1989 beslutade riksdagen att det importstopp på äpple
och päron, som varit i kraft under den svenska säsongen,
skulle avvecklas.
I regel varade importstoppet från 1 augusti till början av
februari. Tidpunkten fastställdes efter förhandlingar mellan
odlingen och handeln. Genom frisläppandet av importen
ökade importen kraftigt, med resultatet kraftigt sänkta
priser.
Noterbart är att prissänkningarna till stor del varit och
är betingade av det exportstöd (dumping) som till exempel
EU-länderna tillämpar. Konkurrensförhållandena kan
betecknas som osunda och närmast omöjliga för svenska
producenter att hantera.
Stark rationalisering av svensk fruktodling
Samtidigt med att importstoppet avvecklades, gjordes
kraftfulla rationaliseringar och investeringar inom svensk
fruktodling för att klara den ökande konkurrensen.
Staten medverkade med stöd till rationaliseringen
genom det så kallade röjningsstödet som utgick per hektar
till de odlare som röjde undan gamla odlingar. Många
satsade då i nyplanteringar med nya träd och system för
näringstillförsel. Cirka 1 000 har röjdes och ersattes med
nyodlingar. Stora satsningar har genomförts på ny teknik.
Målet från såväl odlarhåll som stat är att på detta sätt söka
öka kvalitetsproduktion av svensk frukt och därmed stärka
konkurrenskraften.
Från statens sida har utfästelsen gjorts att följa
utvecklingen inom näringen efter de betydande
förändringar som genomförts.
Efter de motigheter som förevarit dels genom något år
med låg skörd, annat år med stor skörd ute i Europa och
med prisdumpingen genom exportsubventioner som följd,
så har de svenska odlarna drabbats hårt.
Våren 1993 beslutade riksdagen att en utredning skulle
klarlägga näringens problem och föreslå lämpliga åtgärder.
Denna utredning är nu klar och den visar att den
yrkesmässiga fruktodlingen befinner sig i ett utomordentligt
besvärligt läge sedan importstoppet avskaffades för äpple
och päron, år 1989.
Den arbetsgrupp, som på regeringens uppdrag gjort
utredningen konstaterar bland annat:
En stor del av odlarkåren med ungefär halva
odlingsarealen riskerar, enligt arbetsgruppens bedömning,
att komma på obestånd under det närmaste året. En sådan
utslagning drabbar i stor utsträckning de rationella
företagen som har satsat på att förnya odlingarna genom
bland annat investeringar för att producera kvalitetsfrukt.
Många odlare skulle redan ha avvecklat odlingen, om det
hade funnits alternativ sysselsättning och försörjning, och
om tillgångarna i odlingen hade kunnat realiseras till
acceptabla priser. Fruktodlingen är till stor del belägen i
sysselsättningssvaga områden. I Österlenområdet är denna
näring viktig för sysselsättningen. Dessutom är
fruktodlingen i detta område en viktig faktor för turismen,
som i sin tur betyder mycket för Österlen.
Av utredningen framgår vidare att:
Arbetsgruppen har övervägt att föreslå ett tillfälligt
statligt inkomststöd för fruktodlare. Ett sådant stöd kan i
princip relateras till arealen fruktodling. Fruktodlingen kan
dock vara av mycket varierande beskaffenhet och ha
mycket olika avkastningsförmåga. Enligt arbetsgruppens
uppfattning bör ett stöd differentieras med hänsyn till
avkastningsförmågan.
Utredningen framhåller vidare:
Ett inkomststöd kan bidra till att förhindra en
omfattande utslagning av fruktodlingsföretag under tiden
fram till EU-inträdet. Om åtgärder också vidtas för att
förbättra marknadsförhållandena kan en större del av
fruktodlingen bibehållas och anpassas till de nya
konkurrensförhållandena. Samhällets kostnader för
arbetsmarknadspolitiska och sociala åtgärder kan därmed
minskas och en eventuell omstrukturering kan ske i ett
gynnsammare läge när det gäller alternativa
sysselsättningsmöjligheter.
Svensk fruktodling kan klart bedömas som
konkurrenskraftig i ett kommande EU-perspektiv. Därför
måste en omfattande utslagning av denna näring -- på
tröskeln till EU-anslutning -- vara samhällsekonomiskt
oförsvarbar.
Sättet på vilket problemen skall lösas måste präglas av
ambitionen att harmonisera så mycket som möjligt till
rådande förutsättningar som gäller för motsvarande näring
inom EU.
Man måste också uppmärksamma att de stora
ekonomiska satsningar, som såväl staten som odlarna
genomfört i nyodlingar och rationaliseringar, inte ger full
effekt förrän 1995--1996.
Svensk fruktodling måste ges en rättvis chans att
överleva inför en lovande framtid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den svenska yrkesfruktodlingen.
Stockholm den 24 januari 1994
Ingvar Eriksson (m)
Bo Arvidson (m)