Nuvarande och kommande problem vid
Norrlandskusten har kommit i skymundan i mängden av
andra nationella och internationella problem som vi upplevt
under de senaste åren.
För Norrlands fiskenäring är utan tvekan problemen de
mest omfattande som upplevts sedan 1950-talet. Problemen
har dessutom förvärrats hela tiden från 1980-talets slut och
nu är det fråga om hela näringens framtid. Det är flera
orsaker som medverkar till denna situation och först kan
nämnas torskutfiskningen i Bottenhavet i slutet av 80-talet.
Detta har nu upprepats i Östersjön. Kombinerat med
mycket liten föryngring av beståndet under många år kan
det dröja många år innan fisket återigen kan bli lönsamt.
Till detta kommer att även laxfisket drabbats hårt på grund
av laxdöden. Återstår strömmingsfisket, vilket inte har
samma lönsamhet på grund av extremt låga priser och stora
överskottsproblem.
Sälstammens ökning och de problem som därmed följer
för kustfiskare vid Norrlandskusten ökar de praktiska och
ekonomiska påfrestningarna ytterligare och är kanske
t.o.m. en ödesfråga för det kustnära fisket i Bottenhavet.
Norrlands fiskare har på grund av klimatet en klar
nackdel gentemot fiskare från andra kustavsnitt eftersom
vintrarna kan vara 5--6 månader långa. Besättningarna får
därmed en mycket lång bortovaro från hemmet samt många
och långa hemresor med stora resekostnader. Eftersom
varken klimatet eller långa avstånd kan förändras bör
samhället istället stödja Norrlandsfisket lokalt och därmed
främst de mindre ''ortbundna'' fiskebåtarnas möjligheter att
bedriva framgångsrik fiskenäring även i framtiden.
För Norrlandsfiskets framtid behövs olika åtgärder.
Fiskare och staten kan inte som hittills förvänta sig att
fångstresurserna räcker till både för ett småskaligt garnfiske
och ett storskaligt trålfiske. Om det småskaliga fisket skall
kunna utvecklas även i Bottenhavet måste även resursen
skyddas och byggas upp för detta genom att uthålligheten
tryggas. Detta kan då ske genom att det storskaliga och för
beståndet förödande trålfisket omfattas av restriktioner och
att båtarna rustas tekniskt på ett sådant sätt att småfisk inte
fiskas bort eller skadas som hittills.
Fisket i Bottenhavet är en gemensam angelägenhet för
Sverige och Finland. Därför behövs ett djupgående
samarbete om fiskets framtid i Bottenhavet. Det är av stor
betydelse att frågan tas upp mellan regeringarna i berörda
länder, speciellt på grund av EES-avtalet och ett eventuellt
EU-medlemskap är det viktigt att samma bestämmelser för
fiske råder i båda länderna.
Nästa strategi gäller de framtida förhandlingarna
angående ett eventuellt medlemskap i EU. Norrlandsfisket
har på grund av sitt läge med långa avstånd till marknaden
problem som inte finns i nuvarande EU. Det är viktigt att
detta uppmärksammas. Eventuella framtida
regionalpolitiska stödåtgärder från EU förutsätter även
nationella satsningar inom regionalpolitiken, men även ett
nära samarbete med Finland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionalpolitik och EU för
yrkesfisket i Bottenhavet samt att frågan även tas upp i ett
nordiskt sammanhang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sälstammens utbredning och
hanteringen av skadestånd bör utredas.
Stockholm den 20 januari 1994
Sinikka Bohlin (s)
Karl Hagström (s)