Landskapsvårdande åtgärder handlar ofta om hur den
långsiktiga förvaltningen av viktiga kulturmiljöer och
kulturminnen skall ordnas. Den kanske mest
vittomfattande frågan gäller den svenska landsbygdens och
odlingslandskapets traditionsvärden, inte minst ur turistisk
synpunkt.
Förvaltare av landskapets kulturvärden är i huvudsak de
svenska jordbruksföretagen. Riksantikvarieämbetet på
nationell nivå, liksom länsstyrelserna regionalt, samverkar
med Jordbruksverket respektive lantbruksnämnderna i ett
särskilt program för landskapsvård. Framdeles också det
nya Fastighetsverket som skall förvalta statens mark
ovanför skogsodlingsgränsen samt fastigheter som
inrymmer slott och herresäten samt lokaler för de statliga
institutionerna. Syftet är enligt propositionen att genom
avtal med lantbruksföretagare säkra fortsatt hävd av
värdefulla landskapsavsnitt.
I propositionen understryks också betydelsen av att
detta arbete ges fortsatt prioritet inom kulturmiljövården.
Uppgifterna att värna om kulturlandskapet går dock
längre och är vidare än de praktiska uppgifter som följer av
de särskilda programmen. Det kan med stor sannolikhet
förutspås att förändringstrycket på det svenska landskapet
blir stort i och med ett öppnare Europa, och därför måste
företrädarna för kulturmiljövården konkret och distinkt
ange vilka värden och företeelser i landskapet som är de
mest betydelsefulla kulturvärdena.
I beslutet om den nya livsmedelspolitiken ingår ett
särskilt stöd till landskapsvårdande åtgärder. Medlen
fördelas som ersättning genom civilrättsliga avtal mellan
staten (länsstyrelserna) och enskilda jordbrukare för
upprätthållen hävd av aktuella marker.
Områden för avtalsskrivning måste enligt beslutet väljas
så att det för överskådlig framtid finns förutsättningar för
ett levande jordbruk med möjlighet till djurhållning.
I flera fall har dessa riktlinjer kommit att hämma
länsstyrelserna i bevarandearbetet.
Riktlinjerna har kommit att tolkas så att kravet på
framtida förutsättningar för ett levande jordbruk skall gälla
för varje avtalspart/brukningsenhet i en berörd by eller
bygd. En sådan snäv tolkning motverkar naturligtvis
bevarandeintressena. Det centrala måste vara att framtida
förutsättningar finns och kan utvecklas vad avser både
småbruket och turismen som ofta är mycket avgörande för
småbyar eller bygder.
Enligt vår mening är det angeläget att se till helheten i
de värdefulla bygder där landskapsvård är ett medel i att
höja det visuella landskapsvärdet såväl i jordbruks- som
turistbygder.
På många håll i landet är odlingsmarken splittrad på
åtskilliga brukare och ännu fler ägare. I en och samma by
är det inte ovanligt att brukningen varierar kraftigt i
intensitet och storlek. Vissa områden kan även helt nyligen
ha övergivits av olika skäl.
För att helheten i landskapet skall kunna bevaras måste
alla tänkbara lösningar för att möjliggöra fortsatt hävd
prövas. Det är också viktigt att även nyligen övergivna delar
i odlingslandskapet åter hävdas, om detta är betydelsefullt
för helheten.
Det är dessutom mycket angeläget att länsstyrelserna
ges möjlighet att genom landskapsvårdsmedel stimulera
fortsatt hävd, oberoende om avtalsparten bedriver ett
rationellt jordbruk.
Naturligtvis skall huvuddelen av medlen för
landskapsvård även fortsättningsvis komma aktiva
lantbrukare till del. Vi föreslår dock sådana förändringar av
riktlinjerna att man i undantagsfall, när det berör oskiftade
ägor, skall kunna teckna avtal med föreningar eller andra
juridiska personer i de fall detta behövs för att bevara
helheten i ett landskap. Detta är viktigt för såväl jordbruket
som turismen, och budgetpropositionen talar om att
regeringen är i färd med att utreda konsekvenserna av ett
eventuellt EU-medlemskap. I anledning av detta så bör inte
enbart jordbrukets situationsbild beskrivas utan också
turismens behov av bevarande av landskapsbilder.
NOLA-stödet är en annan form som också har stor
betydelse i landskapsvården. Landskapsvårdsstödet och
NOLA-stödet kan med fördel samordnas för att få ett ännu
bättre resultat i landskapsvården, men då också
regelmässigt utökas så att landskapsvårdsstödet i
undantagsfall kan utges till annan juridisk person i likhet
med NOLA-stödet.
För nästa år föreslår vi socialdemokrater 300 miljoner
kronor för landskapsvårdsstödet.
NOLA-stödets storleksordning tillstyrks i enlighet med
regeringens förslag.
Vad ankommer på den nya myndigheten Statens
Fastighetsverks ansvar så fordras samverkan mellan
Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet samt mark- och
lokalanvändarna.
Det bör också ankomma på Fastighetsverket att ha en
strategi på vilket sätt man vill bibehålla landskapsbilderna
inom sitt förvaltningsområde och avsätta resurser för detta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar av riktlinjerna för
användandet av landskapsvårdsmedel.
Stockholm den 25 januari 1994
Åke Gustavsson (s)
Maja Bäckström (s)
Berit Oscarsson (s)
Anders Nilsson (s)
Leo Persson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Björn Kaaling (s)
Monica Widnemark (s)