Skogar, skogsbevuxna gräs- och buskmarker täcker 53
miljoner kvadratkilometer eller cirka 40 procent av jordens
totala landyta. Naturskogar och modifierade skogar förser
människan med en mångfald av nyttigheter. Skogarna utgör
en integrerad del av jordens livsstödjande system. De spelar
en avgörande roll för att reglera atmosfären och klimatet.
De binder och lagrar stora mängder av kol. Skogarna
reglerar de lokala hydrologiska kretsloppen, skyddar
jordarna från alltför kraftig erosion.
Skogarna utgör ett mycket mångformigt ekosystem som
innehåller miljoner växt- och djurarter och ger ett brett
spektrum av resurser. År 1985 var värdet av världens totala
produktion av timmer, fanér, massaved och brännved mer
än 300 miljarder dollar. I låginkomstländerna utgör
brännved 19 procent av energitillförseln och i
höginkomstländerna 3 procent av energiförbrukningen.
Dessutom är skog en viktig råvara vid produktion av andra
varor även om den totala mängden och det totala värdet av
skogsprodukter är svårt att uppskatta. Men skogsindustri är
en betydelsefull inkomstkälla och skapar sysselsättning,
vilket är viktigt både för samhällsekonomin och enskilda
hushåll. Ett uthålligt skogsbruk krävs för att kunna bevara
både skogen och den biologiska mångfalden.
När det gäller att skapa uthålliga samhällen framträder
två frågeställningar.
För det första: Mot bakgrund av den ofrånkomliga
befolkningstillväxten under de kommande årtionden: Hur
stora arealer skog måste omvandlas till jordbruksmark och
annan markanvändning för att tillgodose människors
grundläggande behov?
För det andra: Hur skall de återstående skogarna
förvaltas? Säkert är ändå att behovet av nyplanterad skog
för mänsklig överlevnad är nödvändigt.
En viss omvandling av skogar är ofrånkomlig för att
skapa utrymme och föda för kanske ytterligare 4 miljarder
människor under de kommande 50 åren. Men omfattande
skogsområden krävs samtidigt för människors liv och hälsa
och måste därför skyddas. Om dessa områden bevaras och
utnyttjas på ett uthålligt sätt kan de tillfredsställa de många
och ofta konkurrerande krav som människan ställer på
dem.
Det är viktigt att Sverige även i framtiden är en drivande
kraft internationellt vad gäller att presentera förslag för
långsiktigt hållbar skötsel av världens skogar genom att
aktivt delta i FN:s nybildade kommission för hållbar
utveckling.
Skogen -- det gröna guldet
Den svenska skogen är unik i många avseenden. Redan
när seklet var ungt tog staten ansvar för ett aktivt
skogsbruk. Under 1700- och 1800-talen skövlades skogen i
Sverige utan krav på återväxt. Vid seklets början var den
svenska skogen i ett bedrövligt tillstånd, men redan då var
riksdagen framsynt nog att reglera denna viktiga
naturresurs. Resultatet har blivit att vi i dag har mer skog
än någonsin, vilket är en nationell tillgång. Genom politiska
beslut har Sverige varit ett föregångsland när det gäller bruk
och vård av våra skogar.
Ur miljömässig synpunkt har detta en mycket stor
betydelse. Genom bevarandet av det norra barrskogsbältet
har luftföroreningarna kunnat filtreras. Den rikliga svenska
skogen utgör ett avgörande skydd för Nordeuropas miljö.
Skogen i Sverige utgör också basen för vår välfärd. Den
är basen för vår mest nettoinkomstbringande näring och det
är en överlevnadsfråga för den svenska välfärden att
utveckla denna näring.
Den höga kunskapsnivån vi besitter måste få möjligheter
att utvecklas så att Sverige även i fortsättningen skall vara
det land som kan bedriva ett aktivt skogsbruk med en god
miljö. Därför måste samhället fortsätta att satsa och ställa
krav på forskning och utveckling på de produkter som
utvinns från en förnybar råvara i ett naturligt kretslopp --
nämligen skogen.
