bara ett fåtal ton per år.
Det är viktigt att på olika sätt få stopp för denna hantering. Särskilt viktigt är att det kvicksilver som vi själva inte vill använda av omsorg om Sveriges miljö och svenska folkets hälsa inte exporteras till andra länder där det kan åstadkomma stor skada.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förbjuda export av rent kvicksilver och av sådana kvicksilverhaltiga produkter som innehåller kvicksilver och som därför är förbjudna att sälja i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hantering av kvicksilver.
Stockholm den 17 mars 1994 Håkan Strömberg (s) Bo Forslund (s) Bo Nilsson (s)