Sedan beslutet om en ny jordbrukspolitik fattades våren
1990 har förutsättningarna för svensk jordbruksnäring
ändrats. Tanken bakom 1990 års beslut var att svenskt
jordbruk skulle anpassas till vad som kunde avsättas på den
svenska marknaden. Vid en ökad internationell handel
skulle importen öka. Därvid skulle en med åren allt lägre
andel av den svenska livsmedelsmarknaden komma att
förses med inhemskt odlade produkter.
Genom riksdagsbeslut 1993 har synen på svenskt
jordbruk förändrats. Nu finns anledning att räkna med att
svenska livsmedel kan exporteras. Kommer Sverige att
anslutas till den gemensammma marknaden också för
jordbruksprodukter finns avsättningsmöjligheter för
svenska livsmedel i Europa. Därmed kan en större andel av
jordbruksmarken användas för livsmedelsproduktion.
Redan nu sker en viss export av fläsk och kyckling till
Danmark. Det är dels ett resultat av en lyckosam satsning
på djurhälsa och hygien, dels kronkursens anpassning. En
ökad efterfrågan på inhemskt producerat nötkött kan
noteras. Det är sannolikt ett resultat av ett ökat
konsumentmedvetande.
Ökat konsumentmedvetande
Ett ökat konsumentmedvetande ökar efterfrågan på
biologiskt fullvärdiga livsmedel. Konsumenten blir också
mera miljömedveten och kräver miljövänliga
odlingsmetoder. Svenskt jordbruk kan ha nytta av att ta
vara på dessa trender. Sverige har särskilt goda
förutsättningar att klara ett miljövänligt och ekologiskt
anpassat jordbruk. Miljöbelastningen från omvärlden är
per arealenhet som regel låg. Klimatet är gynnsamt. Större
delen av jorden är någon gång under vintern tjälad. Det
skapar en god jordstruktur. Kylan dämpar trycket från
skadegörarna. Strävan inom jordbrukssektorn att bli ett av
de renaste och miljövänligaste jordbruken i världen ger
Sverige konkurrensfördelar på den växande internationella
marknaden. Dock innebär miljöbelastningen i form av
försurning, kvävenedfall med mera från industrier och
ökande trafik, ett växande problem. Särskilt i södra och
västra Sverige, som får ta emot mycket luftföroreningar från
andra länder, behöver luftföroreningarna minska kraftigt.
Sverige bör därför både på det nationella och
internationella planet kraftfullt verka för att få till stånd
utsläppsreduktioner.
Ett väl fungerande jordbruk som täcker
livsmedelsbehovet är en nationell tillgång som är
grundläggande för välstånd och trygghet. Vi har skyldighet
att förvalta den oersättliga resurs som den odlade jorden
utgör så att dess förmåga att avkasta livsmedel av god
kvalitet inte försämras.
Utbildning
Produktionen av livsmedel bör ske i god samklang med
vad som efterfrågas på marknaden. Samverkan mellan
producenter och konsumenter är en nödvändig
förutsättning för bra produkter. Utbildningen ska inte
ensidigt vara inriktad på optimal ekonomi för det enskilda
företaget utan kompletteras med helhetsyn. Därvid bör
beaktas vad olika åtgärder innebär i fråga om nationell och
global förbrukning av råvaror. Hushållningsällskapen,
lantbruksuniversitetens och lantbruksskolornas jordbruk
kan nyttjas för att utveckla lokalt anpassad odlingsteknik.
Lantbruksuniversiteten har en viktig funktion när det gäller
opartisk, objektiv forskning och utveckling av olika
odlingsmetoder. Alla som genomgått samhällsstödd
lantbruksutbildning bör ha tillägnat sig motivation för att
utveckla resursbevarande ekologisk odling.
Hushållningssällskapen har olika förutsättningar i olika
delar av landet. Där förutsättningar finns bör deras ställning
stärkas i rådgivningen och utbildningen.
Åkermarken har blivit alltmer förorenad bland annat av
tungmetaller som tillförts genom användning av
gödselmedel, kalk och växtskyddsmedel men också genom
nedfall från luften. Tunga jordbruksmaskiner har lett till att
åkermarken på vissa håll blivit alltmer kompakt och ökad
ensidig odling har sänkt matjordens humusinnehåll. Detta
har tillsammans lett till att åkermarkens
produktionsförmåga minskat. Höjda gödningsgivor för att
kompensera detta leder till ökat näringsläckage. Detta i sin
tur innebär ett hot. Grundvattnet kan inte användas som
dricksvatten och näringsläckaget leder till övergödning av
vattendragen. Det krävs därför goda kunskaper hos
näringens utövare för att bemästra dessa problem. I den
nödvändiga fortbildningen för näringens utövare på dessa
områden skulle Hushållningssällskapen kunna spela en
större roll.
Jordbrukssektorn drabbas också av miljöskador
förorsakade av verksamheter utanför sektorn såsom
exempelvis försurningen, luftburna tungmetallutsläpp och
för höga marknära ozonhalter. Både nationella och
internationella åtgärder krävs för att undanröja dessa
allvarliga hot.
De flesta lantbrukare vill bedriva ett jordbruk i
samklang med naturen. Får de del av de ökade kunskaperna
som forskningen kommer fram till och utformas
ekonomiska styrmedel på ett sådant sätt att det brukande
som är bra för miljön också är lönsamt för lantbrukaren,
finns förutsättningar för en långsiktigt stark näring. En
anslutning till den gemensamma marknadens regelverk och
stödnivå skapar vissa förutsättningar. Dock bör beaktas att
även om Sverige har goda förutsättningar för miljövänligt
jordbruk så innebär vårt kallare klimat, kortare
växtodlingssäsong och högre transportkostnader större
produktionskostnader än i flera av konkurrentländerna.
