med anledning av prop 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen
I propositionen föreslås bl a att användande av amalgam
avvecklas senast till år 1997. Avvecklingen av amalgam
uppges ske av miljöskäl. Det anmärkningsvärda är att
frågan om amalgamet nu handläggs inom Miljö- och
naturresursdepartementet och inte inom
Socialdepartementet där den naturligt hör hemma.
Amalgam har använts som fyllningsmaterial alltsedan
den moderna tandvårdens tillkomst. Under perioden 1955-
80 utfördes, beräknat på materialförbrukningen, världen
över uppskattningsvis tio miljoner amalgamfyllningar
dagligen. Under 80-talet har dock användningen av
amalgam minskat p g a reducerad kariesincidens och ökad
användning av andra material framför allt kompositer,
GPA-cement, legeringar och keramer. Sedan slutet av 1970-
talet har det i Sverige förts en stundtals affekterad debatt
om amalgamfyllningar som orsak till ett stort antal symtom
och sjukdomar. Ett stort antal vetenskapliga studier under
1900-talet har, med undantag av lokala reaktioner i munnen
hos ett fåtal (mindre än 1%), inte kunnat påvisa några
skadliga effekter av amalgamfyllningar. Följaktligen har
både Socialstyrelsen (1989, 1991) och Medicinska
Forskningsrådet (1992) menat att det saknas belägg för att
amalgamfyllningar skulle vara skadliga.
I dagarna har en ny och viktig studie
(Tandläkartidningen Nr 4, Mars 1994) över amalgam
publicerats. Denna studie är den första epidemiologiska
som utförts och omfattar 1 462 kvinnor som genomgått
omfattande medicinska och odontologiska undersökningar.
Individer med många amalgamfyllningar har inte enligt
denna studie fler symtom, besvär, allvarliga sjukdomar,
påverkan på organ och inte heller ökad dödlighet jämfört
med andra. Dessa resultat talar bestämt för att det inte finns
någon anledning att förbjuda amalgamanvändandet.
Mot den vetenskapligt etablerade uppfattningen står en
grupp individer, tyvärr också representerade i vår riksdag,
som är övertygade om att amalgamfyllningarna är orsak till
sjukdom och lidande. En del av dessa personer är
medlemmar i Tandvårdsskadeförbundet, som erhåller
anslag med miljonbelopp årligen från samhället (räknas
som handikapporganisation, trots avsaknad av handikapp
enligt vetenskapliga kriterier!). Detta förbund har genom
skicklig propaganda lyckats påverka den allmänna
opinionen och politikerna så mycket att det nu föreligger en
proposition om ett amalgamförbud. Lämpligheten av ett
amalgamförbud måste givetvis starkt ifrågasättas. De
ersättningsmaterial som finns är dokumenterat sämre med
klart bevisade negativa effekter. Ett amalgamstopp medför
vidare direkta kostnadsökningar som Socialstyrelsen har
beräknat till mellan 1,0 och 1,3 miljarder årligen. För att
klara en avveckling behövs ytterligare 700 heltidsarbetande
tandläkare. Långtidskostnaderna ökar även markant och
kan bli upp till fyra gånger så höga för att hålla en tand lagad
med komposit i stället för amalgam beroende på
kompositernas kortare funktionstid. Det finns speciella
situationer (t ex sekundärkaries hos patienter med stora
amalgamfyllningar) där amalgam är det absolut bästa
terapivalet.
Läkare och tandläkare är tvungna att arbeta ''enligt
vetenskap och beprövad erfarenhet''. Detta tycks nu inte
gälla politiker utan de anser sig kunna sätta sig över all
kunskap vilket man även gjort tidigare. Det dröjde t ex
många år innan riksdagen införde hjärndödsbegreppet och
Sverige var ett av de sista utvecklade länder där
hjärttransplantationer kunde genomföras. Genom sitt
ovetenskapliga agerande dömde man hundratals människor
till en säker död och först 1984 fick hjärttransplantationer
börja utföras i Sverige. Vi hade kompetensen 15 år tidigare
men förhindrades av okunniga politiker. Sverige kommer
sannolikt att utmärka sig negativt ännu en gång och bli det
första landet som inför ett amalgamförbud. ''Jag är
verkligen både glad och stolt över att sitta i en regering som
lägger fram det här förslaget,'' säger biträdande
miljöminister Görel Thurdin. ''Genom vårt beslut kommer
vi kunna sätta tryck på andra länder att införa
amalgamstopp.'' Behöver det tilläggas att Görel Thurdin är
centerpartist.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår den del av proposition 1993/94:163
som handlar om amalgam.
Stockholm den 17 mars 1994
Leif Bergdahl (nyd)
Lars Andersson (nyd)