Under 30 år har laxstammarna i Norrlandsälvarna varit
utsatta för en kraftig överfiskning, framför allt genom ett
hårt havsfiske i södra Östersjön. Överfiskningen har
accentuerats under senare delen av 80-talet, och
myndigheter, fiskeorganisationer och politiker har i många
sammanhang fört fram krav på en effektiv reglering av
fisket.
I Västerbotten har det under i stort sett hela 80-talet
genomförts en rad åtgärder för att bygga upp laxstammarna
igen. Det har dels varit fråga om olika begränsningar av
fisket vid kusterna och i älvarna och dels direkta
fiskevårdsåtgärder som avelsfisken, utsättningar av lax,
biotopförbättrande åtgärder, fisktrappor m m. Åtgärderna
har i huvudsak bekostats med regionala medel.
Under de senaste tre åren har dessvärre laxbestånden
drabbats mycket hårt av dödlighet i sjukdomen M 74. Det
är en miljörelaterad åkomma som upptäcktes 1974 och som
tidigare drabbat laxen i begränsad omfattning. 1993 uppgick
dödligheten i Norrlandsälvarna till mellan 80 och 96 %.
M 74 relateras till förhöjda halter av klorerade kolväten
i laxens fettrika vävnader. Dessa anrikas i samband med
födointaget under havsvistelsen och överförs till avkomman
med dödlig utgång som följd. Under senare tid har även
vuxen lax visat akuta förgiftningssymtom. Avkomman från
lax med sådana symtom har drabbats av näst intill total
dödlighet i M 74. Även om dödligheten syns tydligast i
laxodlingar är effekten betydligt allvarligare i älvar med
naturliga laxbestånd. Undersökningar visar att avgången är
likartad för den naturligt lekande laxen och här finns det
inga möjligheter att öka reproduktionen, eftersom det är
antalet lekande laxar som avgör hur stor föryngringen blir.
I odlingarna har man hittills kunnat kompensera bortfallet
genom att utnyttja den överkapacitet som finns. Men även
detta stöter på problem när dödligheten överskrider 90 %.
För de naturligt producerade laxpopulationerna i
Norrlandsälvarna är situationen akut. De riskerar att helt
försvinna inom några få år. Det stora överutnyttjandet har
här reducerat de naturreproducerande laxstammarna till
knappt 20 % av den ursprungliga omfattningen. Därtill
kommer en dödlighet i M 74 på 80--95 % av avkomman,
vilket i princip tillintetgör reproduktionen. Det återstår nu
två årgångar av ännu ej utvandringsfärdiga laxungar i
älvarna, på vilka naturlaxens fortsatta existens vilar. Två
årgångar som bara uppgår till knappt 20 % av den normala
omfattningen!
De åtgärder som erfordras för att rädda naturlaxens
existens är följande:All beskattning av
naturreproducerad lax i havet måste upphöra under 3--4 år.
Även övrigt fiske på naturlax måste begränsas under
motsvarande period.Genbanker för de
naturreproducerande laxstammarna måste upprättas med
omedelbar verkan. Detta för att säkra de genetiskt skilda
egenskaperna hos de olika populationerna vid en utslagning
av den naturliga reproduktionen.Orsakerna till M 74
måste fullständigt utredas så att verksamma åtgärder kan
sättas in fortast möjligt. Eftersom problematiken är av
internationell omfattning erfordras det omfattande
forskningsresurser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att rädda de
naturreproducerande laxstammarna i Norrlandsälvarna.