Ett hårt laxfiske i södra Östersjön har givit som resultat en överfiskning under de senaste 30 åren. De senaste åren har detta förlopp accentuerats. Många förslag har väckts för att komma tillrätta med problemet och ge en reglering av fisket.
I Västerbotten har en lång rad åtgärder vidtagits under 80-talet för att bygga upp laxstammarna. De vidtagna åtgärderna har i huvudsak bekostats av regionala medel. Exempel på fiskevårdsåtgärder är uppfödning av avelsfisk, utsättning av lax, fisktrappor och biotopförbättrande åtgärder.
De senaste åren har laxyngel i allt större utsträckning dött i sjukdomen M 74, som orsaktas av förhöjda halter av klorerade kolväten i laxens fettrika vävnader. Dessa klorväten anrikas i samband med födointaget under havsvistelsen och överförs till avkomman med dödlig utgång som följd. Under senare tid har även vuxen lax visat akuta förgiftningssymptom. Avkomman från lax med sådana symptom har drabbats av nästan total dödlighet i M 74. Även om dödligheten syns tydligast i laxodlingar är effekten betydligt allvarligare i älvar med naturligt laxbestånd. Det finns undersökningar som visar att avgången är likartad för den naturligt lekande laxen och här finns det inga möjligheter att öka reproduktionen då det är antalet lekande laxar som avgör hur stor föryngringen blir. I odlingarna har man hittills kunnat kompensera bortfallet genom att utnyttja den överkapacitet som där finns. Men med en dödlighet på upp mot 90 procent möter det numera på stora problem.
Det är en mycket akut situation för den naturligt producerade laxen i bland annat Vindelälven, Lögdeå älv och andra älvar i norra regionen. Denna lax riskerar nu att försvinna inom några få år. Det stora överutnyttjandet har reducerat de naturreproducerade laxstammarna till knappt 20 procent av den ursprungliga omfattningen. Till detta kommer en dödlighet i M 74 på 80--95 procent av avkomman. Detta betyder att reproduktionen uteblir. Idag återstår två årgångar av ännu ej utvandringsfärdiga laxungar i älvarna. Naturlaxens fortsatta existens vilar på denna population. Den är till sin omfattning dessutom minimerad till endast 20 procent av den normala omfattningen.
För att rädda naturlaxen krävs åtgärder. Allt havsfiske av naturlax måste starkt begränsas under 3--4 år. Övrigt fiske på naturlax måste begränsas under motsvarande tid. Genbanker för de naturproducerade laxstammarna måste upprättas med omedelbar verkan. Detta är helt nödvändigt för att säkra de genetiskt skilda egenskaperna hos de olika populationerna vid en utslagning av den naturliga reproduktionen. Det krävs forskning för att utreda orsakerna till M 74 så att verksamma åtgärder kan vidtas snarast möjligt. Detta är dessutom ett internationellt problem som måste lösas med internationella överenskommelser. De höga halterna av klorerade klorväten som uppmätts i de smittade laxarna beror på den miljöförstöring som drabbat Östersjön. Östersjöns försurning som har många orsaker utgör det största hotet mot vår naturlax. Till de forskningsuppgifter som kan lösa gåtan med M 74 måste alla resurser sättas till för att lösa miljöproblemen i vårt innanhav Östersjön. Vidtas inte dessa åtgärder är de naturproducerade laxstammarna utslagna inom två laxgenerationer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för de naturreproducerade laxstammarna i Norrlandsälvarna.
Stockholm den 24 januari 1994 Karin Israelsson (c) Hans Dau (m) Ulla Orring (fp) Stefan Attefall (kds)