Från 1990 blev det inte längre tillåtet att upplåta fiske,
sälja fiskekort, för vatten med samfälld fiskerätt såvida inte
samtliga delägare lämnat sitt medgivande därtill. Byalagen
är medvetna om situationen men ombildningen från den
ordningen, delägareförvaltning, till föreningsförvaltning
går mycket trögt.
Fiskevårdsområde, en annan förvaltningsform för bland
annat samfällt fiske, har inte heller visat sig särskilt
tilltalande bland fiskerättsägarna. Därför står en stor del av
landets fisketillgångar utan en förvaltningsorganisation som
kan företräda ägarna samt fatta giltiga beslut.
I viss utsträckning kan situationen skyllas på den stora
kostnaden. En förrättning kostar normalt 1 000--1 500
kronor för bildandet av en samfällighetsförening. Särskilt
för mindre byalag med en blygsam ekonomi avskräcker de
höga kostnaderna som är förenade med bildandet, i
synnerhet som den enskilda fiskerätten i sak inte förändras.
Kvar står emellertid problemet att övergripande
fiskevårdsintressen inte har en part att förhandla med, då
man med vederbörande inte kan träffa giltiga
överenskommelser till exempel om fisket i våra älvar.
Samfällighetsförening är en stabil förvaltningsform även för
fisket.
Med hänvisning till anförda skäl föreslår vi riksdagen att
en övergång från delägareförvaltning till
samfällighetsförening förenklas så att kostnaderna kan
minimeras, samt att alla byasamfälligheter i likhet med
dödsbon blir skyldiga att utse företrädare för
samfälligheterna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
stimulera bildande av fiskevårdsföreningar.
Stockholm den 25 januari 1994
Leif Marklund (s)
Åke Selberg (s)