De marknader som baseras på skogen måste även
framgent vara en bas för svensk näringsutveckling. Skogen,
jämte energin, är avgörande tillgångar för vårt land. Skogen
tillväxer årligen cirka 100 miljoner kubikmeter, varav ca 65
miljoner avverkas. Merparten används till massa och
pappersproduktion. Ökad konkurrens och ökad
användning av returfiber gör att den marknaden sannolikt
på sikt är vikande. I en offensiv näringspolitik som
integreras med kravet på en god miljö, måste ambitionen
att använda skogen på ett mångsidigare och regionalt
utvecklande sätt vara en primär strategi.
Vi vill här peka på fem utvecklingsområden för den
förnyelsebara skogsråvaran:Massa och papper, med de
renaste processerna i branschenKvalitetsvirke med hög
förädlingsgradSkogsråvara för uppvärmning och
elproduktionIndustrikemikalieproduktion ur trävaran,
med möjlighet till att ersätta oljebaserad plast med plast
från svensk skogMotorbränslen ur skogsråvara för
framtidens fordon
Marknaden kommer inte av sig själv att leda den här
utvecklingen. För att styra och snabba upp processen vill vi
socialdemokrater starta ett samlat utvecklingsprogram för
skogen. Programmet bör inriktas på att snabbt föreslå de
åtgärder och styrinstrument som behövs för att bereda
användningen av ''det gröna guldet''.
Regionalpolitik
Skogsbruket i glesbygden och speciellt i Norrlands
inland har under de senaste åren drabbats av stora problem
med avsättning av virket. På grund av att industrin är på väg
att införa ett avståndsrelaterat pris på råvaran missgynnas
de med långa transportavstånd, vilket gör situationen
kritisk för inlandet.
Skogen är glesbygdens största naturresurs. De areella
näringarna utgör på många håll basen för näringsliv och
service på landsbygden. Utan de areella näringarna skulle
underlaget för service ofta vara för svagt. Vissa bygder
skulle över huvud taget inte vara intressanta för bosättning.
Det är mot denna bakgrund viktigt att politiken för
skogsbruket har ett inbyggt regionalpolitiskt
ansvarstagande. Utvecklingen inom skogsbruket är därför
av avgörande betydelse eftersom
arbetsmarknadssituationen även annars är mycket
besvärande.
Hur skogsvaran kommer att användas i framtiden i dessa
regioner är av avgörande betydelse. Därför föreslår vi att
en snabbutredning snarast tillsätts för att lägga fram ett
långsiktigt program för ett uthålligt och miljöanpassat
skogsbruk i inlandet.
Skall skogsbruket medverka till uppfyllandet av
målsättningen om regional balans måste det bedrivas ett
skogsbruk över hela landet. I dag har t.ex.
beståndsanläggningar minskat 1989--91 och 1992 för
Norrbottens län med 25 % och för Västerbottens län med
35 %, medan motsvarande minskning för riket är 19 %.
Röjningsarealen har minskat särskilt kraftigt i norra Sverige
eller med ca 50 % i Norrbottens och i Västerbottens län
mellan 1991 och 1992. Detta har konsekvenser både på
skogsvården och för sysselsättning. I väntan på utredning är
kortsiktiga stödåtgärder nödvändiga för skogsvårdsinsatser
i privata skogsbruket inom det skogliga stödområdet. Vi
föreslår att 30 miljoner kronor för budgetåret 1994/95
används av arbetsmarknadspolitiska medel till detta
ändamål.
Bioenergi
Den stora uppgiften för det kommande decenniet är att
ställa om energisystemet och samtidigt stimulera till fortsatt
minskning av fossila bränslen. Effektivare
energianvändning och ökad investering i förnyelsebar
energi är då nödvändigt.
Sverige som nation måste förbereda framtiden genom
att utveckla nya förädlingskedjor med skogen som
råvarubas. Det kräver ett brett statligt program med
betydande insatser av forskning, utveckling och utbildning
som bas och direkt industristöd som riktat och tidsbegränsat
komplement.
Det är inte givet att ökat ekonomiskt utbyte genom
förädling och mer kunskapsinnehåll i industriprodukterna
medför att den använda råvaruvolymen ökar. För att
utnyttja skogsråvaran fullt ut och på så sätt hålla uppe
skogens värde som ekonomisk bas för våra skogsbygder
krävs därför nya avsättningsområden och nya typer av
förädlande industrier. Skogsbränsle är en viktig del av vår
bioenergibas.
