Propositionen föreslår vissa förändringar av fiskeripolitiken i syfte att anpassa fisket till den långsiktiga tillgången på fisk. Förändringarna föranleds också av EES- avtalet och ett framtida medlemskap i EU. Den av Jordbruksdepartementet särskilt tillkallade utredaren har utrett fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter och har avlämnat sitt slutbetänkande (Svenskt Fiske, slutbetänkande av utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter, SOU 1993:103).
Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
I propositionen föreslås ändring av fiskelagen (1993:787) som gör det möjligt för regeringen att besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras på fiskets område vad gäller fiskemetoder och utsättning av fiskarter.
Det är här viktigt att det i lagtexten, på samma sätt som föreskrivits i utredningen, klargörs att miljökonsekvensbeskrivning skall krävas för varje verksamhet av större eller mer principiell betydelse inom fiskets område som riskerar att påverka miljön negativt. Det kan t.ex. gälla nya fiskemetoder och utsättning av fiskarter utanför deras naturliga utbredningsområde. I annat fall riskeras att regler om miljökonsekvensbeskrivning tekniskt försvårar utsättning av traditionella arter.
I fråga om finansiering av miljökonsekvensbeskrivningar för fisket vill socialdemokraterna understryka vikten av att dessa bekostas av tillsynsmyndigheten, så att ej små enskilda aktörer tvingas bekosta omfattande utredningar.
Begränsning av fiskeansträngningen
Fram till och med den 31 december 1993 tillämpades ett system med särskilda fartygslicenser för yrkesfiske. Den nya fiskelagen ställer ej krav på sådana licenser. Regeringen föreslår i propositionen att Fiskeriverket skall bemyndigas i fiskelagen att besluta om krav på särskilt tillstånd för att få använda ett fartyg för yrkesmässigt fiske. Inom EG har för övrigt nyligen inrättats ett gemensamt system med fartygslicenser.
Vid utformningen av de nya reglerna är det dock nödvändigt att tillse att fartygslicensen ej knyts till vissa fiskslag eller redskap. Om sådana regler infördes, skulle det innebära att den flexibilitet som i dag är en av förutsättningarna för det svenska yrkesfiskets fortlevnad togs bort. Det är också viktigt att understryka, att de tidigare uttalade intentionerna om att Fiskeriverket individuellt måste pröva nytillkomna licensansökningar fullföljes.
Vissa skattefrågor
Regeringen anger i propositionen att man tänker ta ställning till frågan om beskattning av bensin som används inom yrkesfisket när Energiskatteutredningens arbete avrapporterats samt att ett särskilt yrkesfiskeavdrag undersöks.
EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EU innebär stora strukturomvandlingar för yrkesfisket. Yrkesfisket är i högsta grad en internationell näring, där fiskefartyg landar och försäljer sina fångster i flera länder. Borttagandet av gränsskyddet och prisregleringssystemet har inneburit stora svårigheter för det svenska yrkesfisket, inte minst vad beträffar sillförsäljningen.
Det viktigaste för fiskenäringen, förutom icke- diskriminerande tillgång till goda fiskevatten, är att konkurrensvillkoren jämställs med de viktigaste konkurrentländerna.
Vi delar därför regeringens uppfattning att båda dessa delar för yrkesfisket noggrant undersöks och analyseras och att regeringen skyndsamt redovisar detta för riksdagen.
Användning av återstående prisregleringsmedel
Prisregleringen för fisk inklusive prisregleringsavgiften avskaffades den 1 januari 1994 som en följd av EES-avtalet. Den 1 juli 1994 beräknas ca 42 miljoner kronor återstå av prisregleringskassan. I propositionen anger regeringen hur man önskar disponera återstående medel.
Utsättningar av fisk. De nya förutsättningarna för yrkesfisket som EES-avtalet innebär ställer under en övergångsperiod krav på särskilda åtgärder. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att utsättningarna av fisk säkerställs även under budgetåret 1994/95 i ungefär samma omfattning som innevarande budgetår. Utsättningsverksamheten ger mycket hög avkastning på insatskapitalet och det är viktigt att den kan fortsätta utan avbrott. Det bör ånyo poängteras att systemet upphör 1 juli 1995. Om inte ett system med allmän fiskevårdsavgift införs finns det för närvarande inga alternativa finansieringsmöjligheter.
Yrkesfiskets trygghetsförsäkring. I propositionen föreslås, att till yrkesfiskets trygghetsförsäkring avsätts 4 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, varefter ansvaret föreslås övergå till näringen.
