Inledning
Sedan beslutet om en ny jordbrukspolitik fattades våren 1990 har förutsättningarna för svensk jordbruksnäring ändrats. Tanken bakom 1990 års beslut var att svenskt jordbruk skulle anpassas till vad som kunde avsättas på den svenska marknaden. Vid en ökad internationell handel skulle importen öka. Därvid skulle en med åren allt lägre andel av den svenska livsmedelsmarknaden komma att förses med inhemskt odlade produkter.
Genom riksdagsbeslut 1993 har synen på svenskt jordbruk förändrats. Nu finns anledning att räkna med att svenska livsmedel kan exporteras. Kommer Sverige att anslutas till den gemensammma marknaden också för jordbruksprodukter finns avsättningsmöjligheter för svenska livsmedel i Europa. Därmed kan en större andel av jordbruksmarken användas för livsmedelsproduktion.
Redan nu sker en viss export av fläsk och kyckling till Danmark. Det är dels ett resultat av en lyckosam satsning på djurhälsa och hygien, dels kronkursens anpassning. En ökad efterfrågan på inhemskt producerat nötkött kan noteras. Det är sannolikt ett resultat av ett ökat konsumentmedvetande.
Ökat konsumentmedvetande
Ett ökat konsumentmedvetande ökar efterfrågan på biologiskt fullvärdiga livsmedel. Konsumenten blir också mera miljömedveten och kräver miljövänliga odlingsmetoder. Svenskt jordbruk kan ha nytta av att ta vara på dessa trender. Sverige har särskilt goda förutsättningar att klara ett miljövänligt och ekologiskt anpassat jordbruk. Miljöbelastningen från omvärlden är per arealenhet som regel låg. Klimatet är gynnsamt. Större delen av jorden är någon gång under vintern tjälad. Det skapar en god jordstruktur. Kylan dämpar trycket från skadegörarna. Strävan inom jordbrukssektorn att bli ett av de renaste och miljövänligaste jordbruken i världen ger Sverige konkurrensfördelar på den växande internationella marknaden. Dock innebär miljöbelastningen i form av försurning, kvävenedfall med mera från industrier och ökande trafik, ett växande problem. Särskilt i södra och västra Sverige, som får ta emot mycket luftföroreningar från andra länder, behöver luftföroreningarna minska kraftigt. Sverige bör därför både på det nationella och internationella planet kraftfullt verka för att få till stånd utsläppsreduktioner.
Ett väl fungerande jordbruk som täcker livsmedelsbehovet är en nationell tillgång som är grundläggande för välstånd och trygghet. Vi har skyldighet att förvalta den oersättliga resurs som den odlade jorden utgör så att dess förmåga att avkasta livsmedel av god kvalitet inte försämras.
Utbildning
Produktionen av livsmedel bör ske i god samklang med vad som efterfrågas på marknaden. Samverkan mellan producenter och konsumenter är en nödvändig förutsättning för bra produkter. Utbildningen ska inte ensidigt vara inriktad på optimal ekonomi för det enskilda företaget utan kompletteras med helhetsyn. Därvid bör beaktas vad olika åtgärder innebär i fråga om nationell och global förbrukning av råvaror. Hushållningsällskapen, lantbruksuniversitetens och lantbruksskolornas jordbruk kan nyttjas för att utveckla lokalt anpassad odlingsteknik. Lantbruksuniversiteten har en viktig funktion när det gäller opartisk, objektiv forskning och utveckling av olika odlingsmetoder. Alla som genomgått samhällsstödd lantbruksutbildning bör ha tillägnat sig motivation för att utveckla resursbevarande ekologisk odling. Hushållningssällskapen har olika förutsättningar i olika delar av landet. Där förutsättningar finns bör deras ställning stärkas i rådgivningen och utbildningen.
Åkermarken har blivit alltmer förorenad bland annat av tungmetaller som tillförts genom användning av gödselmedel, kalk och växtskyddsmedel men också genom nedfall från luften. Tunga jordbruksmaskiner har lett till att åkermarken på vissa håll blivit alltmer kompakt och ökad ensidig odling har sänkt matjordens humusinnehåll. Detta har tillsammans lett till att åkermarkens produktionsförmåga minskat. Höjda gödningsgivor för att kompensera detta leder till ökat näringsläckage. Detta i sin tur innebär ett hot. Grundvattnet kan inte användas som dricksvatten och näringsläckaget leder till övergödning av vattendragen. Det krävs därför goda kunskaper hos näringens utövare för att bemästra dessa problem. I den nödvändiga fortbildningen för näringens utövare på dessa områden skulle Hushållningssällskapen kunna spela en större roll.
Jordbrukssektorn drabbas också av miljöskador förorsakade av verksamheter utanför sektorn såsom exempelvis försurningen, luftburna tungmetallutsläpp och för höga marknära ozonhalter. Både nationella och internationella åtgärder krävs för att undanröja dessa allvarliga hot.
De flesta lantbrukare vill bedriva ett jordbruk i samklang med naturen. Får de del av de ökade kunskaperna som forskningen kommer fram till och utformas ekonomiska styrmedel på ett sådant sätt att det brukande som är bra för miljön också är lönsamt för lantbrukaren, finns förutsättningar för en långsiktigt stark näring. En anslutning till den gemensamma marknadens regelverk och stödnivå skapar vissa förutsättningar. Dock bör beaktas att även om Sverige har goda förutsättningar för miljövänligt jordbruk så innebär vårt kallare klimat, kortare växtodlingssäsong och högre transportkostnader större produktionskostnader än i flera av konkurrentländerna. Den väsentligt lägre andelen åkerareal per kvadratkilometer än i konkurrerande länder förstärker kostnadsskillnaderna. Beaktas detta bör stödet till jordbruket i Sverige hamna på en högre nivå än snittet i den gemensamma marknaden.
