Motion till riksdagen
1993/94:Jo233
av Margareta Winberg m.fl. (s)

Jordbrukspolitiken


Sammanfattning
I motionen kritiseras regeringen för bristande helhet i
sitt budgetförslag samt för bristande öppenhet i
redovisningen av finansiering av förslagen. Kritik riktas
även mot den allmänna inriktningen av jordbrukspolitiken,
som medför en utveckling mot ökande överskott och
därmed högre kostnader.
Förslag läggs som medför en besparing på drygt 700
miljoner kronor samt intäkter genom miljöavgifter på ca
400 miljoner kronor. Förslag läggs om en kraftig satsning på
ekologiskt jordbruk samt på konsumentverksamhet för att
stödja svenskproducerad mat.
Inkomststöd i stället för arealstöd föreslås. Genom ett
lägre inlösenpris på spannmål kan en större del av
regleringskassan användas för finansieringen av
inkomststödet. Anslaget på 10 miljoner till högt skuldsatta
jordbrukare föreslås avvecklas. Särskilda medel, 2 miljoner
kronor, avsätts för forskningen om älgsjukan. 2 miljoner
föreslås till forskning om alternativ till nuvarande
burhönssystem. Ett regeringsförslag om högskoleutbildning
på hästområdet efterfrågas.
Bakgrund
Synen på jordbruk och jordbrukspolitik i Sverige har
varierat under åren. Under 1930-talets kris byggdes ett
skydds- och regleringssystem upp som en del av
krispolitiken. Under tiden efter 1950 ledde mekanisering
och kemikalieanvändning till starkt ökad effektivitet i
livsmedelsproduktionen. Arbetskraftsbehovet i lantbruket
minskade, produktionen ökade, trots att åkerarealen
krympte. Arbetskraft strömmade från areella näringar till
industri- och tjänstesektor.
Utvecklingen ledde till en helt ny problembild för
jordbrukspolitiken: kostsam överproduktion, onödigt höga
priser, stelhet i produktionsmönster och kraftiga
miljöstörningar. En omläggning av det gamla systemet blev
alltmer angelägen.
1980-talets allt starkare miljöengagemang skapade
förutsättningar för en ny syn på jordbruket. Jordbruket
infogades i den nya aktiva miljöpolitiken. Båda
miljöpropositionerna 1988 och 1991 betonade
nödvändigheten av att jordbrukets miljöförstöring
upphörde.
Med 1990 års näst intill enhälliga riksdagsbeslut lades det
gamla subventions- och regleringssystemet om. De främsta
målen var att komma bort från överproduktionen och att
skapa ett ekologiskt och djuretiskt tillfredsställande
jordbruk.
De politiska instanserna och bönderna arbetar sedan
länge tillsammans för minskad användning av
handelsgödsel och kemikalier i jordbruket. Idag är vi, om
tendensen håller i sig, bäst i Europa på en matproduktion
med liten eller ingen användning av konstgjorda
insatsvaror. Jordbrukets roll i arbetet för det öppna
landskapet och för den biologiska mångfalden betonas som
aldrig tidigare. Den regionala fördelningen av
jordbruksproduktion lyftes fram som oerhört viktig, och
som följd därav har stödet till jordbruket i norra Sverige
avsevärt ökat.
Synen på jordbruket som enbart en garant för att vi skall
kunna äta oss mätta är således övergiven. Kvalitet, regional
rättvisa, estetiska upplevelser, god miljö har, förutom själva
produktionen, blivit centrala politiska mål för
jordbrukspolitiken. Denna inriktning och dessa mål måste
fullföljas.
Kritik av regeringens politik
Regeringens förslag leder dock i annan riktning, nu såväl
som tidigare. Regeringens interna svårigheter att komma
överens lyser igenom även i budgetpropositionens
jordbruksdel. Denna förtjänar kritik från ett flertal
utgångspunkter.
För det första är det formella sättet att hantera
budgeten djupt otillfredsställande. Liksom närmast
föregående år saknas förslag på en lång rad anslagspunkter.
Jordbruksministern förbehåller sig att återkomma först
senare, vad gäller viktiga politikområden: jordbruket i
norra Sverige, fiskepolitiken, skärgårdspolitiken, ekologisk
jordbrukspolitik, utveckling av bioproduktion, den
framtida veterinärorganisationen.
Detta får såväl från konstitutionell som praktisk
synpunkt betecknas som otillständigt. Med ett sådant
arbetssätt blir det omöjligt för riksdagen,
oppositionspartierna och medborgarna att få en rimlig bild
av helheten och väga delarna mot varandra. Det är ett sätt
att stympa och försvåra utskottsbehandlingen. Det ger
slutligen en felaktig bild av budgetens samlade utfall och
därmed av utgångsläget för den ekonomiska politiken. Det
är ekonomiskt förkastligt att i ett läge då
budgetunderskottet är betydande inte veta vilka eller hur
stora utgifter, som kommer längre fram samma år.
För det andra skapar regeringens jordbrukspolitik
ekonomiska bindningar, som riskerar öka statsutgifterna.
1990 års livsmedelspolitiska beslut innebar bl.a. en
produktionsanpassning. Överskotten skulle bringas ner.
Regeringens politik har gett motsatt resultat. Propositionen
redovisar följande utvecklingstendenser:
Mjölkinvägningen ökade med cirka 5 % budgetåret
1992/93 och tendensen håller i sig. Investeringar för ökat
mjölkkoantal förbereds.
Köttdjurens antal ökar -- från 64 000 år 1989 till 157 000
år 1993. Det är ökning med 145 % på fyra år!
Trots omställning av spannmålsarealen, där en
neddragning har skett från 1 335 000 ha år 1990 till 1 155 000