Försäkringen utgör en mycket betydelsefull social trygghetsfaktor och yrkesfiskarna bör i detta sammanhang jämställas med jordbrukarna. Utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter framförde att det skulle dras vissa paralleller med vad som sker på jordbrukssidan. Denna fråga är ännu inte avgjord. Vi anser att det för budgetåret 1994/95 skall avsättas 8 miljoner kronor från prisregleringskassan till trygghetsförsäkringen enligt förslaget i utredningen (1993:103). Därefter bör näringen själv bekosta systemet.
Selektivitet i fiskeredskap. För att öka skyddet av bestånden och skapa ett på sikt mera uthålligt fiske är det nödvändigt med begränsningar av fiskeansträngningen. Exempel på sådana begränsningar är t.ex. krav på licens, planerat stillaliggande av fiskefartyg, reglering av fiskesäsongen, redskapsbegränsning och krav på redskapens utformning.
Konstruktionen med fyrkantsmaskor i trålnätet är ett sätt att skydda uppväxande fisk i mindre storlekar. Detta är en lika effektiv metod som att införa regler om obligatorisk 120 mm diagonalmaska, men betydligt billigare. Speciellt i Östersjön är situationen i torskfisket sådan att åtgärder av det nämnda slaget måste införas så snart som möjligt. Ett anslag för detta ändamål ur prisregleringskassan kommer att medföra en snabb ökning av användandet av selektiva trålar och ett påtagligt förbättrat skydd för det uppväxande torskbeståndet. Stora ansträngningar måste göras för att kunna övertyga ett flertal medlemsländer i Östersjökommissionen om nödvändigheten att framför allt införa selektiva redskap i torskfisket och att gemensamt etablera begränsningar i fiskeansträngningen. Det förslag som regeringen unilateralt infört för torskfiske i Östersjön måste etableras i hela Östersjön.
Fiskevårdsavgifter
I utredningen Svenskt fiske redovisas behovet av att införa en allmän fiskevårdsavgift. De viktigaste skälen för detta är finansieringen av:fiskevårdande åtgärder bildande av fiskevårdsområdenutsättningsverksamhet av fisk
Behovet av fiskevårdande åtgärder är stort. Av berörda organisationer är Yrkesfiskarna och Sportfiskarna positivt inställda till införandet av en fiskevårdsavgift enligt dansk förebild. En enda organisation -- Vattenägarna -- säger av principiella skäl nej till införandet av en allmän fiskevårdsavgift. Enligt Vattenägarna skall all fiskevård finansieras via kortintäkter. Denna uppfattning är man ensam om.
I remissomgången har flertalet av remissinstanserna ställt sig positiva till införandet av en allmän fiskevårdsavgift. Trots detta finner regeringen att den för närvarande inte är beredd att ändra sin inställning i frågan. Det vill säga någon allmän fiskevårdsavgift bör enligt regeringen inte införas. Dock skall ''frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering bli föremål för fortsatta överväganden. Särskilt bör därvidlag beaktas de möjligheter till finansiering av fiskevårdande åtgärder som står till buds vid ett medlemskap i EU''.
Regeringens argumentering på denna punkt är minst sagt märklig. Utsättning av fisk och övrig fiskevård ingår inte i EUs strukturpolitik. Sverige har i medlemskapsförhandlingarna begärt att EU skall finansiera utsättning av laxsmolt i samma omfattning som under det bilaterala avtalet med EU. Detta har EU accepterat under en treårsperiod. Någon annan fiskevård har inte överenskommits mellan Sverige och Unionen. Det bör understrykas att inte heller utsättning av fisk i insjöar finns med i EGs förordning 3699/93.
Ett eventuellt svenskt medlemskap kommer att innebära ett större utnyttjande av de fiskresurser som vårt land äger. Detta kommer i sin tur att innebära förhöjda krav och behov av en fungerande fiskevård. Det är ett önsketänkande att tro att pengar från EU skall finansiera fiskevården i Sverige samtidigt som våra nordiska grannländer och ett flertal av EUs medlemsländer redan i dag finansierar sina fiskevårdsinsatser med någon form av fiskevårdsavgift.
En allmän fiskevårdsavgift bör bygga på gemensamma principer för samtliga vattenområden. Jordbruksdepartementet bör få i uppdrag att utarbeta ett sådant förslag.
