Användningen av kvicksilver i det svenska samhället ska upphöra till år 2000 enligt regeringens förslag i proposition 1993/94:163. Kvicksilverhaltigt avfall ska enligt den tidigare avlämnade propositionen om miljöfarligt avfall slutförvaras i bergrum i en form som gör att det inte skadar miljön. Målet är att dra bort kvicksilver, ett gift som hotar både miljö och hälsa, ifrån kretsloppet i naturen. Detta förslag stämmer väl överens med den svenska miljöpolitiken.
Problemet är emellertid att dessa förslag inte alls omfattar allt kvicksilver som är i omlopp i landet. Rent kvicksilver, vilket inte definieras som avfall, är en vara som efterfrågas på världsmarknaden. Export kommer därför inte att stoppas enligt regeringens förslag. Det innebär t ex att de många ton rent kvicksilver som blir obehövligt när kloralkaliindustrier läggs ned utan hinder kan säljas till andra länder. Inte heller kvicksilverhaltiga varor, som redan har tillverkats, omfattas av exportförbud.
Handel med kvicksilver i Europa har minskat drastiskt de allra senaste åren eftersom medvetenheten om kvicksilvrets skadeverkningar på miljön vuxit. Däremot har försäljningen till länder i tredje världen inte minskat. I flera länder i Latinamerika, särskilt i Brasilien och även i Indien och andra länder i Asien, ökar användningen av kvicksilver i den småskaliga guldutvinningen. Rapporterna från Brasilien visar fruktansvärda förhållanden. Det kan röra sig om mer än en miljon människor som försörjer sig på guldutvinning eftersom guldpriset stigit samtidigt som arbetslösheten ökar.
För varje kilo guld som utvinns går det åt två kilo kvicksilver. Kvicksilvrets förmåga att amalgameras med guld används för att fånga upp guldkornen. Blandningen hettas sedan upp i öppna kärl så att kvicksilvret förångas och guldet blir kvar. Ca 300 ton kvicksilver används på detta sätt i Brasilien. Hälften av kvicksilvret förångas och går upp i atmosfären medan den andra hälften rinner ut i vattendragen. Fisken i vissa delar av Amazonfloden har redan en kvicksilverhalt som flera gånger överstiger den som anses göra fisken otjänlig som föda i Sverige. Det är inte förvånande att svåra hälsoproblem rapporteras till följd av kvicksilverhanteringen.
Av moraliska skäl måste Sverige se till att inte öka den mängd kvicksilver som omsätts på världsmarknaden, även om det svenska kvicksilvret utgör en liten del. 1992 beräknas närmare 60 ton kvicksilver ha lämnat Sverige och även i år är stora mängder på väg att exporteras. Vid en enda nedlagd kloralkalifabrik finns 20 ton rent kvicksilver som redan är sålt. Vart det kommer att ta vägen går inte att ta reda på. Företagsekonomiskt är valet av metod att bli kvitt kvicksilver inte svårt att motivera. Kilopriset på världsmarknaden är ca 15 kronor så lagret ger alltså en intäkt på ca 300 000 kronor. Om lagret istället skulle skickas till SAKAB för destruktion skulle det kosta ca 100 kronor per kilo, alltså 2 miljoner kronor att bli av med.
Kvicksilvertermometrar och andra varor, som inte får säljas i Sverige, kan också säljas vidare till andra länder utan att det strider mot lagen. Inte ens för sådana varor som samlas in av miljöskäl går det att hindra exporten om någon skulle komma på tanken att sälja dem. I Östeuropa finns en stor efterfrågan och det är självklart lockande för företag att sälja varorna och få en intäkt istället får att drabbas av en kostnad för att bli kvitt varan.
Även om användningen av amalgam i Sverige kommer att upphöra innebär det inte att försäljningen av amalgam till andra länder automatiskt stoppas. Dentalindustrin i Sverige har allt eftersom den inhemska efterfrågan minskat funnit nya marknader i andra länder, t ex i Baltikum. Så länge import och export av kvicksilver är tillåten i Sverige kommer troligtvis denna hantering att fortsätta.
Dessa exempel visar att det inte är tillräckligt att förbjuda nytillförsel/ nyanvändning i Sverige och att införa ett system med slutförvaring av kvicksilveravfall för att det svenska kvicksilvret ska dras undan från kretsloppet i den globala miljön. Risken är att det kvicksilver som samlas ihop för att det inte ska förorena den svenska sidan av Östersjön istället kommer att förorena den östra sidan. Risken är också stor att det kommer att hota människor och miljö kring Amazonfloden.
Enligt vår uppfattning måste all svensk export av rent kvicksilver och av kvicksilverhaltiga varor förbjudas. Även tillverkning av amalgam i Sverige bör förbjudas liksom då export av amalgam. Likaså bör vi inte heller tillåta import av kvicksilver till landet.
Vi anser att Sverige bör ta upp förhandlingar i olika internationella sammanhang, däribland Nordiska Rådet, för att få till stånd internationella överenskommelser som dels minskar den totala användningen av kvicksilver, dels får till stånd överenskommelser som innebär att all internationell handel med kvicksilver upphör.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att det kvicksilver som idag finns i omlopp samlas in och tas om hand på ett tillfredsställande och säkert sätt. För den enskilde och det enskilda hushållet är det endast i ett mindre antal produkter man kommer i kontakt med kvicksilver. Den vanligaste produkten där kvicksilver i detta fall förekommer är i lysrör och andra typer av lampor. Endast en mindre del av dessa samlas i dag in och tas omhand på ett miljömässigt acceptabelt sätt medan den största delen blandas med annat avfall och läggs på soptipp och kommer sedan ut i naturens kretslopp. Det är därför viktigt att insamlandet av dessa produkter stimuleras. Vi anser därför att det snarast bör införas ett pantsystem på dessa lysrör och andra typer av ljuskällor som innehåller kvicksilver.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att export av kvicksilver, kvicksilverhaltiga varor och produkter från Sverige skall förbjudas,
2. att riksdagen beslutar att import av kvicksilver, kvicksilverhaltiga varor och produkter till Sverige skall förbjudas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett pantsystem på kvicksilverhaltiga lysrör och andra ljuskällor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt internationellt agerande i syfte att få till stånd internationella överenskommelser för att stoppa internationell handel med kvicksilver.
Stockholm den 17 mars 1994 Marianne Andersson (c) Sven-Olof Petersson (c)