Ändrade stödformer
Budgetpropositionen medför ett lägre sammantaget stöd till jordbruket därför att mjölkkobidraget upphör. Med ''omställning 90'' fanns farhågor att mjölkproduktionen skulle minska i skogs- och mellanbygderna för att istället öka i slättbygderna. Ett upphörande med mjölkkobidraget innebär att skogs- och mellanbygderna relativt förlorar mera. Skogs- och mellanbygderna liksom det ekologiska lantbruket har en större andel vall. Denna är inte stödberättigad enligt reglerna för nuvarande arealbidrag. I dessa bygder betyder jordbruket mycket för att hålla bygden levande. Som framgår av budgetpropositionen tyder tillgängligt material på att osäkerhet inför framtiden leder till passivitet i skogsbygderna. De väckta tankarna att i samklang med EGs stödbestämmelser ordna ett stöd till södra Sveriges skogs- och mellanbygder samt Öland och Gotland bör därför konkretiseras. I detta stöd bör då ingå ett arealstöd för vallen. För att stödet skall bidra till en levande landsbygd kan det kopplas till kravet att det endast lämnas om det finns en relation mellan gårdens djurhållning och stödberättigad vallareal.
På sikt bör man eftersträva att arealstödet till jordbruket lämnas till all åkerareal. Det skulle underlätta kontrollverksamheten.
Omställningsarealen i vänteläge
En fråga som fortfarande är olöst är hur omställningsareal i omställning-90 som inte ställts om skall behandlas i framtiden. Riksdagens majoritet godtog inte regeringens förslag om ett återbetalningskrav på 2 000 kronor per ha för den areal som anmälts för omställning men som av olika orsaker förblivit i vänteläge. Vi finner det relevant att den del av omställningsarealen som inte blivit varaktigt omställd utan ligger i vänteläge kan jämställas med den trädesareal som finns i EG. Eftersom EG:s trädeskrav omfattar en lägre andelen av åkerarealen än den arealandel som omfattas av ''omställning 90'' borde det redan nu klargöras under vilka villkor omställd areal som ligger i vänteläge kan överföras för odling av grödor för vilka arealstöd lämnas. En möjlig lösning kunde vara att den som redan nu vill återföra areal återbetalar en sjättedel av erhållet bidrag per år för de år som återstår till och med odlingsäsongen 1996.
Areal för vilken inte återbetalning sker och som inte varaktigt omställts bör betraktas som icke stödberättigad åker. Efter en karenstid på ett till två år under vilken inget arealstöd utgår för denna areal bör den utan återbetalningskrav kunna återföras till areal för vilken arealstöd utgår från år 1998/1999 om odlingen i övrigt uppfyller vilkoren för arealstöd.
Även med en lyckad satsning på nischprodukter för export kan man räkna med ett svenskt spannmålsöverskott. Detta kan mötas med att mark trädas eller läggs i jordbank. Budgetpropositionen innehåller förslag om att närmare 75 miljoner kronor anvisas till forskning och utveckling av miljövänlig bioenergi. Till investeringstöd avsätts närmare 200 miljoner. Vi föreslår att användningsområdet för dessa pengar vidgas så att det kan användas för forskning och utveckling av andra industrigrödor som kan odlas på åkermarken, samt för utveckling av ekologiskt lantbruk. Villkor bör uppställas att de industrigrödor som odlas inte äventyrar möjligheten att vid behov återföra marken för livsmedelsproduktion.
Pengarna borde också kunna användas för odlingsstöd till grödor som vi har underskott på i den inhemska produktionen i förhållande till landets konsumtion.
Ekologiskt lantbruk
Det ekologiska lantbruket omfattar ungefär 1,5 % av åkerarealen. Efterfrågan på ekologiskt odlade produkter är mycket större än den nuvarande produktionen. Vi gör den bedömningen att på sikt bör det finnas avsättning för ekologiska produkter från en betydligt större areal. Budgetpropositionen innehåller förslag om ett stöd på 10 miljoner kronor till det ekologiska jordbruket. Enligt vår uppfattning bör detta användas som ett arealstöd för lantbrukare som ställer om mark för ekologisk odling. Arealstödet bör lämnas för den tid marken ligger i karantän innan den blir KRAV-godkänd.
Ekologiska odlare gör den bedömningen att det ekologiska jordbruket förlorat ungefär 16 miljoner kronor på förändringar till följd av ändrad prissättning på importprodukter. Vår närmare syn på det ekologiska jordbruket framgår av motion 1992/93:Jo223.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållningssällskapens ställning i den lokala rådgivningen och utbildningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om under vilka villkor åkermark i vänteläge kan återföras till livsmedelsproduktion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att konkretisera utformningen av ett särskilt stöd för skogs- och mellanbygdernas jordbruk i mellersta och södra Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel som avsatts för forskning och utveckling av miljövänlig bioenergi också får användas för forskning och utveckling av andra industrigrödor, ekologiskt lantbruk m.m.
Stockholm den 24 januari 1994 Harry Staaf (kds) Ulf Björklund (kds)