ha år 1993 ligger spannmålsöverskottet högt; cirka 1 miljon
ton. I detta läge där målet om en reduktion på 500 000 ha
inte nåtts, väljer regeringen att slopa kravet på träda. Det
innebär med stor sannolikhet att ännu större areal kommer
att odlas med spannmål, med ökande kostnader som följd.
Konsekvenserna på sikt för statens ekonomi av sådana
tendenser i produktionen är ingenstans i propositionen
berörda.
För det tredje kritiserar vi regeringen för
bristande öppenhet i kostnadsredovisningen. Man anger
summan för direktbidragen till 1.050 miljoner medan det i
själva verket är 1 767. Man anger kostnaden för
spannmålsöverskottet till 1 000 kr i den sammanfattande
beräkningen, medan man i texterna talar om att det
egentligen kostar mellan 619 och 732 miljoner kronor. Man
uppger anslaget för oljeväxtinlösen till 210 miljoner i
översiktstabellen och till 280 miljoner kronor i texten.
Kostnaden för avvecklingsersättning till mjölkproducenter
beräknas till 95--100 miljoner, men man upptar den i
budgeten endast till 25. Man säger sig vilja tömma
regleringskassorna men redovisar inte i vilken grad, hur
mycket regleringsmedel som finns eller vilka följder detta
får kommande budgetår.
Bakgrunden till dessa oklarheter är naturligtvis, att
kostnader för delar av jordbrukspolitiken kan täckas med
såväl regleringsmedel som budgetmedel. Det vilseledande i
årets budget består däri att man, genom att i stor stil tillgripa
regleringsmedel, ytligt sett ger en falsk bild av
budgetutfallet. Man redovisar för hela Litt. B en besparing
på 805 miljoner kronor -- men detta uppnås genom att man
tar ut drygt 1 400 miljoner ur regleringskassan. I
verkligheten handlar det alltså om en ökad utgift.
Genom det stora uttaget av regleringsmedel påverkas också
situationen för nästa års budget.
Även tidigare regeringar har naturligtvis använt sig av
regleringsmedel. Det som är nytt är att man nu söker ge
intryck av en falsk besparing och över huvud ger en oklar
bild av de verkliga förhållandena. Enligt vår mening bör i
fortsättningen en fullständig redovisning ges över samspelet
mellan budget och regleringsmedel, liksom över kassornas
ställning.
Alternativ till propositionen
De huvudsakliga utgångspunkterna för vårt
budgetalternativ vad gäller jordbrukspolitiken ärsatsning
på ekologiska brukningsmetoder långsiktig minskning av
kemikalieanvändning inkomststöd i stället för
arealbidrag minskade kostnader för
överskottsproduktion satsning på komsumenterna
Vi vet att den ekologiska odlingen vinner allt fler
anhängare. Marknaden växer i takt med människors insikt
och medvetande. vi har redan tidigare prioriterat denna
odling och gör så även fortsättningsvis. Mot regeringens 10
miljoner kronor yrkar vi 50 miljoner kronor, dvs. en ökad
kostnad på 40 miljoner kronor. En del av dessa pengar bör
gå till upplysning, utbildning samt omställning.
Miljöavgifter bör införas på handelsgödsel samt en
särskild avgift på bekämpningmedel. Att regeringen
avskaffade prisregleringsavgifterna samtidigt med att man
åter började uppmuntra överskottsproduktion av spannmål
är negativt från ekologisk synpunkt. Utan avgifter och med
ökad spannmålsareal riskerar man också en ökning av
kemikalieanvändningen. Vårt förslag till miljöavgifter
innebär följande:
Handelsgödsel 30 
kr/kg kadmium fr.o.m. 5 gr per ton fosfor 2 kr/kg
fosfor 2 kr/kg kväve
Bekämpningsmedel
 30 kr/ dos
Avgifterna ger en inkomst till statskassan på ca 400
miljoner kronor.
Direktbidraget (inklusive arealstöd) är i budgetanslaget
Litt. B 9 upptaget till 1.550.000.000 minus
500.000.000=1.050 miljoner. I förhållande till aviserat
belopp anger regeringen på annan plats i propositionen att
den totala summan är 1,767 miljarder kronor. Skillnaden
avser regeringen att täcka med medel ur regleringskassan.
Vi menar att direktbidraget skall minskas med 1 310
miljoner kronor. Detta sker genom att arealbidraget
avskaffas (=1.350) och att ekologisk odling ökas med 40
miljoner.
Vårt alternativ till arealbidrag är inkomststöd med 607
miljoner. Arealstöd tenderar att gynna de stora
vegetabilieproducenterna på andra jordbrukares relativa
bekostnad. Inkomststödet ger möjligheter till en rimligare
fördelningspolitisk stödprofil. Med vårt förslag når vi i
praktiken en besparing på 703 miljoner kronor på
direktbidragets anslag.
Överskottsproduktion av spannmål bör inte stimuleras
och statens kostnader för export av överskottet bör
nedbringas. Budgetpropositionen anger statens kostnad för
exportsubvention till 610--732 miljoner kronor. Enligt
uppgifter från Spannmålskontoret kan kostnaden (inkl.
lagring, administration och s k produktexport men exkl.
restitution av förmalningsavgifter) fastställas till 718
miljoner kronor. Vårt alternativ med ett inlösenpris på 0.90
kr gör exportkostnaden 150 miljoner kronor lägre.
Med detta och med inriktningen i övrigt av våra förslag
kommer dessutom de framtida överskotten att minska och
därmed ytterligare sänka kostnaderna.
Den sammanlagda förändringen av anslaget B 9 blir då
följande
Spannmålsexport
--   150 milj kr
Arealbidrag
-- 1 350
Inkomststöd +  607
Ekologisk odling
+   40