Utnyttjandet av skogen som energikälla är under
utveckling. Fortsatt stöd bör ges till investeringar i
anläggningar i anslutning till tätorter som kan producera
både el och värme. Även den småskaliga användningen
behöver utvecklas för uppvärmning av småhus, lokaler
m.m. Här behövs både teknisk utveckling för att möjliggöra
miljövänlig, bränsleeffektiv eldning och organisatorisk
utveckling för att skapa bränsleförsörjning för lokala
marknader. Okonventionella lösningar med samverkan
mellan fastighetsägare, kommuner och lokala skogsägare
och/eller jordbrukare som entreprenörer bör prövas.
Möjligheterna att ordna in hanteringen i ett bredare lokalt
kretsloppstänkande bör prövas. Dessa frågor bör göras till
föremål för en särskild utredning i samverkan med berörda
parter.
Kretslopp
Återvinning av papper och förpackningar
Återvinning av papper har många uppenbara fördelar.
Det minskar hushållens avfall med en tredjedel och behovet
av energi och träråvara i tillverkningen av främst
tidningspapper. Men fördelarna av återvinning överväger
bara upp till en viss nivå.
Precis som trä är papper ett energirikt biobränsle som
kan ersätta fossila bränslen. Grundprincipen är dock att
använt papper skall samlas in och återanvändas i
tillverkningen av nytt papper. Men om kraven att samla in
returpapper drivs för långt gör man miljön en otjänst. Det
kan leda till långa transporter med stor energiförbrukning
och höga utsläpp av avgaser som följd. Återvinningen måste
vara såväl miljömässigt motiverad som ekonomiskt rimlig.
Om kostnaderna blir orimligt höga kan hela systemet falla.
Problemet är att kostnaderna för pappersinsamling
stiger ju högre insamlingsnivån blir. Ökningen är särskilt
påtaglig i glesbefolkade länder som Sverige eftersom
transporterna blir långa och kostsamma.
Frågan om pappersåtervinning är alltså mer komplicerad
än debatten visar. Det gäller att finna en balanserad
kombination mellan återanvändning och förbränning av
papper. Att bara återanvända så mycket som möjligt är inte
den bästa lösningen för att klara våra miljöproblem.
Rio-konferensen 1992 tog upp frågan hur världen skall
inriktas mot en hållbar utveckling, som kombinerar
resursskapande produktion med avvärjande av globala
miljöhot. Jordens viktigaste framtidsfråga är hur växande
behov av råvaror och energi skall tillgodoses inom ramen
för förnybara system. Skogsbruk och skogsindustriell
verksamhet kommer mot den bakgrunden att spela en
avsevärt större roll i framtidens samhällen än vi i dag kan
föreställa oss.
De stora långsiktiga problemem är exploatering av icke
förnybara råvaror, användning av fossila bränslen och
klimatfrågan. Därför är det viktigt att en djupare
miljöanalys görs vad gäller återvinning av papper och
förpackningar. Detta bör enligt vår mening bli en uppgift för
kretsloppsdelegationen.
Askåterföring till skogen
Aska från trädbränsleeldning läggs i dag på tipp. Om
askan återförs till skogen sluts kretsloppet, vilket har två
viktiga fördelar. De förluster av för skogen viktiga
mineralnäringsämnen som uppstår vid uttag av biomassa
elimineras eller reduceras åtminstone väsentligt. Därmed
reduceras också eventuella risker för långsiktigt negativa
effekter av ett ökat biomassauttag. Dessutom minskas
mängden restprodukter som behöver deponeras.
Utvecklingen, forskning och studier har nu nått stadiet
då det är både önskvärt och nödvändigt med större praktisk
försöksverksamhet med efterföljande ekonomisk och
ekologisk utvärdering.
Produktionsmål
Det skogspolitiska beslutet innebär att det har ställts upp
både ett produktions- och ett miljömål för skogsbruket och
att dessa mål har jämställts. Kort sammanfattat innebär
målen att skogen som nationell tillgång skall skötas så att
den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den
biologiska mångfalden bevaras.
