Under 1970-talet pågick en snabb utveckling av system för odling av täckrotsplantor. Täckrotsplantornas andel av totalproduktionen var i början av detta decennium blygsam. Men redan i början av 1980-talet producerades drygt hälften av plantskolornas plantor som täckrotsplantor.
Främsta orsaken till övergången från barrots- till täckrotsproduktion var lägre föryngringskostnader samt bättre förutsättningar för säsongsutjämning av både plantskole- och planteringsarbete.
Då täckrotsplantorna först började användas i stor utsträckning odlades de i papperskrukor som gav plantan sämre möjlighet att utveckla rötterna på ett normalt sätt när de väl hamnade i skogsmarken. I vårt lands norra del med dess kärvare klimat kan man 15 år efter det att plantan varit i marken fortfarande läsa den text som fanns på papperskrukan. Detta om något visar de problem som plantan har haft för att utveckla sitt rotsystem.
Redan tidigt kom flera larmrapporter som handlade om dålig stabilitet i täckrotskulturer som var fem till tio år gamla. Plantorna stod ostadigt i marken och hade i vissa fall stamkrökar som indikerade instabilitet.
I en uppsats från 1973 om följderna av rotsnurr påpekar ett par forskare den risk för strypning av ledningsbanorna som ett hoptrasslat växande rotsystem utsätts för. I ett faktablad från avdelningen för skogsförnyelse vid Skogshögskolan i Garpenberg presenteras resultaten från en stabilitetsundersökning gjord i praktiskt anlagda tallkulturer och från en försöksplantering som omfattar olika behållartyper. Den här undersökningen visar att man kan hysa oro för framtida stabilitetsproblem. Plantorna hade i denna undersökning kraftiga snurrdeformationer och drabbades i stor omfattning av rotbrott och lutande stammar vid nedböjning av träden mot marken.
Skogsvårdsförbundets tidskrift Skogen har i några artiklar belyst problemen kring och debatten om denna fråga. Man konstaterar att åsikterna går isär. I vissa läger betraktas rotsnurr som hjärnspöken, i andra förutspås en katastrof för skogsbruket. Sanningen kanske finns mellan dessa ståndpunkter, att det finns något av en ''tidsinställd bomb'' i de planteringar som gjordes med papperskrukor. I varje fall borde de larmrapporter som hitintills kommit och de synliga bevis som man på många håll har presenterat om plantors rotdeformationer, vara tillräckligt för en större och noggrannare undersökning och utredning.
I en sådan undersökning och utredning finns det många frågetecken som behöver rätas ut. För det första handlar det om omfattningen av skadorna; inte minst är detta viktigt för den framtida virkesförsörjningen. Vidare har vi ansvars- och skadeståndsfrågan.
I fråga om köp av plantor gäller köplagen. Det innebär att köparen inom två år från det han tagit emot varan måste åberopa eventuella fel. Om inte reklamationen skett inom två år finns möjligheten att få ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler. Rätten till ersättning begränsas då till en början av regeln om 10-årig preskription. Om det gått längre tid än tio år från köpet till reklamationen är kraven preskriberade. Här krävs det också att säljaren har varit vårdslös, att han känt till eller borde ha känt till riskerna för rotsnurr, och ändå sålt plantorna.
Med detta som bakgrund kan man förstå alla de skogsägare som bekymras över planteringar som uppvisar stora skador, ja kanske om några år tvingas att göra förnyad plantering med alla de kostnader detta medför. De villkor som gäller vid plantköp och som här redogjorts för uppmuntrar nog inte den enskilde skogsägaren till att göra reklamation eller att stämma plantförsäljaren. De reklamationer som gjorts, under åren 1990 och 1991 var det ganska många, har heller inte rönt någon framgång. I de reklamationer som handlagts av skogsstyrelsen har det också erinrats om att reklamationen skulle ha gjorts inom två år.
Enligt min mening är det helt oacceptabelt att skjuta över ansvaret till den enskilda skogsägaren när det gäller ett problem av den art som det här handlar om. Det hjälper heller inte att hänvisa till dagens forsknings- och utvecklingsarbete på det här området. Vad som erfordras är att i grunden undersöka och utreda problematiken kring gjorda misstag och att så långt möjligt rätta till dessa. Det kan behövas ett särskilt åtgärdspaket, men med tanke på skogsnäringens betydelse för vårt land, så finns det tillräckligt starka skäl för att detta sker.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rotsnurr i skogsplanteringar.
Stockholm den 12 januari 1994 John Andersson (-)