Ett hårt laxfiske i södra Östersjön har givit som resultat
en överfiskning under de senaste 30 åren. De senaste åren
har detta förlopp accentuerats. Många förslag har väckts för
att komma tillrätta med problemet och ge en reglering av
fisket.
I Västerbotten har en lång rad åtgärder vidtagits under
80-talet för att bygga upp laxstammarna. De vidtagna
åtgärderna har i huvudsak bekostats av regionala medel.
Exempel på fiskevårdsåtgärder är uppfödning av avelsfisk,
utsättning av lax, fisktrappor och biotopförbättrande
åtgärder.
De senaste åren har laxyngel i allt större utsträckning
dött i sjukdomen M 74, som orsaktas av förhöjda halter av
klorerade kolväten i laxens fettrika vävnader. Dessa
klorväten anrikas i samband med födointaget under
havsvistelsen och överförs till avkomman med dödlig
utgång som följd. Under senare tid har även vuxen lax visat
akuta förgiftningssymptom. Avkomman från lax med
sådana symptom har drabbats av nästan total dödlighet i M
74. Även om dödligheten syns tydligast i laxodlingar är
effekten betydligt allvarligare i älvar med naturligt
laxbestånd. Det finns undersökningar som visar att
avgången är likartad för den naturligt lekande laxen och här
finns det inga möjligheter att öka reproduktionen då det är
antalet lekande laxar som avgör hur stor föryngringen blir.
I odlingarna har man hittills kunnat kompensera bortfallet
genom att utnyttja den överkapacitet som där finns. Men
med en dödlighet på upp mot 90 procent möter det numera
på stora problem.
Det är en mycket akut situation för den naturligt
producerade laxen i bland annat Vindelälven, Lögdeå älv
och andra älvar i norra regionen. Denna lax riskerar nu att
försvinna inom några få år. Det stora överutnyttjandet har
reducerat de naturreproducerade laxstammarna till knappt
20 procent av den ursprungliga omfattningen. Till detta
kommer en dödlighet i M 74 på 80--95 procent av
avkomman. Detta betyder att reproduktionen uteblir. Idag
återstår två årgångar av ännu ej utvandringsfärdiga
laxungar i älvarna. Naturlaxens fortsatta existens vilar på
denna population. Den är till sin omfattning dessutom
minimerad till endast 20 procent av den normala
omfattningen.
För att rädda naturlaxen krävs åtgärder. Allt havsfiske
av naturlax måste starkt begränsas under 3--4 år. Övrigt
fiske på naturlax måste begränsas under motsvarande tid.
Genbanker för de naturproducerade laxstammarna måste
upprättas med omedelbar verkan. Detta är helt nödvändigt
för att säkra de genetiskt skilda egenskaperna hos de olika
populationerna vid en utslagning av den naturliga
reproduktionen. Det krävs forskning för att utreda
orsakerna till M 74 så att verksamma åtgärder kan vidtas
snarast möjligt. Detta är dessutom ett internationellt
problem som måste lösas med internationella
överenskommelser. De höga halterna av klorerade
klorväten som uppmätts i de smittade laxarna beror på den
miljöförstöring som drabbat Östersjön. Östersjöns
försurning som har många orsaker utgör det största hotet
mot vår naturlax. Till de forskningsuppgifter som kan lösa
gåtan med M 74 måste alla resurser sättas till för att lösa
miljöproblemen i vårt innanhav Östersjön. Vidtas inte
dessa åtgärder är de naturproducerade laxstammarna
utslagna inom två laxgenerationer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd för de naturreproducerade
laxstammarna i Norrlandsälvarna.
Stockholm den 24 januari 1994
Karin Israelsson (c)
Hans Dau (m)
Ulla Orring (fp)
Stefan Attefall (kds)