Vad gäller medlen innebär det skogspolitiska beslutet tre
principiella förändringar för skogsägarna. För det första en
ökad frihet att agera inom angivna ramar. För det andra ett
ökat ansvar att utan ekonomiskt stöd uppnå de
skogspolitiska målen. För det tredje ett ökat behov av
kunskaper.
Många skogsägare sköter sina skogar väl. Genom att den
nya skogsvårdslagen fått karaktären av en minimilag
möjliggör denna nu en mera flexibel skötsel av
fastigheterna. Det finns några förhållanden i
skogsvårdslagen som vid en alltför frekvent tillämpning kan
leda till en oönskad utveckling. Det vill säga att man i större
eller mindre omfattning inte klarar vare sig produktions-
eller miljömålet.
I föreskrifterna till 6 § i SVL anges bl.a. kravet på
trädslag. Tidigare gällde att ny skog skulle inriktas på
produktion av barrvirke och det angavs även lägsta antalet
huvudplantor av barrträd i barrträdsföryngringar. I
nuvarande lag står endast att sådana trädslag skall
användas, som med hänsyn till växtplatsens förutsättningar
kan ge en tillfredsställande virkesproduktion. Så kan t.ex.
björk godkännas och det är bra om syftet är att producera
björk med bra kvalitet. Begreppet trädslag som kan ge
tillfredsställande virkesproduktion är något diffust och kan
resultera i en alltför låg ambitionsnivå.
I föreskrifter till 10 § i SVL anges den lägsta tillåtna
åldern för föryngringsavverkning. Denna lägsta ålder har i
den nya lagen sänkts med 20--25 %, t.ex. i W- och X-län
sänks åldern med 20 % till 35 %. Skog i denna ålder växer
normalt väldigt bra såväl biologiskt som värdemässigt.
Avbryts produktionen vid den lägsta åldern kan man inte
säga att produktionsmålet uppfylls. Det är även tveksamt
om miljömålet uppfylls eftersom detta missgynnas generellt
av korta omloppstider. Det blir svårt att bevara äldre
individer och föryngringsavverkningarna kommer med
tätare intervaller med de nackdelar det medför.
I tillämpningsföreskrifter till 11 § föreskrivs visst
ransoneringskrav för fastigheter större än 100 ha produktiv
skogsmark. För mindre fastigheter blir det i fortsättningen
möjligt att avverka all skog äldre än den som anges i 10 §.
Som exempel kan nämnas att skogägare redan tagit kontakt
med olika Skogsvårdsstyrelser och begärt stämpling ned till
lägsta tillåtna åldern.
Om man till detta tillägger att beståndsanläggningar och
röjningar radikalt har minskat 1989--91 och 1992 är det
synnerligen viktigt att den nya lagen noggrant följs upp och
att regeringen senast hösten 1997 återkommer till riksdagen
med en rapport om produktionsmålet har uppnåtts.
Miljömål
Skogen bidrar till en bättre miljö både globalt och
regionalt genom växande och genom att en rad nyttiga
produkter kan baseras på förnybara råvaror. En anpassning
av skogsbruket är därför nödvändigt för att slå vakt om
biologisk mångfald. En förutsättning i framtiden för en
framgångsrik export kommer att kräva miljöanpassade
produkter, processer och skogsbruk.
Vi står inför en radikal miljöanpassning vad gäller
miljöhänsyn i vardagsbruket. Detta tror vi på lång sikt
kommer att gynna skogsbruket på alla sätt. Men mot
bakgrund av bl.a. forskningsrapporter är det uppenbart att
ambitionerna beträffande reservatsbildningar måste höjas.
Omfattningen av reservat i landet blir naturligtvis
beroende av i vilken mån skydd kan uppnås genom ett
ansvarsfullt bruk av skogsarealer utanför reservaten. Det är
också viktigt att ha en uppföljning av hur biotopskyddet
tillämpas och efterföljs samt hur hänsynen i övrigt till miljön
kommer att fungera.
Viktigt i sammanhanget är också i vilken utsträckning
det är möjligt att avsätta statligt ägd mark. I propositionen
om bolagisering av Domänverket stod tydligt att befintliga
och blivande naturreservat skulle överföras till
Naturvårdsfonden. Hittills har emellertid bara de befintliga
84 reservaten överförts till Naturvårdsfonden. Därför
förutsätter vi att staten i sin egenskap av ägare till Domän
AB kommer att ta initiativ till att mark avsätts med
lagstadgat skydd som naturreservat och som utbytesmark
före den aviserade sammanslagningen med ASSI och NCB.
