Fisknäringen befinner sig i en mycket bekymmersam situation. Beståndet av torsk i Östersjön är mycket svagt som en följd av bl.a. brist på saltvatteninflöde från Västerhavet under en lång period, hårt fisketryck och störningar i miljön. Östersjötorsken svarade år 1991 för ca 40 % av yrkesfiskets samlade inkomster, 1993 endast för ca 10 %.
Det hårda fisketrycket i mitten av 1980-talet berodde bl.a. på att stora effektiva trålare, både svenska och utländska, tilläts bedriva ett ohämmat fiske efter lekande torsk i den dåvarande s.k. vita zonen öster om Gotland.
Totalstopp infördes för torskfiske under tiden 1/4--31/7 i år, dvs. under lektiden. Viss ersättning har utgått till fiskeföretag vid stillaliggande på grund av detta fiskestopp.
Emellertid är denna åtgärd otillräcklig för att skydda uppväxande torsk. Minstamåttet, nu 33 cm, måste höjas till 45 cm. Tillsynen över att undermålstorsk, s.k. minktorsk, inte landas måste skärpas avsevärt och överträdelser beivras. Den pågående misshushållningen med en begränsad resurs måste upphöra.
Särskilt svårt har det kustnära småskaliga fisket efter torsk drabbats under senare år. En övergång till annan fiskeinriktning är inte realistisk. Det saknas för närvarande både tillräckligt biologiskt underlag (gös, sik, ål, öring och lax) och pengar till investering i nya redskap.
För att överbrygga de närmaste svåra åren bör särskilda ytterligare ekonomiska och andra åtgärder vidtas för att stödja fiskeföretagen vid stillaliggande på grund av bristande torsktillgång.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att effektiva insatser bör göras till skydd för uppväxande torsk i Östersjön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att verksamma åtgärder bör vidtas till stöd för yrkesfisket på ost- och sydkusten.
Stockholm den 24 januari 1994 Hans Göran Franck (s) Thage G Peterson (s) Anita Johansson (s) Eva Johansson (s)