Den väsentligt lägre andelen åkerareal per
kvadratkilometer än i konkurrerande länder förstärker
kostnadsskillnaderna. Beaktas detta bör stödet till
jordbruket i Sverige hamna på en högre nivå än snittet i den
gemensamma marknaden.
Ändrade stödformer
Budgetpropositionen medför ett lägre sammantaget stöd
till jordbruket därför att mjölkkobidraget upphör. Med
''omställning 90'' fanns farhågor att mjölkproduktionen
skulle minska i skogs- och mellanbygderna för att istället
öka i slättbygderna. Ett upphörande med mjölkkobidraget
innebär att skogs- och mellanbygderna relativt förlorar
mera. Skogs- och mellanbygderna liksom det ekologiska
lantbruket har en större andel vall. Denna är inte
stödberättigad enligt reglerna för nuvarande arealbidrag. I
dessa bygder betyder jordbruket mycket för att hålla
bygden levande. Som framgår av budgetpropositionen
tyder tillgängligt material på att osäkerhet inför framtiden
leder till passivitet i skogsbygderna. De väckta tankarna att
i samklang med EGs stödbestämmelser ordna ett stöd till
södra Sveriges skogs- och mellanbygder samt Öland och
Gotland bör därför konkretiseras. I detta stöd bör då ingå
ett arealstöd för vallen. För att stödet skall bidra till en
levande landsbygd kan det kopplas till kravet att det endast
lämnas om det finns en relation mellan gårdens djurhållning
och stödberättigad vallareal.
På sikt bör man eftersträva att arealstödet till jordbruket
lämnas till all åkerareal. Det skulle underlätta
kontrollverksamheten.
Omställningsarealen i vänteläge
En fråga som fortfarande är olöst är hur
omställningsareal i omställning-90 som inte ställts om skall
behandlas i framtiden. Riksdagens majoritet godtog inte
regeringens förslag om ett återbetalningskrav på 2 000
kronor per ha för den areal som anmälts för omställning
men som av olika orsaker förblivit i vänteläge. Vi finner det
relevant att den del av omställningsarealen som inte blivit
varaktigt omställd utan ligger i vänteläge kan jämställas
med den trädesareal som finns i EG. Eftersom EG:s
trädeskrav omfattar en lägre andelen av åkerarealen än den
arealandel som omfattas av ''omställning 90'' borde det
redan nu klargöras under vilka villkor omställd areal som
ligger i vänteläge kan överföras för odling av grödor för
vilka arealstöd lämnas. En möjlig lösning kunde vara att
den som redan nu vill återföra areal återbetalar en sjättedel
av erhållet bidrag per år för de år som återstår till och med
odlingsäsongen 1996.
Areal för vilken inte återbetalning sker och som inte
varaktigt omställts bör betraktas som icke stödberättigad
åker. Efter en karenstid på ett till två år under vilken inget
arealstöd utgår för denna areal bör den utan
återbetalningskrav kunna återföras till areal för vilken
arealstöd utgår från år 1998/1999 om odlingen i övrigt
uppfyller vilkoren för arealstöd.
Även med en lyckad satsning på nischprodukter för
export kan man räkna med ett svenskt spannmålsöverskott.
Detta kan mötas med att mark trädas eller läggs i jordbank.
Budgetpropositionen innehåller förslag om att närmare 75
miljoner kronor anvisas till forskning och utveckling av
miljövänlig bioenergi. Till investeringstöd avsätts närmare
200 miljoner. Vi föreslår att användningsområdet för dessa
pengar vidgas så att det kan användas för forskning och
utveckling av andra industrigrödor som kan odlas på
åkermarken, samt för utveckling av ekologiskt lantbruk.
Villkor bör uppställas att de industrigrödor som odlas inte
äventyrar möjligheten att vid behov återföra marken för
livsmedelsproduktion.
Pengarna borde också kunna användas för odlingsstöd
till grödor som vi har underskott på i den inhemska
produktionen i förhållande till landets konsumtion.
Ekologiskt lantbruk
Det ekologiska lantbruket omfattar ungefär 1,5 % av
åkerarealen. Efterfrågan på ekologiskt odlade produkter är
mycket större än den nuvarande produktionen. Vi gör den
bedömningen att på sikt bör det finnas avsättning för
ekologiska produkter från en betydligt större areal.
Budgetpropositionen innehåller förslag om ett stöd på 10
miljoner kronor till det ekologiska jordbruket. Enligt vår
uppfattning bör detta användas som ett arealstöd för
lantbrukare som ställer om mark för ekologisk odling.
Arealstödet bör lämnas för den tid marken ligger i karantän
innan den blir KRAV-godkänd.
Ekologiska odlare gör den bedömningen att det
ekologiska jordbruket förlorat ungefär 16 miljoner kronor
på förändringar till följd av ändrad prissättning på
importprodukter. Vår närmare syn på det ekologiska
jordbruket framgår av motion 1992/93:Jo223.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hushållningssällskapens ställning
i den lokala rådgivningen och utbildningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om under vilka villkor åkermark i
vänteläge kan återföras till livsmedelsproduktion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att konkretisera
utformningen av ett särskilt stöd för skogs- och
mellanbygdernas jordbruk i mellersta och södra Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel som avsatts för
forskning och utveckling av miljövänlig bioenergi också får
användas för forskning och utveckling av andra
industrigrödor, ekologiskt lantbruk m.m.
Stockholm den 24 januari 1994
Harry Staaf (kds)
Ulf Björklund (kds)