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i uppdrag att
fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på
biologisk mångfald och följa upp hur
reservatsavsättningarna och de olika åtgärderna i
skogsbruket bidrar till att uppfylla miljömålet. Vi begär att
regeringen år 1997 skall återkomma till riksdagen med en
rapport angående måluppfyllelse.
Enligt vår uppfattning måste nya resurser redan nu
avsättas för att det skall vara möjligt att värna om den
biologiska mångfalden. Därför föreslår vi att 22 miljoner
utöver regeringens budgetförslag anvisas för investeringar
inom miljöområdet. Men samtidigt är det viktigt att den
långsiktiga finansieringen snarast klaras av.
Därför bör regeringen återkomma till riksdagen med ett
förslag hur den långsiktiga finansieringen av naturvården
skall finansieras. Det är naturligt att staten står för en del
av kostnaderna, men det är även viktigt att näringen själv
tar ett större ansvar för finansieringen t.ex. i form av
frivilliga stiftelser, genom en naturvårdsavgift m.m.
Sektorsansvaret måste gälla även skogsbruket.
Skogsskador
Nedfallet från luften av försurande ämnen innebär ett
alltmer ökande hot för att skador kan uppstå på
skogsekosystem. Skogsmarken har redan under lång tid fått
ta emot mera föroreningar än den kan neutralisera.
Nedfallet fortsätter och sura ämnen ackumuleras varje år i
marken.
Den nya typ av skador på gran som har börjat uppträda
i sydvästra Sverige är oroande. Under den gångna vintern
har skador i ett femtiotal bestånd i Halland rapporterats.
Skadorna, som visar sig som ett starkt kådflöde på
stammen, är vanligast i välslutna medelålders och äldre
granbestånd. I många fall leder skadorna till att träden och
hela bestånden dör. Motåtgärder är nödvändiga för att
minska riskerna för allvarliga framtida skador.
Regeringen har gett Skogsstyrelsen i uppdrag att
sammanställa fakta om sambandet mellan luftföroreningar
och skador på skog och skogsmark samt skadornas orsaker
och omfattning. Vidare bör SKS ange ytterligare relevanta
åtgärder för att komma till rätta med problemen på kort och
lång sikt, kostnader skall redovisas och förslag lämnas om
finansiering. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli
1994 och vi förutsätter att regeringen återkommer till
riksdagen med ett förslag till åtgärder och finansiering.
Forskning och utbildning
Forskning och utbildning är av avgörande betydelse för
att vi i Sverige även framgent skall kunna dra fördel av den
resurs som skogen,''det gröna guldet'', utgör. Stora insatser
har gjorts gemensamt och av enskilda företag för att
utveckla produktionsprocessen mot högre råvaruutbyte och
hög produktkvalitet.
Det finns andra användningsområden än produktionen
på massa och papper. Användning av ny teknik kan
innebära såväl nya produktområden som mer effektiva
produktionsprocesser. Den träarbetande industrin är en
mycket viktig gren, men där är forskningen eftersatt.
Den träförädlande industrin, sågverken,
snickeriindustrin etc. har stor andel små- och medelstora
företag och mycket svag egen FoU. Branschforskningen
inom TRÄTEK är viktig men underdimensionerad i
förhållande till de framtidsinriktade behoven. Sågverken
har för närvarande god avsättning och föga tid för
utvecklingsarbete. Snickeriindustrin, framför allt i de
regioner där den varit inriktad mot hemmamarknad och
byggverksamhet, är däremot på väg att i viktiga delar slås
ut. För den träförädlande industrin krävs därför både
riktade, snabba åtgärder och långsiktiga satsningar.
Åtgärderna bör syfta både till en snabb
kompetensutbyggnad i företagen kombinerad med stöd för
bearbetning av nya marknader som EES-avtalet öppnar och
långsiktig utveckling. NUTEK bör ges resurser att
återstarta ett branschprogram för den trädförädlande
industrin.
Inventeringar
Enligt de nya principerna för skogliga inventeringar
delas ansvaret mellan det allmänna och den enskilde.