--   853 milj kr
I övrigt föreslår vi följande förändringar i
budgetförslaget:
Vi föreslår att anslaget B 5 avvecklas. Anslaget avser 10
miljoner kronor till skuldtyngda lantbrukare. Anslaget
tillkom i samband med omställningen, dess syfte var att
stötta jordbrukare som på grund av omställningen
drabbades särskilt. Anslaget har utnyttjats mycket litet och
vi ser det därför som möjligt att avveckla det. Det innebär
en besparing på 10 miljoner kronor.
I enlighet med vår motion i anslutning till regeringens
skrivelse om burhöns vill vi öka anslaget till
Lantbruksuniversitetet med två miljoner kronor. Dessa
pengar skall specialdestineras till forskning om alternativ till
dagens bursystem för höns. Vi vidareutvecklar dessa tankar
i en separat motion.
Under hösten 1993 har en arbetsgrupp inom
Jordbruksdepartementet presenterat en promemoria som
behandlar den högre utbildningen inom hästområdet.
Hästsektorn i Sverige är betydande. Flera miljarder
omsätts. Till detta kommer totalisatorspel som under 1993
översteg 7 miljarder kronor. Ca 7 000 personer sysselsätts
inom sektorn på heltid, ca 25.000 på deltid. Hästen är av
betydelse för det svenska jord- och skogsbruket, som
arbetshäst och som ett djur som håller landskapet öppet.
Därjämte är travsport och fotboll landets största
publiksport. Ridning är en sport i tilltagande. I dag utövar
ca 300 000 personer ridning som fritidssysselsättning. Det
är den största flickidrotten. Ridhus fyller på många platser
rollen som fritidsgård för unga.
Vi anser att de hästlinjer som utvecklats på våra
naturbrukslinjer bör få en ytterligare påbyggnad i form av
högskolelinjer. Lantbruksuniversitetet bör vara huvudman
för dessa. Flyinge, Strömsholm och Wången bör alla vara
delaktiga i denna högskoleutbildning.
Regeringen skriver att den avser att återkomma senare
i frågan. Vi förutsätter att detta sker omgående.
I en alltmer internationaliserad jordbruks- och
livsmedelspolitik kommer importen av utländsk mat att öka
i Sverige. Till detta kan läggas att Sveriges möjligheter till
bra märkning av livmedel genom EES-avtalet och en
eventuell EU-anslutning reduceras. Det är enbart upplysta
och medvetna konsumenter som kan utgöra en motvikt mot
marknaden i detta avseende. Vi föreslår därför ett nytt
anslag på 5 miljoner kronor. Dessa pengar skall förvaltas av
Konsumentverket och kunna disponeras av exempelvis
konsumentrörelser och handikapporganisationer.
När det gäller jordbruket i norra Sverige avser
regeringen att återkomma. Bakgrunden är sannolikt dels
den översyn som Jordbruksverket gjort och vars resultat
regeringen inte kunnat värdera, dels förhandlingarna med
EU på jordbrukets område. Det är illavarslande att
regeringen på detta sätt helt avstår från att avlämna någon
politisk position i denna för jordbruket och stora delar av
Sverige så viktiga fråga. En regional livsmedelsproduktion
har betydelse ur kvalitets-, transport-, miljö-, energi- och
regionalpolitisk synvinkel. En kraftig reduktion skulle
således på en mängd områden påverka Sverige. Vi
förutsätter att regeringen i förhandlingsarbetet inte byter
bort stödet till jordbruket i norra Sverige.
Regeringen avser även att återkomma beträffande
trädgårdsnäringen. Det är illavarslande. Trädgårdsnäringen
behöver, inte minst efter upphävandet av importstoppet av
frukt, besked om villkoren för produktionen. Vi utvecklar
detta i en separat motion där vi också anslår 27 miljoner
kronor för åtgärder på trädgårdsnäringens område.
Vårt alternativ jämfört med regeringens blir följande:
minskning av direktbidrag med 703 miljoner (arealstöd
minus inkomststöd) minskat exportbidrag för spannmål
