Fisket i Norrbotten är trots sin begränsade omfattning av
stor betydelse för länet. Yrkesfiskarnas antal har tyvärr
blivit allt färre på senare år, bl.a. på grund av problem med
lönsamheten.
Det är viktigt att ge fiskarkåren goda förutsättningar för
att upprätthålla ett aktivt kust- och skärgårdsliv. För tillsyn
och övervakning, såväl i fred som krig, fordras bofast
befolkning med kännedom och kunskaper om skärgård och
hav. Fiskarkåren bör därför inte ytterligare reduceras.
Genom internationella avtal och överenskommelser
måste vår vattenmiljö skyddas och uttagen av hotade
bestånd begränsas. Sverige kan dock inte ensamt svara för
miljö- och beståndsvård och Norrbottens yrkesfiskare bör
inte drabbas av hårdare fiskeregleringar än andra svenska
fiskare.
Fiskeriverkets beslut angående fredningstider för lax och
öring för 1993 som skärpts för 1994 drabbar hårt
yrkesfiskarna efter Norrbottenskusten. Med nuvarande
förbudstider kommer dessa ej att kunna fortsätta sin
verksamhet. I regeringens proposition 1992/93:184 om vissa
fiskefrågor, som riksdagen beslutade våren 1993, framgår
att för att tillfälligt minska fångsterna skall statligt stöd
kunna erhållas. Detta har av fiskeriverket inte ansetts gälla
kustfisket i Norrbotten, trots fiskeförbud.
Laxtillgången har ökad avsevärt de senaste åren och
fångsterna i exempelvis Kalix älv har därmed ökat. Att det
ringa antalet yrkesfiskare i Norrbotten skulle utgöra någon
risk för det totala laxbeståndet måste anses ytterligt
begränsat. Fiskeförbudet från den 1 maj till den 20 juni
borde i sin helhet avvecklas eller åtminstone gälla endast
maj månad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att se över
fredningstiderna för lax och öring vid Norrbottenskusten.