Skogsägaren ansvarar för att uppgifter som rör
skogsproduktionen blir insamlade och kan tillhandahållas.
Samhällsansvaret omfattar främst inventeringsbehovet
kopplat till allmänna intressen som naturvård, rekreation,
friluftsliv och kulturmiljövård.
En för framtiden viktig fråga handlar om det enskilda
objektets koppling till landskapsperspektivet för att
garantera en positiv utveckling på naturvården. Av detta
skäl måste ett utvecklat inventeringsunderlag eftersträvas.
Det finns även andra situationer som kräver att ett av
samhället framtaget översiktligt men täckande
inventeringsmaterial är nödvändigt. Några exempel är:
kalkningsverksamheten, ev. ett ökat biobränsleuttag m.m.
Även den ändrade inriktningen av metoder och
avverkningsformer förutsätter ett inventeringsunderlag
som ger sammanhang och ståndortsmässiga förutsättningar.
Den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) är ett
avslutat kapitel, men ännu återstår 1,2 milj. hektar skog där
ÖSI inte utförts. De skogsmarker som återstår att inventera
har olika karaktär. I ett större sammanhang måste det, med
beaktande av den nytta som inventering ger inför framtiden
och det alternativ till sysselsättning som råder i dag, vara ett
samhällsekonomiskt bra alternativ att fullfölja den
resterande inventeringen med arbetsmarknadspolitiska
medel. Regeringen bör ge Skogsstyrelsen i uppdrag att med
50 miljoner från arbetsmarknadspolitiska medel fullfölja
skogsinventeringarna för att garantera översiktlighet i
landskapsplaneringen.
Skogsbilvägar
Skogsbilvägarna utgör en viktig del av landets
infrastruktur. De är förutom den primära betydelsen för
skogsnäringen också av stor vikt för elkrafts- och
teleföretagens möjligheter att utföra utbyggnad, service och
underhåll av sina anläggningar.
Fortsatta statliga insatser för att åstadkomma ett bra
skogsbilvägnät bidrar till att uppfylla flera viktiga
samhällsmål. Förutom ökad sysselsättning, som har hög
prioritet i dagsläget, även mål som gäller regionalpolitik,
skogspolitik och miljö. Vad gäller det sistnämnda kan ett
oplanerat byggande stycka upp orörda skogsområden på ett
från miljösynpunkt olyckligt sätt. Ekonomiskt stöd gör det
möjligt att styra vägutbyggnaden med hänsyn till naturen
och kulturmiljön så att negativa miljöeffekter undviks. Ett
välfungerande vägsystem, inklusive broar, är också en
förutsättning för att kontinuerligt leverera det färska virket,
vilket i sin tur är en förutsättning för en kemikaliesnål
massaindustri.
Vägplan 90 visar att det finns ett betydande behov av
nybyggnad av skogsbilvägar framför allt i norra Sverige. I
södra Sverige har skogsbilvägnätet låg geometrisk standard
och är därför i starkt behov av upprustning. Med hänsyn till
ägo- och ägarstrukturen är behovet av samverkan i
vägfrågor mycket stort. I många fall kommer knappast
samverkansvägar till stånd utan ekonomiskt stöd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FN:s kommission för hållbar
utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samlat utvecklingsprogram
för skogen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett långsiktigt program för ett
uthålligt och miljöanpassat skogsbruk i inlandet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av särskilda
skogsvårdsinsatser inom det skogliga stödområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av skogen som
energikälla,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Kretsloppsdelegationen och
miljöanalys vad gäller återvinning av papper och
förpackningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en storskalig försöksverksamhet
för askåterföring till skogen,
8. att riksdagen hos regeringen begär att den senast
hösten 1997 återkommer till riksdagen och redovisar hur
miljö- och produktionsmålet i skogsbruket uppfylls,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Domän AB,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar till miljöändamål,
11. att riksdagen hos regeringen begär att den
återkommer till riksdagen och redovisar hur inköp av mark
till naturvårdsändamål skall finansieras,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogsskador,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett branschprogram för den
träförädlande industrin,1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogsbilvägar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ÖSI.
Stockholm den 24 januari 1994
Margareta Winberg (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)