med 150 miljoner ökad satsning på ekologisk odling med
40 miljoner två miljoner till forskning om alternativ till
burhöns (separat motion) 2 miljoner kronor till forskning
om älgsjuka (separat motion) 27 miljoner kronor till
trädgårdsnäringen (separat motion) fem miljoner till
konsumentsatsning. avveckling av stöd till särskilt
skuldsatta jordbrukare ger 10 miljoner kronor
miljöavgifter som ger en intäkt på ca 400 miljoner kronor
Övrigt
Omställningen
I beslutet om den nya livsmedelspolitiken uppdrog
riksdagen åt regeringen att utreda om extensivt bete kunde
godkännas som omställningsåtgärd. Så blev också fallet.
Det innebär att betesdriften skall bedrivas med egna djur
eller permanent inackorderade hästar, att rekryteringsdjur
för mjölkproduktion ej får beta på det extensiva betet och
att det skall finnas för verksamheten lämpliga byggnader på
företaget.
I förordningen om omställningsstöd skall vid prövningen
hänsyn tas till naturvårdens och kulturmiljövärdenas
intressen. I ett antal fall har dessa intressen inte kunnat
hävdas på grund av att möjligheter att få dispens från krav
på djurslag för betning icke har medgivits. Dispens bör
kunna ges exempelvis för inhyrda köttdjur, får och
utegångssvin. Långsiktiga avtal mellan markägare och
kommun eller länsstyrelse bör vara en förutsättning för
dispens. Regeringen bör ges detta tillkänna.
Genbanksarbetet
Enligt propositionen om Biologisk mångfald arbetar
Jordbrukverket och dess Genbanksnämnd med bevarandet
av det genetiska materialet på husdjursområdet.
Enligt vad utskottet senare erfarit saknar
Genbanksnämnden resurser för sitt arbete. Detta hotar
bland annat uppföljningen av inventeringen av fjällrasen
som utfördes 1990--92.
Vi vill att regeringen förtydligar Genbanksnämndens
uppdrag och avsätter resurser så att den kan utföra sitt
arbete. Medel för detta bör erhållas genom en omfördelning
inom Jordbruksverkets anslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regeringens hantering av
budgetarbetet på jordbrukets område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om framtida redovisning av medel
till jordbruket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ökning av anslaget till
ekologisk odling från 10 000 000 till 50 000 000 kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inkomststöd som alternativ till
arealstöd,
5. att riksdagen beslutar att till anslaget B 9 anslå
1 406 150 000 kr,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av anslaget B 5 och
därmed sammanhängande besparing på 10 000 000 kronor.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ökning av anslaget till
Lantbruksuniversitetet med 2 000 000 kr avseende
forskning om alternativ till burhöns,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högskoleutbildning på
hästområdet,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nytt anslag på 5 000 000 kr för
konsumentupplysning, m2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till jordbruket i norra
Sverige,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheter till dispens om
extensivt bete i omställningen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av miljöavgifter,3
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Genbanksnämndens
verksamhet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om inriktningen av
jordbrukspolitiken.

Stockholm den 25 januari 1994

Margareta Winberg (s)

Inga-Britt Johansson (s)

Åke Selberg (s)

Inge Carlsson (s)

Kaj Larsson (s)

Ulla Pettersson (s)

Sinikka Bohlin (s)

Lena Klevenås (s)

Berndt Ekholm (s)

Björn Ericson (s)
1 Yrkandena 7, 8 hänvisade till UbU

2 Yrkande 9 hänvisat till LU

3 Yrkande 12 hänvisat till SkU