Användningen av amalgam som tandfyllningsmaterial ska avvecklas till 1997 enligt förslag i regeringens proposition 1993/94:163. Omsorgen om den yttre miljön är ett tillräckligt skäl för att sluta med bruket av amalgam inom tandvården. Kvicksilver från mångåriga utsläpp från tandläkarmottagningar kan iakttas på många ställen i naturen. Regeringen påpekar dessutom i propositionen att de 40--60 ton kvicksilver som för närvarande finns i svenska folkets tänder förr eller senare kan komma ut i miljön genom utsläpp från krematorier eller genom avfall från tandvårdsmottagningar.
Kvicksilver från amalgam lagras även i människors kroppar och allt fler forskningsrapporter från olika håll i världen visar att detta kvicksilver kan påverka människors hälsa/välbefinnande. Ju mer frågan om amalgamet diskuteras desto fler människor kommer att ställa fråga om de själva tagit skada av sitt tandamalgam. Därför är det nödvändigt att få fram ett någorlunda enkelt test som kan visa om en individ har besvär av sitt amalgam eller inte.
Forskningen vid Metallbiologiskt Centrum i Uppsala, där även Amalgamenheten vid Akademiska Sjukhuset är medlem, omnämns särskilt i regeringens proposition. Där talas om de studier som mot bakgrund av pågående forskning inom naturvetenskap, medicin och miljövård bedrivs inom Metallbiologiskt Centrum om metallers biologi, bl a kvicksilver.
Ett av de viktigaste forskningsområdena inom Centrum är att diagnostisera tungmetallbelastning hos människor och djur. Giftiga metaller i miljön kan skada djur på olika sätt. Hundar har skadats av bly i miljön, kor av vanadin i gödselmedel, älgar av kadmium i grödor o s v och människor kan vara känsliga för guld och kvicksilver i tandfyllningar.
Problemet med att ställa diagnos på tungmetallbelastade människor är att det inte har funnits någon effektiv mätmetod. Efter ett mångårigt arbete är det nu möjligt att visa att kvicksilver hos vissa individer tränger in i enskilda blodkroppar. Man kan också i blodprov visa att det finns individer som är känsliga för olika metaller som används inom tandvården. Det gäller inte bara kvicksilver utan också guld, titan, palladium, silver o s v. Dessa mätmetoder kan än så länge bara användas för forskningsändamål men genom en satsning som kräver en del ytterligare arbete är avsikten att konstruera mätmetoder som kan användas i den öppna vården. För att kunna möta människors oro måste diagnosmetoder/mätmetoder finnas lättillgängliga. Det är angeläget att Metallbiologiskt centrum kan fortsätta denna verksamhet och att detta beaktas vid anslagsfördelningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Metallbiologiskt centrum i Uppsala kan fortsätta sin verksamhet.
Stockholm den 17 mars 1994 Marianne Andersson (c) Rosa Östh (c)