I propositionen föreslås bl a att användande av amalgam avvecklas senast till år 1997. Avvecklingen av amalgam uppges ske av miljöskäl. Det anmärkningsvärda är att frågan om amalgamet nu handläggs inom Miljö- och naturresursdepartementet och inte inom Socialdepartementet där den naturligt hör hemma.
Amalgam har använts som fyllningsmaterial alltsedan den moderna tandvårdens tillkomst. Under perioden 1955- 80 utfördes, beräknat på materialförbrukningen, världen över uppskattningsvis tio miljoner amalgamfyllningar dagligen. Under 80-talet har dock användningen av amalgam minskat p g a reducerad kariesincidens och ökad användning av andra material framför allt kompositer, GPA-cement, legeringar och keramer. Sedan slutet av 1970- talet har det i Sverige förts en stundtals affekterad debatt om amalgamfyllningar som orsak till ett stort antal symtom och sjukdomar. Ett stort antal vetenskapliga studier under 1900-talet har, med undantag av lokala reaktioner i munnen hos ett fåtal (mindre än 1%), inte kunnat påvisa några skadliga effekter av amalgamfyllningar. Följaktligen har både Socialstyrelsen (1989, 1991) och Medicinska Forskningsrådet (1992) menat att det saknas belägg för att amalgamfyllningar skulle vara skadliga.
I dagarna har en ny och viktig studie (Tandläkartidningen Nr 4, Mars 1994) över amalgam publicerats. Denna studie är den första epidemiologiska som utförts och omfattar 1 462 kvinnor som genomgått omfattande medicinska och odontologiska undersökningar. Individer med många amalgamfyllningar har inte enligt denna studie fler symtom, besvär, allvarliga sjukdomar, påverkan på organ och inte heller ökad dödlighet jämfört med andra. Dessa resultat talar bestämt för att det inte finns någon anledning att förbjuda amalgamanvändandet.
Mot den vetenskapligt etablerade uppfattningen står en grupp individer, tyvärr också representerade i vår riksdag, som är övertygade om att amalgamfyllningarna är orsak till sjukdom och lidande. En del av dessa personer är medlemmar i Tandvårdsskadeförbundet, som erhåller anslag med miljonbelopp årligen från samhället (räknas som handikapporganisation, trots avsaknad av handikapp enligt vetenskapliga kriterier!). Detta förbund har genom skicklig propaganda lyckats påverka den allmänna opinionen och politikerna så mycket att det nu föreligger en proposition om ett amalgamförbud. Lämpligheten av ett amalgamförbud måste givetvis starkt ifrågasättas. De ersättningsmaterial som finns är dokumenterat sämre med klart bevisade negativa effekter. Ett amalgamstopp medför vidare direkta kostnadsökningar som Socialstyrelsen har beräknat till mellan 1,0 och 1,3 miljarder årligen. För att klara en avveckling behövs ytterligare 700 heltidsarbetande tandläkare. Långtidskostnaderna ökar även markant och kan bli upp till fyra gånger så höga för att hålla en tand lagad med komposit i stället för amalgam beroende på kompositernas kortare funktionstid. Det finns speciella situationer (t ex sekundärkaries hos patienter med stora amalgamfyllningar) där amalgam är det absolut bästa terapivalet.
Läkare och tandläkare är tvungna att arbeta ''enligt vetenskap och beprövad erfarenhet''. Detta tycks nu inte gälla politiker utan de anser sig kunna sätta sig över all kunskap vilket man även gjort tidigare. Det dröjde t ex många år innan riksdagen införde hjärndödsbegreppet och Sverige var ett av de sista utvecklade länder där hjärttransplantationer kunde genomföras. Genom sitt ovetenskapliga agerande dömde man hundratals människor till en säker död och först 1984 fick hjärttransplantationer börja utföras i Sverige. Vi hade kompetensen 15 år tidigare men förhindrades av okunniga politiker. Sverige kommer sannolikt att utmärka sig negativt ännu en gång och bli det första landet som inför ett amalgamförbud. ''Jag är verkligen både glad och stolt över att sitta i en regering som lägger fram det här förslaget,'' säger biträdande miljöminister Görel Thurdin. ''Genom vårt beslut kommer vi kunna sätta tryck på andra länder att införa amalgamstopp.'' Behöver det tilläggas att Görel Thurdin är centerpartist.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår den del av proposition 1993/94:163 som handlar om amalgam.
Stockholm den 17 mars 1994 Leif Bergdahl (nyd) Lars Andersson (nyd)