I södra och sydvästra Sverige är nedfallet av försurande
svavel- och kväveföreningar störst i landet. Belastningen av
försurande ämnen ligger klart över de kritiska värden som
forskarna är överens om att den svenska skogen klarar att
leva med. Inom värst utsatta områden, bl a i Bohuslän och
Dalsland, rapporterar skogsvårdsstyrelsen om drastiska
förändringar där unga granbestånd slås ut och dör.
Störningarna i skogsmarken bekräftas i allt fler
undersökningar, bl a via länsstyrelserna. Det bör noteras att
det mesta av skadliga nedfall via luftströmmar och
nederbörd kommer från utlandet. Man beräknar för Väst-
och Sydsveriges del, att enbart Storbritannien bidrar med
12 procent av alla svavelutsläpp -- mängden är lika stor som
Sveriges samlade ''produktion'' av svavelutsläpp.
Det finns i detta läge anledning att sätta frågetecken för
om barrskogen på sikt klarar denna negativa
miljöbelastning. Erfarenheter från Centraleuropa ger vid
handen att lövskogen klarar surt nedfall bättre. Enligt en
rapport som utarbetats inom Naturvårdsverket visas att
löven har en positiv påverkan på marken och de släpper
igenom miljöstörande ämnen som kommer med luften, och
kan blåsa vidare. Barrskogen däremot fungerar som ett
filter, samlar ihop ämnena, som vid nederbörd tillförs
marken, med kända negativa effekter.
Utvecklingen efter andra världskriget har som känt
inneburit en enorm satsning på barrskog, företrädesvis
gran. I Götaland beräknas volymen av barrskog till 80 %.
Björk, ek m fl lövträdsarter beräknas omfatta ca 17 %.
Under senare år har pappers- och massaindustrin i större
utsträckning börjat använda lövmassa i sin produktion,
vilket kan innebära att lövträden i ökad grad blir intressanta
som alternativ eller komplement till barrskogen för
skogsägarna. Även för möbelindustrin bör det vara
attraktivt med produkter baserade på svensk råvara.
De inledningsvis påtalade skadorna på den svenska
barrskogen oroar såväl forskare som myndigheter,
skogsägare och allmänhet. Tyvärr råder det oenighet om
vilka behandlingsmetoder som ska användas för att vrida
utvecklingen rätt. Förvisso skulle mycket bli bättre om
internationella överenskommelser reglerade vad som fick
släppas ut i fråga om miljöpåverkande ämnen. En hel del
går dock att göra på hemmaplan. Därför bör en satsning ske
på lövskog, i varje fall upp till 50 % av den produktiva
skogsarealen. Att ställa om marken till lövskogsproduktion
tar tid. Regeringen bör därför ta initiativ på olika nivåer att
utifrån bl a miljöskäl verka för att beskogning med
lövbärande trädslag sker i härför lämpliga regioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på lövbärande trädslag.