Den 1 juli 1992 upphörde anslagen till skogsbilvägar
vilket i och för sig accepterades av skogsbruket eftersom
skogsvårdsavgiften samtidigt togs bort. Dock drabbades ett
antal skogsägare som mot uttryckliga löften om bidrag med
myndighetens godkännande redan utfört och bekostat
skogsbilvägar.
Skogsvårdsstyrelsernas handläggning av
bidragsärendena innebar i vissa län att man aktivt
bearbetade markägare att bygga skogsbilvägar samtidigt
som man sålde planläggnings- och projekteringstjänster
samt biträdde vid upphandling m.m.
Bidragen var självfallet av avgörande betydelse för att
vägar av den höga standard som föreskrevs skulle byggas.
Ofta godkändes och startades avsevärt fler projekt än vad
som motsvarades av under respektive år tillgängliga anslag.
Utöver de muntliga utfästelser om bidrag som
handläggare på skogsvårdsstyrelserna då lämnade fick
skogsägare även skriftliga besked som klart gav mottagaren
uppfattningen att bidrag skulle erhållas dock med en
senareläggning av utbetalningen. Mot den bakgrunden
byggdes under myndighetens medverkan skogsbilvägar till
en standard och därmed kostnad som eljest inte skulle
kommit i fråga.
Skogsägarnas uppfattning är fullständigt klar: de har på
Skogsvårdsstyrelsens förslag och med myndighetens
medverkan utfört vägprojekt som de blivit utlovade
preciserade bidrag till. Bidragens existens har varit den
avgörande förutsättningen för att de skulle starta projekten.
De har hållit nära kontakter med myndigheten och de har
inte haft någon rimlig anledning att tvivla på att bidragen
skulle utbetalas.
Det inträffade har avsevärt rubbat förtroendet för
Skogsvårdsstyrelsen. Eftersom just nu en ny skogspolitik
skall sjösättas är det viktigt att förtroendet för myndigheten
återställs.
De vägprojekt där markägarna utlovats bidrag bör
erhålla bidrag, om kostnader lagts ned eller varit bindande
kontrakterade när markägarna meddelats att bidrag inte
skulle utbetalas. Eftersom medelsbrist anförts av
myndigheten som skäl till att så ej skett yrkas att det i
budgetpropositionen angivna anslaget till skogsvägar
utökas så att det täcker de utlovade bidragen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare medel till
skogsbilvägar så att utlovade bidrag kan utbetalas.
Erforderliga medel bör omdisponeras från anslaget C 3
alternativt C 5.
Stockholm den 25 januari 1994
Kjell Ericsson (c)
Karin Starrin (c)