Förvaltning av fiskevårdsområden
Bildandet av fiskevårdsområden har väsentligt förbättrat förutsättningarna för samordningen av fiskevårdande insatser i insjöar. Emellertid har beslut i fiskevårdsområdesföreningar i vissa fall försvårat yrkesfiskets tillträde till fiskevatten. Fiskeriverket anmodas i propositionen att studera problematiken och finna lösningar som kan tillgodose yrkesfiskets intressen. Eftersom yrkesfiskarnas rättigheter till fiske redan i dag på flera håll är hotade, vill vi framhålla vikten av att denna studie inleds snarast och att rapport föreligger under våren 1994.
Naturlaxen
Vi delar regeringens målsättning att fortsätta sina ansträngningar att genom internationella avtal uppnå ett skydd för den naturreproducerande laxen. Som regeringen påpekar har Fiskeriverket redan år 1985 skärpt regleringen av älv- och havsfisket efter lax. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att dessa åtgärder påtagligt försämrat Norrlandsfiskarnas imkomstmöjligheter. Enligt Fiskeriverket finns det ett flertal positiva tecken, bl.a. ökad uppvandring i älvarna, som kunnat regleras med de begränsningar som införts under senare år. Dessa positiva signaler har emellertid brutits till följd av laxsjukdomen M- 74. Det är av stor vikt att orsaken till M-74 och vilka åtgärder som kan sättas in presenteras inom kort.
Vi vill slutligen poängtera vikten av att alla kategorier fiskande skall kunna beredas möjlighet att fiska lax i Östersjön. Yrkesfisket har självklart sin rätt att bedriva ett laxfiske.
Den stora utbyggnaden av vattenkraften och miljöförstörelsen i Östersjön har mycket hårt drabbat vissa grupper av yrkesfiskare. Särskilt drabbade är yrkesfiskare på ost- och sydkusten, som har lång tradition av laxfiske och få alternativa fiskemöjligheter i ett artfattigt hav.
Regeringens målsättning måste vara att denna kategori yrkesfiskare skall kunna fortsätta att bedriva sitt yrke. För att infria denna målsättning måste alla krafter sättas in för att bl.a. uppnå internationella överenskommelser som beaktas av samtliga avtalsslutande parter. Vidare bör forskningen intensifieras vad gäller orsakssammanhangen till uppkomsten av M-74.
Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95
D 3. Särskilda insatser för fisket
Från anslaget D 3 skall lämnas bidrag till investeringar i fiskeföretag, vid fångstbegränsning, vid stillaliggande med fiskefartyg, vid skrotning av fiskefartyg, vid skador på fiskeredskap samt till lånegarantier enligt förordning (1993:382) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. Vidare skall från samma anslag lämnas ersättning i samband med isbrytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov, täckande av förluster på grund av statlig lånegaranti och utgifter för kontroll på fiskets område.
Eftersom de långa och därmed också kostsamma fiskestoppen också skall finansieras ur samma anslag skapas en märklig konkurrenssituation mellan olika kategorier av fiskande och följden av en sådan ordning blir t.ex. att nödvändiga investeringar i fiskeflottan ej kan genomföras under samma budgetår som ett längre fiskestopp drabbar fisket. Nödvändig planering på längre sikt blir också i praktiken ogenomförbar med ett system som skapar en icke önskvärd ryckighet. Detta är särskilt beklagligt under en tidsperiod då dessa medel skulle användas för att stärka den svenska fiskeflottans konkurrenskraft.
Det är av denna orsak nödvändigt att utgiftsposterna ''fångstbegränsning'' och ''stillaliggande med fiskefartyg'' tas bort ur anslaget D 3 Särskilda insatser för fisket och finansieras över en särskild anslagspost. Denna förändring bör undersökas i samband med de åtgärder som måste genomföras med anledning av ett EU-medlemskap och den finansiering som tillämpas inom EU när det gäller exempelvis fiskestopp, planerat stillaliggande etc.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt tillstånd för att använda ett fartyg för yrkesmässigt fiske,
3. att riksdagen ur prisregleringskassan avsätter 8 000 000 kr till yrkesfiskets trygghetsförsäkring för budgetåret 1994/95,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän fiskevårdsavgift,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utgiftsposterna ''fångstbegränsning'' och ''stillaliggande med fiskefartyg'' tas bort ur anslaget D 3 och finansieras över en särskild anslagspost.
Stockholm den 17 mars 1994 Margareta Winberg (s) Inga-Britt Johansson (s) Åke Selberg (s) Inge Carlsson (s) Kaj Larsson (s) Ulla Pettersson (s) Sinikka Bohlin (s) Lena Klevenås (s) Sverre Palm (s) Berndt Ekholm (s)