Den 1 juli 1992 upphörde möjligheten att bevilja nya
bidrag från anslaget C 4 Stöd till byggande av skogsvägar.
Motiveringen till detta var bl.a. att skogsvårdsavgiften
avskaffades. Det var således inte avsaknaden av behov av
detta stöd som var orsaken till att bidrag inte
fortsättningsvis skulle ges. Många kritiska röster höjdes
också om att ett slopande av detta stöd skulle bli ett hårt
slag mot skogsbruket och andra intressen och därtill var helt
omotiverat med tanke på näringens bidrag till landets
finanser.
Det blev också något av en bekräftelse på kritikens
riktighet när regeringen återkom i proposition 1992/93:150
med ett förslag om att 90 miljoner kr skulle anslås till
skogsbilvägar. Dessa pengar skulle ställas till
arbetsmarknadsstyrelsens förfogande och bidrag skulle utgå
till arbeten med skogsbilvägar som avslutas senast 31
december 1994.
Enligt uppgift så fortsätter efterfrågan på detta stöd att
vara stor. Att det av flera skäl måste anses som angeläget
att stödet kan utgå även efter 1 januari 1995 framgår bl.a.
av följande.
Skogsnäringen, skogsbruk och skogsindustri, har en
avgörande betydelse för vårt land. Landets produktiva
skogsmarksareal uppgår till 23,5 miljoner hektar med en
ägarfördelning där hälften av marken ägs av privata, 27
procent är allmänna skogar och 23 procent bolagsskogar.
Antalet sysselsatta inom näringen beräknas uppgå till
närmare 300 000 personer. Av de privata ägarna bedriver ca
110 000 egen skogsverksamhet på fastigheten vilket betyder
att inklusive familjemedlemmar så är det ca 150 000
människor som i en eller annan form berörs.
Vår skogsmark är därtill en allsidigt utnyttjad resurs.
Den nyttjas av rennäringen, där finns bär, vilt och andra
nyttigheter. Turism och rekreation är andra intressen som
nyttjar skogsmarkerna.
Infrastrukturens utbyggnadsgrad och kvalitet är av
avgörande betydelse för ett modernt samhälle. Det är en
fråga om effektivitet och resurshushållning och som är
avgörande för samhällets/landets långsiktiga
konkurrenskraft och överlevnadsförmåga.
I vårt glest befolkade land, och särskilt i Norrland, utgör
skogsbilvägarna en viktig del av den totala infrastrukturen.
Dessa vägar är primärt till för de areella näringarnas behov
men är naturligtvis så snart de finns av väsentlig betydelse
för t.ex. elkrafts- och teleföretagens möjligheter att utföra
utbyggnad, service och underhåll på sina anläggningar på
ett effektivt sätt.
Inte minst finns starka miljöskäl för ett stöd till
skogsvägar. Det är ett verksamt sätt att samordna över
fastighetsgränser och att förhindra en fragmentering av
skogslandskapet.
Både regionalpolitiska, näringspolitiska och
arbetsmarknadspolitiska skäl talar för ett stöd. Den stora
satsning som nu görs på allmänna vägar och järnvägar
motiveras bl.a. av att man vill förstärka näringslivets
konkurrenskraft. Samma argument borde kunna användas
som motiv för en viss samhällssatsning på skogsbilvägnätet,
eftersom detta vägsystem måste betraktas som en mycket
viktig del i infrastrukturen.
Beslutet om att upphöra med bidrag till byggande av
skogsbilvägar bör alltså omprövas. Genom att medel ställts
till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för bidrag till
skogsvägar fram till den 31 december 1994, så måste den
första åtgärden bli att säkra medel för bidrag från den 1
januari 1995 till den 1 juli 1995. Anslaget C 4 Stöd till
byggande av skogsvägar bör tillföras ytterligare 40 miljoner
kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen till Stöd för byggande av skogsvägar för
budgetåret 1994/95 anvisar 40 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 40 400 000 kr.