Regeringens proposition 1993/94:58 behandlar fisket och fiskerinäringen. När man tar del av regeringens förslag i dessa delar kan man konstatera att yrkesfisket dominerar förslaget på ett mycket markant sätt. Frågan om fritidsfisket skjuts i bakgrunden och ges en relativt blygsam placering i denna proposition. Tyvärr är detta den sanna bilden och den förbättras inte heller av att regeringen inte vågar införa en efterlängtad fiskevårdsavgift som utretts och föreslogs av Fiskeriverket. Regeringens ihåliga argumentering för att inte sätta förslaget i sjön är anmärkningsvärt och saknar motstycke i många delar. Regeringsförslaget har sina uppenbara brister. Regeringen skyller på alla och envar, och med argument som att EU:s förordning 3699/93 skulle lägga hinder i vägen för detta glider man undan. Utredningsförslaget förkastas med svepande formuleringar. En enda organisationssynpunkt -- vattenägarnas hårdnackade motstånd -- fäller i slutomgången utredningsförslaget och regeringen flyr bort ifrån alla bekymmer med att säga nej till en allmän fiskevårdsavgift.
Införande av en allmän fiskevårdsavgift har debatterats i Sverige under lång tid. Statliga utredningar om behovet av medel till fiskevården genom införande av en fiskevårdsavgift har presenterats för tidigare regeringar och resulterat i förslag till riksdagen. Riksdagsmajoriteten har dock avfört dessa förslag utan bifall.
Samtliga parter (riksdag, regering, Fiskeriverket och organisationerna) har varit ense om att stöd till fiskevården är nödvändig för en utveckling av fisket.
Fiskevårdsåtgärder utförs dels för bevarande av hotade arter och stammar och dels för att få bättre avkastning av våra vatten för fritids- och yrkesfisket.
Vi vet genom utredningen Fritidsfiske 90 (Fiskeristyrelsen och SCB) att 2,2 miljoner svenskar fritidsfiskar, att fritidsfisket omsätter 4 miljarder kronor och att det inom EU finns ca 20 miljoner organiserade sportfiskare som genom marknadsföring kan lockas till Sverige som fisketurister.
För ett ökat fritidsfiske och en ökad fisketurism krävs omfattande fiskevårdsåtgärder om våra vatten långsiktigt skall kunna ge god avkastning av attraktiva arter.
Även för yrkesfisket både i insjövatten och på hav och kuster är en adekvat fiskevård viktig för ett uthålligt fiske.
Som ersättning för en allmän fiskevårdsavgift anslog regering och riksdag enligt särskild förordning (1981:537) under 9 år (1981--1990) upp till 6 miljoner kronor per år till fiskevård som främjar fritidsfisket. Anslaget utgår numera endast till bildande av fiskevårdsområden.
I betänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103) sägs: ''Behovet av medel för fiskevård inklusive bildandet av fiskevårdsområden har ökat under de senaste åren. Utredningen ser ingen annan möjlighet att finansiera nödvändiga fiskevårdsåtgärder än genom en allmän fiskevårdsavgift.''
Fiskevårdsavgift har funnits i Finland och Norge under lång tid och varit av väsentlig betydelse för forskning och utveckling av fisket till fromma för fritids- och yrkesfiske i dessa länder.
Då behovet av medel till fiskevården i Sverige är mycket stort bör allmän fiskevårdsavgift snarast införas i enlighet med förslag i betänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103).
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till införande av en allmän fiskevårdsavgift.
Stockholm den 16 mars 1994 Magnus Persson (s)